Asp

Sjukgymnasten idag. Jag vill inte. Jag önskar att jag kunde få slippa, gå och lägga mig i sängen och dra täcket över mig. Jag vill inte vara ett träd. Jag vill bara vara ifred. Sluta plågas av alla vänliga själar som bara vill mig väl.



Jag vill inte..

Balans

Om du lämnade mig nu och jag stod alldeles ensam, då skulle jag klara av att gå vidare med livet. Jag är stark nog nu, så ni kan sluta trampa på mig. Jag är stark nog att vara ensam. Jag är stark nog att klara mig själv.

Så om du lämnade mig nu, hade jag kunnat leva vidare utan att skänka en tanke åt det förflutna.

Provrumsångest

Plågade in mig själv i ett provrum för att prova jeans och var nära tårarna av äcklet jag såg i speglarna. Jag är direkt vidrig. Hur ska jag någonsin få komma tillbaka till den kroppen som jag verkligen kände mig snygg i?

Är det förbi, kommer jag att fortsätta vara såhär fet? För alltid? Jag är ledsen, men då står jag faktiskt inte ut med livet längre.

Nära och kära

Det är morgon, all är så lugnt och skönt. Så vill jag ha det alltid. Slippa känna av den oro och stress som finns inom mig, den som pressar mig att prestera.Var på ett trevligt besök igår, det kändes vemodigt att åka därifrån, för jag har saknat dom så mycket, men jag vet ju att det kommer andra tillfällen.

Like lemondrops

Jag har på mig mitt happy neclace idag. Hoppas att det kan hålla humöret uppe.

I have seen the dark side to

Inatt fanns det inget ljus. Inatt var livet ohyggligt. Ångesten skar igenom min kropp och det fanns inget som kunde hjälpa mig. Tårar i ögonen. Hela natten var jag vaken, sprang hit och dit, rastlös som aldrig förr. Dimmig. Ur kontroll. Hela jag var i ett panikartat tillstånd. Till slut fick jag lyfta luren. Jag klarade inte mer. Jag var för svag. Misslyckad. Ett vrak.

Smile, it confuses people

En liten flicka står utklädd i den skiraste rosa prinsessklänning man kan tänka sig. Hon står och håller i sitt spö pch ler så att det bländar hela världen. Men det är ju bara en lek. Hon är ju ingen riktigt prinsessa, det är bara en mask hon tar på sig och bakom masken finns bara gråt och ångest.

När hon ligger ensam i sängen är det som värst. Kvällar och nätter som aldrig tycks ta slut. Hon gråter sig igenom dom, snyftar högt och hjärtskärande tills hon somnar av ren utmattning.

Dagen efter står hon där igen. Hon låter aldrig någon se hur dåligt hon mår. Allt det gömmer hon bakom en tunn fasad av rosa drömmar och fantasier om att en dag få vara den lyckliga, leende prinsessan.

Den lilla flickan är jag..

Har egentligen ingen riktigt koll på hur många som läser här. Jag är inte så mycket för siffror. Men om ni läser får ni gärna lämna ett litet avtryck så att jag ser att ni finns.

Does my fairytale have a happy ending?

Ibland undrar jag hur det hade varit om inte allt hade hänt. Jag plågar mig själv med minnen från förr. Jag gråter i i det tomrum som finns kvar, det är det enda som finns kvar.

Jag märker själv hur jag har förändrats från självsäker och social, till en inåtvänd och rädd själ. Någon som sällan går utanför dörren om jag inte är i sällskap med någon annan för jag är rädd för något oförklarligt. Jag är svag och hatisk. Hatisk mot min egen kropp för att den inte kan forma sig efter den mall jag har. Jag är ensam och förvirrad. Ett vrak i andras ögon och i mina egna också för den delen.

Jag önskar att jag kunde sluta tvivla och bara försöka vänja mig. Jag önskar att jag kunde förstå vad som händer nu och jag önskar att jag kunde spå framtiden. Men mest av allt önskar jag att jag bara kunde få lov att sova bort livet, för i mina ögon är det inte mycket värt.

"Jag skulle pröva mina läppar mot någon ny, om du lämnade mig nu"

Wishing Heart

Det är svårare än man kan tro. Jag vill ju verkligen, men vad vill dom? Vad vill han. Hur ska jag veta det? Är det dags att kämpa eller är det ingenting värt? Ska jag ge upp helt och hållet och försöka laga min sårade självkänsla?

"I never kiss somebody, so that they could break my heart"

Jag önskar att det vore så...

Känslospektra

Det här med känslor är totalt omöjligt att förstå sig på. Tycka om eller inte tycka om, det är det som är fråga. Känner du pirret i magen är det nog rätt känsla i det läget, men när pirret är försvunnet då är det dags att bestämma sig. Antingen kämpar man för att hitta tillbaka till pirret, eller så ger man helt enkelt bara upp.

Jag vet inte om jag känner något pirr. Ibland gör jag, väldigt mycket. Ibland är det bara som om jag hade is i magen. Ingenting. Så hur ska man nu bestämma sig för att stanna eller gå. Men jag har inget att gå till. Den trygga punkten ska man ju ha inombords. Det är där man ska känna sig trygg i livet och med sig själv. Jag har ingen trygg punkt. Jag vet ju inte ens vem jag är.

Fan det här med känslor hit och dit är så rörigt att jag ger upp. Jag drar mig tillbaka och slickar mina sår. Drömmer om kärleken, fast mest drömmer jag mardrömmar. Drömmar att någon jagar mig. Min själ är svag och jag orkar inte med mer skrämmande saker. Jag orkar inte vakna mitt i natten och inte kunna somna om, därför att jag är rädd att någon ska komma och ta mig i drömmen.

Löjligt va?

Karusell

Idag är allt rörig. Vimsigt. Segt och förvirrande. Jag är inte mig själv men ändå är jag. Som sagt; det är rörigt. Jag önskar att alla känslor kunde packas ner i lådor och slängas bort för den röran inombords får mig att göra saker jag inte borde. Saker jag inte får. It's upside, down.

Nattfjäril

Jag är den du ringer sent i natten,
den du vill vara nära men inte älskar,
jag duger i midnattstimmen.
När ensamheten blir överväldigande finns jag hos dig.
Men när dagen gryr,
är jag ingenting värd

När du ligger fångad i sömnen drar du mig nära
Du ber mig att inte gå,
men det är inget du minns nu

Det är med tårar i ögonen jag går,
men jag låter dig aldrig se
hur illa du gör mig.

Du är så viktig för mig..

Cirkus

Jag står i cirkeln av sågspån och gråter
Gycklaren ler och hånar
Narren skrattar och pekar
Ensam står jag i cirkustältets mitt
Publiken skrattar
Tårar faller till marken.

Skräp

Oavsett vad jag vill så försvinner du
Det är som ett skuggspel,
det där mellan oss.
Ingenting i verkligheten
Men så fruktansvärt mycket i drömmen.
Mitt band till dig är för starkt för att kapas
Ditt till mig är svagt
Kanske borde jag ge upp,
det jag inte kan glömmas bort
Oss
Jag vill int
Vill inte låta det försvinna
Det som från början var så fint
Nu är det nersolkat och jag är bara billig
Billig som drömmer om oss
Billig som vill vara nära,
men jag vill inte
Jag vill inte att vi ska försvinna
Aldrig vill jag förlora dig.

Tårdränkta svar

Jag trodde så mycket mer än du
Den natten ville jag allt
Jag trodde att du tyckte om mig
I alla fall lite.
Så var det inte.
Jag förstår inte,
gör du?
Mina känslor växer sig starkare
Dina verkar svalna
Vilket är rätt
och vad är fel?
Finns jag i dina tankar?
Eller är jag bara et sätt att försvinna för en stund.
Är jag din verklighetsflykt?
Är jag så lite när du är allt?
Finns du här,
eller är du borta?
Hur mycket är jag värd?
Är jag billig i dina ögon?

I min värld är det vi, vem är vi i din?

Neon

Jag är regnbågen
Alla färger är jag
Hela jag brinner
Själen lyser som i neon
Rosa
Rött
Allt det är jag
Jag vinner priser i nattenNär jag glimmar som guld,
då vill du ha mig
Jag är bara värdefull
när jag lyser

Jag tog steget men drog nitlotten

(I'm cheap)
Take a number
Get in line
I'll make you lost track of time,
if you unbuckled your belt
You call me a tramp
But you haven't seen nothing yet
Differens is,
I know what you want.
I know why you are here
I'm gonna make it easy for you
Just drop your pants
I'll take you to heaven,
or any place you like
I can be anyone you want,
or no one at all
When it's all said and done
You just want me out
I'm heading towards the bar
I just need another round,
to compensate all the lonely heartbroken nights
You call me cheap
you sau I'm a whore.
Who are you to judge me?
Try walking in my shoes

It's just a way to get thru another day in hell

Life don't come easy

Blåmärken

Det gör ont, men sånt händer. Ibland. Jag vet inte varför. Ett fat i väggen. Ilskans utlopp. Ångestens lindring.

I skuggorna håller jag mig gömd
Länge nog för att du skulle glömma mig
Någon annans kärlek lyser i dina ögon nu
Din lycka verkar fullständig, men någonstans där inuti bränner sorgen än
Saknaden förgör dig i smyg
Längtan efter oss
Men vila tryggt i hennes famn
Lyckan var inte för dig och mig
Starka känslor dör aldrig,
de bara försvagas
Glöms bort,
tills bara dammet finns kvar
Glitterstoft av kärleken

Orkan

Tiden går liksom för fort just nu. Alla bara rusar sunt omkring mig och jag hinner inte med. Ni måste sakta ner, ni måste ta det lugnt. Ni måste stanna upp och hjälpa mig komma tillbaka i ledet. Ni måste skyffla in mig bland alla andra. Ställa mig i ledet, snbbt, fort, skynda. Jag dör av stress. Press. Ni tar livet av mig.

Drömtider

Vi fanns, men inte finns.
Du och jag är borta
Ingenting kan få oss att komma tillbaka
Vi kommer aldrig att leva mer
Tillsammans finns aldrig någonsin mer
Borta

Spegelglas överallt
I små, små skärvor
Reflekteras allt liv
Mitt liv
Och ditt
Är det såhär verkligheten är
Ingenting annat?
Liksom förlamad ser jag dig
I spegelglaset
Jag ser hur du älskas och omfamnas
Av någon annan än mig
Jag finns inte kvar i ditt liv
Det är inte längre mina fingrar som dras genom ditt hår
Men du är lycklig,
Är inte det vad som verkligen räknas?
Att det gör ont inuti mig
Fruktansvärt ont
Spelar ingen roll,
Det var jag som lämnade dig
Inte du som sårade mig
Vi sårade varandra.
Verkligheten gjorde för ont
Jag var tvungen att släppa dig
Men fortfarande
Älskar jag dig

Suddgummi

Inlindad i vita filtar
Sitter jag på ett moln
Jag avslutade det jag inte orkade
och jag kysste din kind
Här är jag vacker
Och i din famn fann jag lycka
Lyckan som försvann
Drömmar spinns i fantasins eufori
Paradisets dörrar öppnas för en stund
I din famn finns allt jag aldrig kommer att få.
I din famn finns allt det
Som är mig förvägrat
Du är allt
Jag aldrig får
Aldrig fick
Därför tog jag mitt liv

I tivolits kärna
Står du och gråter blod
Clowner dansar kring dig och deras hår glöder
Det står i kontrast till din svarta själ.
Du är ond
Förtjänar ej mer
än vad du kan finna i det nertrampade gräset.
Dina drömmar ska krossas och din själ auktioneras ut
För att du fick mig att dö
Ditt leende drog ner mig i kraftlöshetens våld
Och du fick mig att sakta tyna bort tills
Jag inte fanns längre
Död

Rökridå

Lycka är ett skämt.

Ett ingenting, som du och jag

Bland tunga duntäcke
Sveper drömmen mig bort
Vi gråter tårar långt borta
I tunnelns ljus
Lever våra barndoms skratt
Inom dig och mig?
I cigarrens rök finner vi varandra
Bara en sekund i åtråns värld
Sen är du en skugga
I mitt medvetna
En vinindränkt illusion
Eller en verklighet för skrämmande att minnas?

Borttagning, botgöring?

Idag finns det inte mycket kvar av den jag en gång var. Jag känner mig som en skugga av mitt forna jag. Fast ändå kanske en liten aning starkare än en skugga. Lite tydligare, mer närvarande.

Mina händer är torra
Nariga
Gammalt flagnande nagellack.
Det är så jag är
Flagnande, sliten
Inget att ha.
Ta bort mig.
Använd aceton.
Den smärtan behövs
Då läker jag
I alla fall en gång till

Himlens färger

Allting är vitt i himlen
Men det är inte dit jag ska.
Jag ska landa
någon annanstans
Där blodet rinner rött
Och jag ska sona mina skulder

När jag har straffats
Är det då min tur?
Ska jag då få se allt det vita?
Fläcka det med mitt blod
Eller är jag då renad?
Förtjänar jag då att bli befriad?

I got lost in time and the track was all wrong..

Ingenting får falla i glömska

Om jag bara får denna dagen med dig,
lovar jag att alltid vårda minnet ömt.
Jag ska aldrig glömma den glädjen du ger mig,
eller någonsin tro att den kan komma åter.

Om jag bara får denna timmen med dig,
lovar jag att jag aldrig ska glömma.
Glömma hur din kropp känns bredvid mig,
eller hur tryggt det känns att få vila här hos dig.

Om jag bara får denna minuten med dig,
lovar jag att inte gråta sedan.
För jag fick åtminstone säga dig hur mycket jag älskar dig
och jag fick höra dig säga samma sak

Om jag bara får denna sekunden med dig,
så lovar jag att det räcker mer än väl,
jag fick åtminstone vara dig nära
och känna din kärlek till mig en sista gång.

Aldrig, aldrig ska jag glömma dig.

Flyktiga tankar

Jag kan inte hjälpa att jag saknar dig.

Jag vet ungefär hur det känns, att ligga där kall och ensam. Det är precis så jag vet hur det känns. Inuti. Utanpå. Alltid.

Visst får du lov att sakna mig även om du inte gör det.

Jag vill ha dig nära, älskade, älskade du.

Jag antar att det bara är jag nu och det skrämmer mig.

Värdighet?

Jag vill vara nära
Närmre
Ligga tätt intill
Känna din andedräkt mot mitt hår
Smeka längs ditt höftbens konturer
Andas in doften av dig
Utanför faller regnet i grått och här inne strålar ljuset kallt mot din hud
Känslorna brinner
Händer som inte kan få nog
Fingertoppar mot en bröstkorg
Ihoptrasslade ben.

Regnet faller fortfarande
Jag ligger här ensam
Än en gång är det över
Du lämnade mig snabbt
Ångesten river inuti mig som törnen på en rosenbuske
Tårar faller för den tomma natten
Läkta sår rivs upp och låter sorgen falla i glömska
Utan dig är jag ingenting.

När tiden är ute

Du fanns vid min sida när tiden tog slut.
När livet blev för mycket fick du mig att andas igen.
Känslan av desperation tog över,
men du älskade mig trots alla mina fel och brister.
Du fick mig att tro på livet igen och jag slängde det tillbaka i ansiktet på dig.
Jag är inget helgon, ej heller den prinsessa du vill att jag ska vara,
men någon dag kanske jag inser hur högt du dyrkade mig,
kanske en dag inser jag vad det var jag egentligen slängde bort.
Kanske kan du finnas vid min sida igen,
den dagen då tiden åter dör.

Hugger i sten

Jag ville också ha tid över för mig själv. Det var det som var planen. Inte att jag skulle sitta ensam och må dåligt. Inte att jag skulle känna mig övergiven och ängslig och definitivt inte må så här. Jag skulle ju må bra, var fan gick det fel?

Det är tomt när ingen värmer mig om natten. Den där Winnerbäck, ibland sätter han ord på alla känslorna som ligger och flyter. Ibland känns det han skriver bara så otroligt rätt..

Korrektion

Ha, jag hade fel. Det regnar visst inuti. A lot.

Oväder

Det regnar ute. Riktigt mycket regnar det. Inuti? Just nu? Not so much. Kanske senare, kanske en annan dag, kanske inte alls. Jag vill inte bege mig ut i ruskvädret men jag vet att min kropp behöver det. Jag behöver det.

Den enda tanke som går genom mitt huvud just i kväll är; Är jag attraktiv nog? Kommer någon att vilja ha mig igen? Kommer jag någon gång att slippa somna ensam igen?

Så det regnar inte inombords, men detta är nog lika illa. Men jag kämpar på. Jag ska nämligen ägna lite tid åt att försöka finna mig själv. Soulsearching. Hitta den som är jag. Visst låter det spännande. Ska försöka lämna rapport efter helgen. Men jag lovar ingenting.

Isiga lakan

Jag saknar kalla fötter under mitt täcke.

Om du lämnade mig nu

Jag är starkare än vad jag själv vill tro, men så stark att jag hade klarat av att bli lämnad, så stark kommer jag aldrig att bli. Du förstår, du var mitt skyddsnät och nu helt plötsligt står jag här någon utan balans. Det kommer aldrig att bli som förr, men kanske kan det bli något nytt. Kanske kommer det en chans till. Annars får jag gå ensam hem genom natten, jag får överleva utan dig.

Jag överlever utan dig..

Mirror, mirror

Någonting inom mig håller på att förstöras helt. Det lilla uns av självförtroende jag har tvingat mig själv att uppbringa har förintats, det ligger i små, små skärvor kring mina fötter. Vågen, den förhatliga vågens siffror bara ökar hela tiden. Jag trodde att jag hade varit duktig, verkligen försökt att äta sunt och tvingat mig själv att inte utsätta min kropp för svält men det har misslyckats totalt. Jag är fetare än någonsin. Jag äcklas av den jävla spegelbilden och jag önskar att jag slapp lida.

Jag försöker verkligen, jag kämpar så hårt, varför kan det inte bara bli bra.

Jag borde verkligen försöka hålla humöret uppe, jag tror faktiskt att jag lyckas göra det också, utåt. Jag hoppas innerligt att ingen ser smärtan jag vet finns i mina ögon om man bara tittar noga. Jag hoppas att ingen ser. Jag vill att allt ska bli bra.

Om ni ser mig, snälla försöka att uppmuntra, försök hjälpa mig bli stark, jag vill ju inte tynga ner någon annan. Jag vill vara glad och sprallig, så som jag egentligen är. Jag vill slippa kännas vid den här masken jag bär. Jag vill vara den jag är. För jag vet att ni hade älskat henne.

Försenad vårstädning

Jag storstädar i den mentala källaren. Det är inget kul alls. Det är inte det att det är tråkigt, fast det är det ju, lite, utan det är det att det gör så förbannat ont. Jag vill inte veta av tankarna jag trodde att jag hade packat ner och glömt bort. Jag vill inte sitta uppe fler nätter och gråta för att allting är så rörigt, inuti och utanpå. Varför jag tvingar mig själv att lida så kan jag inte förstå, men jag gör det. Kanske är det denna gången möjligt för mig att gå igenom och faktiskt slänga bort det som gör mig så illa. Alla dessa fasansfulla och sorgligt tårindränkta minnen. Kanske är det dags nu att äntligen få ro och gå vidare.

Looks like I made a mess again

Värdelöst. Jag gör tabbe efter tabbe och det verkar inte som om det finns någon ände på allt trassel. Det verkar som om det är en sådan period igen då jag bara förstör allt jag ens tänker tanken på att röra vid. Jag borde tänka efter, men du förstår, det gör så ont att jag inte orkar. Det gör ont att inte orka och det gör definitivt jävligt ont att jag trasar sönder mitt liv totalt.

Trasig inuti

Det går upp och ner, mest ner. Det är något fel på mig. Allvarligt fel. Liksom inuti. Det är trasigt. Jag har försökt plåstra ihop mig själv, men jag har en känsla av att det inte är något jag kan göra på egen hand. Jag vill så gärna vara någon annan att kärleken till mig själv har försvunnit helt. För det är ju faktiskt så att jag sitter fast i en kropp som jag inte vill ha, som jag inte vill kännas vid över huvud taget.

Ja, det är något fel på mig. Verkligt fel. På mig. Fel. Jag är fel. Trasig.

Ett pussel där flera bitar fattas. En tavla utan ram. Misslyckad.

Tvivel

Det är längesedan sist. Det gör fortfarande ont ibland.

Bokstäverna på mina fingrar har liksom suddats ut, blivit ojämna och gråaktiga, men dom finns likväl kvar. En ständig påminnelse om att jag måste tänka efter. Hålla mig själv kort. Det är så svårt, men jag kan inte tillåta mig själv att fortsätta på denna groteska väg jag börjat gå. Jag måste förändras. Bli en bättre människa. Jag måste.

Jag är ensam. Hela tiden är jag ensam. Ibland är det tomt och jobbigt, ibland är det skönt. Ensam är stark, men det gör ont.

Virrigt och förtvivlat. Tvivel som gror hela tiden. Det blir inte bättre än såhär. Tror jag..