Try again? And again, and again..

Så, nu sitter jag här ensam. Han har åkt bort över helgen för att jag ska kunna vara ifred och tänka över allt som flyger omkring i mitt förvirrade huvud.

Så fort jag började prata om att vi kanske inte är rätt för varandra, att vi kanske kan bli lyckligare om det inte är vi, började han ändra på sig. Försökte få mig att förstå att allt kommer att bli bättre denna gången. Denna gången? Skulle det inte bli bättre förra gången? Gången innan dess? När ska det egentligen bli bra?

Jag är förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag trodde faktiskt att detta bara var en tillfällig svacka, sådana som finns i varje förhållande, men nu börjar jag verkligen tvivla.

Jag vill ha facit, jag vill verkligen det. Jag är inte i rätt tillstånd för att fatta några som helst beslut just nu. Vill bara krypa in under täcket och gömma mig. Försvinna från världen ett tag.

Jag orkar inte mer nu, jag orkar verkligen inte mer. Kan ni inte förstå det? Fatta vilka beslut ni vill, över huvudet på mig om så ska vara. Gör vad ni vill, för nu är det slut. Jag vill verkligen inte mer. Jag kan inte mer. Hör ni det? Jag kan inte..

Match made in heaven?

Jag har börjat tvivla på att det verkligen är meningen att det ska vara vi två. Båda hävdar att de älskar den andre men ändå är förhållandet på att trasas sönder till obefintlighet. Kanske har vår tid runnit ut, alla våra chanser tagit slut. Kanske är det dags för oss att gå vidare och hitta lyckan på olika håll.

Det skrämmer mig att jag inte vet hur jag ska göra. Ska jag stanna kvar och kämpa för något som kanske inte kan lagas? Eller ska jag ge mig av ensam igen? Vart ska jag ta vägen? Just nu är jag så förvirrad att jag knappt orkar tänka. Jag försöker komma på rätt svar, men jag kan inte, jag vet inte vilket det är.

Allt detta äter upp mig inifrån, det gör så ont.

Det värsta är att det inte finns någon kvar att luta sig mot..

Sömnlös

Jag är så trött på allt. Jag kan inte sova, kan inte äta, orkar knappt gå upp på morgonen. Jag är en aning trött på att må såhär dåligt. Just nu känns det som om livet är helt misslyckat. Hur ska jag orka ta mig igenom ytterligare en dag och må såhär?

Always

Ibland önskar jag att jag visste vad som finns i framtiden. Livet hade varit så mycket lättare då.

Sömntuta

Idag mår jag inte bra. Känner mig sjuk, förkyld kanske? Att stanna uppe 24 timmar i stöten, två dagar i rad, fungerar inte riktigt för mig. Det slutar med att min kropp tycker att den behöver ta igen all den förlorade sömnen vilket innebär att jag då sover i 24 timmars pass. Min kropp och jag kommer inte överrens.

Det värsta är att jag fortfarande är trött..

Röstlös

Och just det. Jag har tappat rösten. Nästan. Det måste ha hänt på vägen hem.

All night long

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men igår hänte det rent för mycket konstiga saker. Började nästan känna igen mig själv igen. På med sminket och iväg hem till jönsson. Ett par öl och en flaska vin senare landar vi på Celtic. Jag hamnade i slagsmål med en äldre herre som envisades med att tro att min bakdel var någon slags viloplats för hans hand.

Jag klarar inte av sånt. Jag är inte allmän egendom. Så länge jag inte är din, har du ingen rätt att göra vad du behagar med/mot mig.

Sen drog vi vidare hem till A och M. Där blev det bråk igen. fast denna gången handlade det visst om mig. Jag förstod inte riktigt hur eller varför, men A stack därifrån och M bestämde sig för att slå ett hål i dörren. För min skull. Kan fortfarande inte fatta det.

Sen drog vi vidare till den andra A för att fortsätta, lyssna på musik och bli impade av brasan han tände via dvd:n. Det blev vi inte. Eller lite. Jag gillade att han åtminstone försökte.

B somnade på soffan så vi drog hem till A och M igen och fortsatte med lite kaffe. Sen återstod det roliga med att försöka få upp B på benen och ta oss hem. Det gick ganska bra.

Jag var visst hemma redan sju i morse. Har inte sovit bra alls. Stel i hela kroppen. Får se om det hjälper med en dusch.

Fredagkväll

Idag känner jag för att bli full. Riktigt på lyset. Slippa ifrån allt vad måste, borde och får inte, heter. Vill bara få slappna av riktigt ordentliget, ha lite kul. Det verkar inte bli så. Det verkar bli jag, Canon och photoshop ikväll. Eller så går jag och lägger mig tidigt.

Får se vad som händer.

It's all over

Idag har jag beställt lite böcker. Hjälp-dig-själv-att-må-fruktansvärt-mycket-bättre-än-du-gör-just-nu-böcker. Hokus pokus menar vissa, jag bara ber att dom kanske kan hjälpa mig, underlätta en aning. Få mig att förstå, komma på rätt köl igen, för just nu känns allting så jävla värdelöst.

Sist jag mådde såhär hamnade jag på psyket. Jag vill aldrig mer dit, vill aldrig må så dåligt igen, men det känns som om det är dit det är på väg. När jag försöker få dom närmsta att förstå, liksom be om hjälp, tittar dom på en punkt långt borta, harklar sig och säger att livet är aldrig lätt, eller att vi alla mår lite dåligt då och då. Lite dåligt? Just nu känner jag för att skära upp handlederna och jag behöver er hjälp..

Jag orkar inte gå och strö gula post-it's runt mig med hintar för att ni ska förstå, jag är förbi det nu. Jag har bett er om hjälp, men ni vill inte förstå.

För er skull hoppas jag att jag överlever denna gången också, för min skull vet jag inte riktigt längre. Jag orkar inte bry mig.

Bluff

Idag har jag genomlidit ett 50 minuters pilatespass trots att jag vet att jag kommer att ha ont överallt imorgon. Kände kanske för att straffa mig själv en aning.

Egentligen borde jag gå och lägga mig, ska upp tidigt imorgon och jobba, ändå sitter jag här och skriver en massa ointressant skräp. Måste skärpa mig..

Shoppingterapi

Idag drog jag och S iväg på shoppingterapi. Till viss del hjälpte det, men det ligger fortfarande något och gnager i huvudet. Det får mig att må dåligt. Jag tror att jag innerst inne vet vad det är som är fel men jag vill inte dra i det, för då kommer det fram och jag vill inte behöva inse felet. Jag vill inte behöva se vad det är som gör att jag mår dåligt och får mig att ligga sömnlös om nätterna, gråtandes.

Igår var vi ute och körde lite, S och jag. Vi träffade "Nya killen". Man märkte så tydligt hur mycket han tycker om henne. Han kan inte hålla fingrarna borta, man ser hur gärna han vill röra vid henne, smeka hennes kind. Det gjorde så fruktansvärt ont att se. Jag är glad för hennes skull, tro inget annat. Glad att hon har kommit över allt som har hänt, men det gjorde ont.

Jag undrar om det någonsin kommer att sluta göra ont att se sådan ömhet..

Samkväm med familjen

Häromdagen fick jag reda på att jag kommer att bli tvungen att träffa min mamma igen. Har blivit kallad till något möte på råd och stöd enheten för att min pappa vill att resten av familjen ska hjälpa till att bry sig om min lillasyster. Vadå resten av familjen förresten. Jag trodde att min familj bestod av min pappa, hans sambo, min lillasyster och vår lillebror, det är i alla fall dom enda som får lov att kalla sig min familj. Dom andra existerar inte för mig.

Jag trodde att jag hade lagt allt detta med mamma bakom mig, lagt det i en låda och skickat ner den i källaren så att mössen kan tugga på den. Men så fort något sånt här inträffar kommer allt tillbaka. All smärta och sorg. Jag vet inte om jag orkar handskas med det en gång till, jag vet att det kommer att fortsätta förfölja mig i månader om jag går med på att träffa henne. Pappa säger att det kommer att ge mig ett avslut, men jag vet att han ljuger. Han vet inte hur allt detta påverkar mig. Hur jag sakta bryts ner till små, små partiklar av all smärta hon åsamkat mig. Hur bara en enda blick från henne kommer att få mig att känna att jag inte är värd någonting.

Nej jag tror inte att jag klarar detta en gång till.

Träningsvärk

Jag har ont överallt. Ont i muskler jag inte ens visste existerade förrän idag.

Note to self; Pilates is BAD..

South Beach?

Denna veckan har jag levt på tuggumi, te, enstaka mackor, vatten och cigaretter. Enastående bantningskur, har gått ner hela fyra hekto. Eller det är kanske mer, vågen här hemma är inte direkt att lita på, men det spelar egentligen ingen roll.

Är det konstigt att jag har mått dåligt?

Blackout

Jag höll på att svimma i duschen innan och allt jag kunde tänka på var hur blodet hade kunnat konstratera mot allt det vita i badrummet om jag hade trillat och slagit mig. Sen insåg jag hur sjukt det var att tänka så och tillbringade följande femton minuter gråtandes ihopkrupen på golvet.

Jag antar att jag inte mår vidare bra idag.

Besvikelser

Min pappa jobbar som försäljare. En gång trodde jag att han ville att jag skulle följa i hans fotspår. Jag trodde att det var det enda sättet att få honom att känna stolthet över mig, men jag valde att gå min egen väg.

Han ville nog inte att jag skulle sälja utomhusbelysning för något medelstort företag med försäljare runt om i landet. Han ville nog inte heller att jag skulle ha mitt kontor i en byggnad i vid kanalen full med olika belysningsinstallationer. Men något liknande.

Så har det inte blivit. Men jag tror att han är nöjd ändå. Jag tror att han ändå känner en aning stolthet vid tanken på att jag är lycklig. För det tror han nog att jag är. Jag vill inte att han ska tro annat.

Till viss del är jag nog lycklig, men jag föredrar att inte fundera på det alltför mycket, för då finns risken att jag inser att jag lever i en lögn.

Delete

Har kastat bort så många nya inlägg på sista tiden. Vet inte varför, men så fort orden finns där svart på vitt, känns det så jävla fel. Kanske är det dags att sluta nu.

Gråskalor

På högstadiet hade jag två väldigt speciella bildlärarinnor. Den ena var totalt besatt av fallossymboler. Hon hittade dom överallt och älskade att påpeka det. Helst inför hela klassen. Vinflaskan på mitt stilleben var helt klart en fallossymbol, det kunde väl vem som helst se. I själva verket såg alla andra den just som den vinflaska den var, förutom hon. Den andra bildlärarinnan älskade att berätta om de stackars killarna som ställde upp vid hennes kroki sessioner för längesedan. Men det var härliga människor båda två.

Varje gång det var dags för bild satte sig fallossymbolslärarinnan bredvid mig och uppmuntrade mig och sa att allt jag gjorde var så fint, så fint. jag visste hela tiden att hon ljög och detta fick mig att inse att det här med att måla inte alls var någonting som passade mig. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Men jag är tacksam för att hon tog sig tid att uppmuntra mig, även om det inte har gjort mig till någon enastående konstnär.

På gymnasiet fanns det egentligen bara en lektion jag lade ner hela min själ i. Modeteckning. Jag älskade att sitta och skissa och leka med pantone och akvarell och se hur mönster och texturer trollades fram. Det var faktiskt det enda jag var någorlunda duktig på. J, min lärare, fick mig tillslut att försöka satsa lite mer, fick mig att börja skapa en portfolio som jag kunde lämna in som arbetsprover när jag sökte vidare. Hon trodde verkligen på mig, fick mig att tro på mig själv. Men när skolan slutade var min portfolio inte klar på långa vägar.

Den är fortfarande inte klar. Jag har funderat på att försöka igen. Men det känns som om jag har tappat gnistan någonstans på vägen. Jag har tappat bort min dröm och det gör mig lite ledsen ibland. Att jag bara gav upp..

To snow, or not to snow

När jag vaknade i morse var det snö överallt. Inte mycket snö, men tillräckligt för att göra hela världen vit och gnistrande.

Nu finns det ingen snö kvar.

Kan vädret bestämma sig någongång?

XXL

Det här med att försöka gå ner i vikt verkar inte vara något för mig. Jag försöker och försöker. Verkligen försöker. Men icke. Inte ett enda hekto blir jag av med. Antingen är det vågen eller så är det mig det är fel på. Jag tror att det är vågen.

Tur för mig att det finns stora tröjor.

Vilddjur

Det har varit många dagar på sista tiden då jag har känt mig risig och grå. Men idag kom jag att tänka på P och en sak han sa till mig när vi satt på en liten mysig pub någonstans i Polen för evigheter sedan. Han sa att det oftast är de som verkar vara prydast och ser lite tråkiga ut som är vildast i sängen, varpå han skickade iväg en smått feminim slängkyss åt mitt håll för att jag inte skulle kunna missförstå det hela, varpå jag rodnade generat och sysselsatte mig med att dricka upp min öl för att slippa undan några fler pinsamma samtalsämnen.


Tänk på det nästa gång ni ser mig.

Misslyckande

Gjorde ett tappert försök att bli vacker idag. Det misslyckades, men jag insåg i alla fall att jag inte behöver lägga ner tid och energi på det igen. Finns så mycket annat jag kan ägna den tiden åt. Håret blev mörkare men det var allt.

Att älska sig själv är betydligt svårare än jag trodde..

Köldslagen lördag

Alla andra har gått nu. Det är bara jag kvar. Sitter och känner av lugnet och dricker öl. Ibland är det så skönt att bara vara ensam. Vet inte om jag borde dricka egentligen. Har inte riktigt koll på läget. Fast jag antar att en öl inte skadar.

Har inte alls mått bra idag. Har nog varit lite dålig på att äta på sista tiden. All viktångest gör att jag har svårt att fungera normalt just för tillfället.

Men det går framåt.

Everything Changes

För en liten stund sen råkade jag starta fel låt på datorn. Det var inte bra. Jag har ett konstigt förhållande till just den här låten som inte går att förklara. Jag kan inte lyssna på den längre, för när jag gör det hamnar jag på en plats, i en tid jag aldrig vill besöka igen. Ändå klarar jag inte av att stänga av.

Det gör så ont att lyssna på den. Ändå gör jag det. Om och om igen. Kan inte låta bli. Måste komma över det. Gå vidare. Glömma bort och aldrig mer tänka på det.

Men det går inte inatt. Inatt ska jag lyssna, minnas och gråta. Imorgon ska jag radera den ur datorn och ur mitt liv. För alltid.

Kaksmulor

Jag tror att jag äntligen börjar få lite perspektiv på tillvaron. Bara en aning, men en aning är bättre än inte alls. Om man bortser från alla vikt issues som jag uppenbarligen har och fokuserar på annat, så kan det faktiskt för en sekund eller två kännas som om allting verkligen håller på att gå åt rätt håll just nu. Alltså motsatsen till käpp rätt åt helvete.

Men lika snabbt kan det ändras igen. Det har jag varit med om förr. Men om jag bara försöker att inte tänka på mina inre demoner så tror jag att jag ska kunna stå upp stadigt ett litet tag till.

Otrevlighetsmonstret

"Du ser fan inte bra ut när du har glasögonen på dig"

Tack för den C, du gör verkligen under för mitt självförtroende. Men vet du vad? Det är inte jag som är ute torsdag till lördag varenda vecka utan att kunna få med mig en enda tjej hem. Det är du och vet du varför? Du har noll personlighet och du är otrevlig. Och dessutom är du är ful. Plain ugly. So up yours C.

Blåvalens återkomst

Jag och S hade bestämt träff idag för att gå och simma. Bli av med lite överflödsfett och komma i form till sommaren. Big mistake. Ångesten kickade in redan i morse när jag sprang runt i lägenheten som en idiot för att leta upp en bikini som jag såg smal ut i, men det misslyckades jag med eftersom alla mina underdelar verkade ha krymt i tvättmaskinen (jag kan låtsas att det är så det har gått till).

I alla fall hamnade vi i omklädningsrummet i simhallen vid fyra tiden. Jag tycker inte om att klä av mig i offentliga omklädningsrum, jag försöker göra mig så liten som möjligt för att ingen ska se mig, men inte ens det kan jag lyckas med. Det var kallt i vattnet och jag höll på att dö efter dom första längderna.

Jag vill aldrig mer gå dit.

Åtminstone kommer jag inte att gå dit förrän jag har blivit av med minst fem av mina överflödskilo. Jag skäms.