Hela min kropp kliar som om vore den full av myror. Kan knappt sitta still.

Ångest

Imorgon ska jag till Farbror Barbro och redovisa för vad jag har ätit sen i torsdags och för att väga mig. Hjälp! Jag har säkert gått upp massor. Jag vill inte!

Jag vill vila vid din sida hela natten..

Innan mörkret faller

Vissa kvällar känns allt så jevla bra. I kväll är det så. Trots ett litet misslyckande at the cookiedisk känner jag att jag har klarat av dagen utan några större övertramp mot dieten jag tvingat mig själv till.

Har varit hemma hos min wingman och socialiserat lite. Trolle fick ett grisöra och jag mådde bra. Underbar söndag. Lite mys framför tv:n nu och allt hade varit fuckin' komplett. Nåja, man kan inte få allt.

Viktighet

Idag går det bra. Än så länge i alla fall. I morgon är det vägning. Jag bävar. Jag hoppas så att jag har lyckats gå ner, men innerst inne tvivlar jag på det. Det känns inte så. Jag måste kämpa hårdare. Hårdare. Det ska ju gå, det har ju gått förut. Jag klarade det en gång och denna gången ska det gå ännu bättre. Jag ska klara det.

Will I ever let it out?

Idag känns det tomt inombords. Som om det fattas en stor bit av någonting viktigt. Jag försöker komma på vad det kan vara, men jag finner inget svar. Jag tror att jag vet, men jag vill inte tänka tanken till slut. Jag vill inte riktigt låta mig själv inse vad det är som fattas, vad det är som gör mig så ont.

Mycket beror på ångest och ensamhet, men det finns det ju inte så mycket att göra någonting åt. Så länge livet är såhär kan jag inte bli nöjd och finna någon ro. Det är för mycket som har satts i rullning. För mycket skrämmande.

Killar och mat gör mig så frustrerad. Det är celibat som gäller nu. Fan..

Mitt omdömme sviktar. Vem är jag och var tar du vid? Mina drömmar grumlas av tårar. Blåmärket på min höft ömmar. Sprutan i mitt armveck är bara en illusion, vad tror ni egentligen om mig? Allting är avigt och räta är skevt. Ett minne av lycka suddas ut i dimman. Ligger på soffan och livet rinner ifrån mig. Jag behöver dig nära.

Walking, walking

Idag har jag ätit på tok för mycket igen. Ångesten ringlar sig i min kropp och det känns som om jag har myror i benen. Bort. Det måste bort. Har varit ute och gått med hunden konstant känns det som, men jag måste. Jag måste straffa mig själv. Jag är inte värd någonting annat. Jag måste gå ner i vikt annars kommer jag aldrig att duga i mina ögon och inte i alle er andras heller.

Att väga flera ton

Det är med blandade känslor jag stirrar på vågen. Ska jag våga eller jag ska låta mig själv få behålla förnuftet en stund till? Jag hoppas att jag till måndag då det är vägning igen i alla fall har lyckats gå ner två kilo, jag blir ledsen om det inte är så. Väldigt ledsen. Fan, måste det här med vikten vara så jävla svårt?

Snart dags för en promenad. Synd bara att det regnar och blåser så in i helvete.

Vitt och svart och grått

Ibland känns det som om jag bara måste sätta mig ner och gråta. Liksom för att få ut allt det där som gör så ont. Inuti. Just nu känns det så. Kraven jag ställer på mig själv känns så tunga. Som stora sandsäckar på min rygg. Jag vill bara krypa ihop i sängen och glömma allt. Inse att jag aldrig kommer att bli nöjd. Jag kommer aldrig att kunna älska mig själv.

Men jag inser att jag måste kämpa. För att det inte ska sluta med att jag inte står ut med mig själv längre och tar livet av mig, så måste jag kämpa mot målet. 15 kg. Det måste gå.

Det går överhuvudtaget inte särskilt bra idag. Fan också. Helvetes jävla skit.

Ett litet bakslag nu till fikat. Men det får gå, jag är inte den som ger upp. Tror jag i alla fall.

Den smala vägen

Hittills i dag har det gått bra. Över förväntan faktiskt. Jag stoppar i mig minimalt och rör på mig desto mer. Kanske har jag äntligen hittat formen. Jag har tre till sex månader på mig att gå ner femton kilo. Det bara måste gå. Jag klarar inte av att fortsätta annars.

Jag har massor av slitande framför mig och jag måste hålla mig stark. Det handlar om att överleva.

Dags för en ny runda med vovven.

Är det konstigt att jag äcklas av mig själv så som jag har börjat stoppa i mig på nytt. Det är slut på det nu. Ingen mer mat, bara motion. Detta är ju rent vidrigt.

Just nu känner jag en sådan enorm tomhet. Jag är så vilsen. Vad ska jag ta mig till nu?

Mot en säker död

Offrar jag mitt liv för skönheten? Är det det jag gör nu när jag medvetet låter all hjälp sjunka? Jag vet vad jag ger mig in på, det måste jag ju göra. Det återstår om jag kan överleva detta slaget. Jag sätter mina pengar på att jag inte gör det.

Bort, bort, bort dumma ångest..

Dyrkan

Jag får mindervärdskomplex när jag läser Alex Schulmans blogg. På riktigt. Jag vill också, men nej. När gud delade ut förmågan att blogga på ett sätt som bara kan relateras till ordet underbart, då var det Alex som fick den totala dosen. Andra, som jag då t.ex. vi får nöja oss med att krysta fram tråkiga måndagsexemplar till blogginlägg, läsa Alex blogg och drömma om att en dag kanske, men bara kanske, kunna blogga bara en hundradel så bra som han.

På rymmen

Springer runt i lägenheten och försöker packa det sista. I grå träningsbyxor, pyjamaströja och håret i en wannabe Amy Winehouse frisyr ser jag ut som något som har rymt från Sankt Lars. Snart kanske det blir sanning av det. Ha ha.

A new beginning

Ok, såhär ligger det till. Tiden har gått alldeles för fort, den har liksom sprungit ifrån mig och jag är inte redo. På långa vägar än är jag inte redo att börja kämpa för att bli frisk. Jag vet att det är själviskt. Väldigt själviskt och snudd på idiotiskt. Vem vill inte bli frisk? Jag. På måndag har tiden runnit ut och allt jag kan tänka på är kalorier och viktminskningstips. Det får mig att känna mig så enormt dum. Har jag tagit platsen från någon annan tjej eller kille som faktiskt vill bli frisk? Som vill kämpa för att nå målet; en sund syn på mat och träning.

Är jag rädd för att bli frisk? Det är ju såhär jag har levt i så många år, kanske skrämmer det mig att jag måste lära mig leva på nytt.

Jag vill bara gå och lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och glömma allt. Glömma att åka dit. Jag vill inte.

Idag ser jag ut som ett skadeskjutet råddjur. That's not hot.

Facebook - vuxenlunarstorm

Är det så? Flest vänner på Facebook när man dör, vinner? Det har jag ju missat. Guess I won't be the winner this time around. Däremot vet jag att det finns en väldigt, väldigt attraktiv kille där. En som jag har legat med, det måste väl ändå ge poäng?

Teaparty

Det är fest under mitt köksbord i kväll. Alla är välkomna. På schemat står bluff med osynlig kortlek och ett par omgångar av den-som-kan-frosta-av-frysen-fortast-vinner. Valfri dresscode, dock är det inte godkänt att komma i kostym, det får andra utan kostym att känna av sina mindervärdskomplex.

Har du övergett mig, John Blund?

Du har ingen som helst rätt att döma mig, du får inte ens utrycka din åsikt högt. Du har ingen aning om vad jag har varit med om eller vad jag går igenom varenda jävla dag. Sätt dig inte på några höga hästar och moralisera. Mina demoner är mer än vad du kan ana.

Mina händer är alldeles kalla och det rycker i benen. Det här med sömnbristen håller på att ta över mig helt. Jag är irriterad och lättstött.

En fucking bitter brunett på benzo.

Jag behöver verkligen en kram just nu..

Vargatimmen

Ibland får jag en känsla av att jag borde vara försedd med en varningsskylt. Typ, detta bagage överskider maxvikten. Eller, detta gods har hanterats ovarsamt och har fått permanenta defekter. Det känns som om jag borde varna alla innan dom kommer för nära, jag vet ju hur besvikna dom kommer att bli när sanningen väl uppdagas. Jag är ett totalt vrak och inte ens det bästa superlimmet i världen kan laga mig.

Det gör ont inombords när jag tänker på hur många människor jag kommer att fästa mig vid den närmsta tiden som kommer att ge upp och fly när dom konfronteras med mitt röriga inre.

Jag har inte känt mig såhär deprimerad på ett bra tag. Luften har liksom gått ur mig och jag orkar inte tänka. Jag vill ha stöd.

Sound of music

Så fort jag hör ordet mixband känner jag för att gråta. Det är någonting med minnen till särskilda låtar som får mig alldeles tårögd. Mixband är väl iofs ganska förlegat, vem spelar band nu för tiden. Cd skivor med blandade låtar - same reaction. Jag behöver inte ens höra den där speciella låten förrän minnena forsar in över mig. Jag är lite blödig faktiskt, speciellt såhär miss i nassen.

Monsterattack

Jag har precis avlivat en oroväckande stor spindel med min sko. Smack. Jag är modig.

Hoppas bara att den inte har några systrar och bröder.

Lillördag natt (lillördag är ett töntigt ord)

Kan inte sova i natt heller. Någon gång borde jag ju trilla ihop medvetslös, eller i alla fall sovande. Funderade på kuddkrig, men det är inget kul ensam. Vill ha en kram också, men återigen är jag ensam. Jag är inte hungrig, trots att jag kanske borde äta. Har tuggat så mycket tuggummi att det känns som om käften är ur led.

Jag tror inte att jag tycker att det är fullt så kul att vara ensam längre.

Dagen D

Idag tändes min gnista igen. Det är någonting med intelektuell stimulans som brädar alla sorters sexuella lekar. Oftast blir jag dömd som svår, men du möter mig på halva vägen. Det är komplicerat.

Bunny

Det är rent för länge sedan jag tog en tripp till Lund och min Hunni. Jag vågar inte, har blivit så fet sen sist, får komplex när jag ser hennes yberslimmade, vrålsnygga och helt enkelt underbara kropp. I jämförelse ser jag ut som en påse chips, the not non-fat version. Heffaklump.

Måste verkligen köpa mig själv lite självförtroende.

Fem dagar kvar. OMFG!

Snöstorm

Det är förjävla in i helvete kallt ute. Vill inte.

And onsday it is

Uppe med tuppen med mina mått mätt. Håret är nästan kammat och snart ska mössan på. Mössa i september, det är inte klokt. Daniel kommer hit och leker med mig idag. Hela dagen. Gissa om jag är lycklig. Känner mig nästan som ett barn på julafton, eller vem tror jag att jag lurar, jag känner mig som mig själv på julafton.

Ut i kylan, örk..

Måndag

Måndag närmar sig med stormsteg. Jag kan inte hjälpa det men jag är rädd. Det som har legat så långt fram i tiden är nästan här. Hur kommer det att gå. Tankarna och funderingarna är många. Shit, vilken mes jag är. Ryck upp dig eller fall i backen.

Ambivalens

Det är tvära kast. Jag är förvirrad. Det var längesedan jag lät någon komma riktigt nära inpå. Är det dags nu? Dags att sänka garden och låta någon förstå vem jag verkligen är? Kanske om jag låter dig veta försvinner du. Jag kan inte riskera det. Du vill inte veta vem jag verkligen är.

Jag orkar inte. Åt helvete med allt.

Längtan

Jag vill ha dig hos mig nu, nära. Men du har aldrig tid. Du hör inte av dig längre. Det känns tomt. Jag saknar att sova på din arm.

Apelsin stavas inte med två p.

Krossade drömmar. Varit med om det någon gång? Det gör jävligt ont.

Goodnight and go

Det finns ingen som jag kan dela med mig av mina innersta tankar till. Ingen som kan hjälpa till att bringa reda i kaoset som existerar i huvudet. För hur ska någon annan kunna förstå det jag inte ens fattar själv? Ibland får jag ett sånt trängande behov av att vara själv, jag känner att knuten liksom är på väg att lösas upp en aning, men sen vänder det igen. Ibland blir jag rädd. Tänk om alla dom där tankarna släpps lösa, hur ska jag hantera så mycket sorg, ilska, vrede, ångest, ensamhet och ånger på en och samma gång? Det kommer ju aldrig att gå. Jag vill inte att någon annan ska veta hur jag våndas. Hur dåligt jag mår. Men det är oundvikligt.

I natt är en sådan där komplicerad tidsperiod. Jag mår dåligt, men jag vet inte riktigt varför. Jag kan inte gå och lägga mig för i mardrömmarna blir jag jagad av okända faror. Det gör mig rädd. Jag är rädd för att bli jagad. Kanske för att mina känslor jagar mig och pockar på min uppmärksamhet. Men det spelar ju ingen roll för när jag väl försöker så drar dom sig undan igen.

Det känns tryggt i mörkret. När jag var liten var jag mörkrädd, nu välkomnar jag mörkret. Utan ljus är det ingen som kan se alla tårarna jag fäller. fast i natt fäller jag inga tårar. Jag kan inte. Det känns som om jag borde, men det går helt enkelt inte.

Det kommer att bli bättre någon gång, jag vet det. Det är bara så kämpigt just nu. Idag, imorgon. Jag vill ju veta när det blir bättre. Jag vill veta vart målet finns, för kanske känns inte sträckan så lång att gå då.

Så nära får ingen komma

Du balanserar på fel sida av fältet. Vinden blåser för starkt. Du ser inte, men jag vet. Det finns inte en chans för oss. Jag är inte redo. Jag vill hålla distansen. Avståndet är viktigt. Inte för nära, bara sådär lite lagom. Ingen får rasera mina murar.

Min fortune cookie gav följande råd; don't be afraid to commit. Släng dig i väggen. Jag tänker inte committa inom någon nära stundande framtid. Jag är inte rädd heller för den delen. Ha, jag rädd! För vadå? Jag har inga intimacy issues. Jag vill bara inte, ja jag vill bara inte. Så enkelt är det.

I need woohoos!

Vilka kläder imorgon? Dagens (nattens) i-lands problem.

Put your Grrr-face on

One-two-three

Kaoset växer, ångesten gror. Detta funkar inte. Panik. Pull yourself together. Det kryper och krälar som äckliga maskar efter regnet. Jag kan inte. Kan INTE. Jag orkar inte. Jag är så svag. Så ynklig. Patetisk. Herregud, (inte för att jag tror på dig, but still). Blåmärken. Rivsår. Skärsår. Skrapsår. Sår.

Jag överlever detta också.

Sorry

Vague sound of rain

pierces through my song again

but I get distracted by the way his toes move when he plays

so I let it burn

I just poured my heart out

there's bits of it on the floor

And I take what's left of it and rinse it under cold water

And call him up for more

And I say baby, yes I feel stupid to call you, but I'm lonely

And I don't think you meant it when you said you couldn't love me

And I thought maybe if I kissed the way you do, you'd feel it too

He said I'm sorry

so sorry

I'm sorry

so sorry

He grabs my wrists

as my fingers turn into angry fists

and I wisper why can't you love me, I'll change for you

I'll play the part

Du saknar mig inte ens, så viktig var jag för dig.

Asshole.

Queen of diets

Ingen mat nu på en vecka. Dieten är stenhård. Jag vet inte hur jag ska lyckas ta mig igenom veckan, men det måste gå. Det bara måste. Vågen ska slängas ner i källaren men jag känner ju ändå hur tung och otymplig jag är. Jag måste klara detta. För min egen skull. Hey, tiden då jag kommer att älska mig själv är nära, så vad gör det om jag svälter mig en vecka? Yr och dimmig är jag ju för jämnan ändå. Svimmar gör jag fast jag äter.

Vatten och luft, och en aning fågelsång.

Jag bloggar mycket idag. Jag vet. Bara en massa svammel. Knasboll.

Växa upp?

Jag samlar vuxenpoäng. Det går inte bra. Jag har ingen sommarstuga och något pensionssparande kan man inte se röken av. Hur vuxen är jag då? Inte alls? Men lite vuxen måste jag väl ändå vara. Fast jag har ingen man, inga barn, ingen villa-volvo-vovve. Jag har för fuck sake inte ens en katt.

Krukväxter har jag däremot.

Och dom lever.

That's vuxenpoäng!

I miss you love

Jag vill så gärna skriva positiva saker. Glada saker. Trevliga tankar. Men det går bara inte. Inte än i varje fall. Orden som formas i huvudet och sedan kommer på pränt är inte positiva och glada. Dom är nedstämda. Ledsna och deprimerade. Som om en liten, liten gubbe sitter i mitt huvud och gråter och tänker en massa sorgliga saker. Eller en gumma kanske det är. Kanske en liten ängel rent ut av.

Mina drömmar gör ont. Jag vill inte tänka på dom. Jag vill så mycket, men det finns så lite tid. Så lite tid. Jag hinner inte.

Jag måste få utlopp för alla dessa instängda känslor. Jag är som en vulkan nära ett utbrott. Kom inte nära, det finns en viss risk för brännskador och andra sår. Och kom inte nära och försök göra mig illa. Jag har en rustning ingen ser. Aldrig kan ni skada mig igen.

Caution, do not slip on tearwet floor

Jag måste gråta, jo jag måste. Det bubblar över inombords och hela kroppen skakas i snyftningar som inte riktigt kommer ut. Jag är inte riktigt klar över exakt vad det är som gör mig så ledsen ikväll. Det kan vara press, maten, kroppen eller helt enkelt allt i en himla salig röra. Ska tvinga mig själv till sträng diet nu fram till Lund. Det måste gå. Vi ska bli vackrast. Smalast. Lyckligast.

Då slipper jag gråta mer.

Matvägran

Jag mår illa, jag svettas och hela kroppen gör uppror. Jag vill inte! Jag är rädd. Jag klarar inte kampen ensam.

Definitivt - the ending

Månader har gått och jag vet att valet var det rätta. För oss båda. Vi gjorde varandra så illa i jakten på den idealiska kärleken. Fortfarande ibland ligger jag vaken om nätterna och tänker på dig. Gråter. Men jag vet att det var rätt. Det var rätt.

Jag hoppas att du är lycklig. Jag är det inte, men jag vet att det kommer. Om jag bara håller ut lite till kommer lyckan till mig också. Jag önskar att du kunde få fortsätta vara min bäste vän, men jag vet att det inte går och jag vet varför.

Så slutgiltligt att gå ifrån varandra efter så lång tid. Så ensamt att inte ha någon att prata med om nätterna. Så tomt att inte höra dina andetag.

Jag vet att du inte älskar mig längre, jag älskar inte dig. Ändå älskar vi varandra men inte på samma sätt och det är så det ska vara. Det är nu allt är rätt. Vi ska vara lyckliga på olika håll. Du var mitt allt. Så se till att bli lycklig. Jag vill att du ska vara väldigt lycklig.


Men du, jag saknar dig..

So why can't you just hold me,

how come it's so hard?

Do you like to see me broken?

Why do I still care?

Snälla hjälp, jag orkar inte mer nu..

Usch, jag äcklar mig själv..

Nevermind me

Det snurrar i huvudet. Tankar maler. Jag behöver suddas ut. Inuti behöver någonting raderas. Jag vill bort, från mig själv och andra. Jag är inte värd er uppmärksamhet. jag är inte värd att kännas vid.

Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your walls
Nevermind me, nevermind me
My God I feel so small
Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your walls
Nevermind me, nevermind me
I'll just let myself out.

Jag orkar inte. Låt mig vara. Märk mig inte..

Confusion deluxe

Det kliar i kroppen. Jag klarar inte av detta. Vad har jag gett mig in i. Helt plötsligt famlar jag i mörkret igen. Ingenting känns som vanligt. Hela jag är förändrad from top to bottom. Överallt inuti gör det ont. Allting är fel. Jag är fel. Det är för tidigt, för sent. För mycket. Jag kan inte. Detta är inte jag. Jag. Jag vet inte. Jag vill för mycket. Med dig. Utan dig. Med någon annan. Själv. Hjälp mig.

Tyngdpunkt

Du är arg på mig. Jag förstår varför, jag klandrar dig inte. Jag var för mycket. Igen. Du har det jobbigt nu och jag vill så gärna vara ett stöd, men istället är jag tyngden som drar ner dig i de mörkaste vatten. Jag vill kyssa dig på kinden och säga att jag förstår.

Ingen tycks kunna vara lycklig tillsammans med mig längre. Så jag antar att jag ska hålla mig borta. Det är bäst så.

Off you go

Jag har massor av bra anledningar till varför jag skulle ha stannat i sängen.

1. Jag slog foten i dörren.

2. Jag har en jävla regnbåge utanför fönstret.

3. Jag är ensam.

4. Och hungrig.

5. Jag behöver en kram.

Äsch, jag ger upp..

Jag har gått upp alla kilona igen, jag visste väl det. Helvete!

End of quote

Jag vaknar och sträcker på mig sådär sömnigt som man gör när klockan är tidigt. Min hand letar sig till andra sidan sängen. Försöker dra dig tätt intill men du är inte där. Ingen är där. Det är bara jag, alldeles ensam. Och bubblan sprack..

Florence

Varför stöter du bort mig. Jag vill ju vara nära, plåstra om dina sår och kyssa bort din smärta. Jag vill ju bara hjälpa dig. Jag vill bara vara ett stöd när du har det kämpigt. Jag vill bara att du ska slippa må dåligt.

Dom tappade kilona lär vara tillbaka imorgon. Gode Gud, hjälp mig..

Shopaholic

Snart dags igen. iväg och shoppa kläder. Jag känner hur ångesten stiger inombords. Jag är rädd för vad jag kommer att få se i spegeln. Men jag börjar bli bättre. Jag känner det själv. Det är inte lika panikartat som förut. Visst vill jag bli smal, men det kommer. Sånt tar tid. Jag har ju faktiskt redan gått ner fyra kilo. Det går bra. Idag var ett litet misslyckande. Men i morgon är en ny dag.

Drömfångare

Ibland kommer det dagar när jag känner att det är dags att börja om mitt liv. Idag är en sådan dag, men eftersom nästan hela dagen har gått och jag har misslyckats, är det morgondagen som kommer att färgas av nya drömmar.

Idag har jag syndat, det innebär att eftersom jag försöker leva ett nytt liv kan jag inte straffa mig själv för det. Det är bara att vakna imorgon och på allvar ta tag i det igen. Försöka. Kämpa. Någon gång ska det ju gå.

Tankar och åsikter

Det är bra att tycka och tänka om saker och ting. Man ska ha åsikter och man ska dela med sig av dom. Många som läser här tycker att jag borde söka hjälp. No shit. Precis som om jag inte redan har gjort det. Men tänk vad ni vill och var inte rädda för att dela med er, jag älskar kritik i alla möjliga former.

Diamantflimmer

Allt är upp och ner. Jag hittar faktisk inte balansen i någonting.

Två veckor har jag på mig att att bli smal och vacker innan lund.

De kommer aldrig att gå.

jag är körd.

11.19

Jag är så hungrig. Fruktansvärt hungrig. Det är så svårt att tänka, koncentrera sig. Bokstäverna liksom flyter runder på skärmen och bildar osammanhängande meningar.

Det är smärtsamt att bli smal.

When love slips away

Sen seperationen har jag varit ensam. I själen har jag varit så ensam att det gör ont. Är, så ensam att det gör ont. Jag vet att det är för att jag är för svår. Jag har för mycket problem som kretsar runt mig för att någon annan ska orka ta tag i mig. Ibland träffar jag någon, någon som blir ett ljus i mitt liv bara ett litet ögonblick för att sedan slockna. Dom inser vad dom ger sig in på och det är för mycket, för skrämmande så dom går. Dom går ifrån mig. Lämnar mig. Lämnar mig ännu trasigare än förut.

Det är därför jag alltid sitter i mörkret.

Ensam.

Ångest

Om bara livet kunde vara lätt. Bara lite så där lagom. Ibland. Varför måste det alltid kännas tungt. Ensamt. Tänk om man någon gång bara kunde få det man ville ha. Kunde få lov att känna lyckan omfamna en. Få känna att livet är härligt att leva.