14.11.10

Det kliar i bloggfingrarna, det känns som det är dags att sätta igång igen. Det är meningen. Det känns rätt. Men samtidigt känns det ambivalent.

Ska jag fortsätta där jag trodde att skrivandet kunde bli något, när jag gick helt upp i det, men glömde bort mig, och vad som var viktigt för mig att skriva om. Ska jag börja om på nytt, med oskrivna blad i den bloggen jag knåpade ihop i somras när jag var osäker på om det var dags.

Eller ska jag fortsätta här, där jag började skriva för att jag såg stjärnor vid Australiens kust och trodde på en flykt där drömmar vävs. Här där kärlekar kommit och gått, där sår öppnats och läkts, där jag växte upp ytterligare en liten bit?

Det känns som om det finns för många tunga minnen här. För mycket som kliar och vill rivas upp. För mycket som borde skrivits men som aldrig kom ut.

Det känns nog mest rätt att börja om.

Här.