14.11.10

Det kliar i bloggfingrarna, det känns som det är dags att sätta igång igen. Det är meningen. Det känns rätt. Men samtidigt känns det ambivalent.

Ska jag fortsätta där jag trodde att skrivandet kunde bli något, när jag gick helt upp i det, men glömde bort mig, och vad som var viktigt för mig att skriva om. Ska jag börja om på nytt, med oskrivna blad i den bloggen jag knåpade ihop i somras när jag var osäker på om det var dags.

Eller ska jag fortsätta här, där jag började skriva för att jag såg stjärnor vid Australiens kust och trodde på en flykt där drömmar vävs. Här där kärlekar kommit och gått, där sår öppnats och läkts, där jag växte upp ytterligare en liten bit?

Det känns som om det finns för många tunga minnen här. För mycket som kliar och vill rivas upp. För mycket som borde skrivits men som aldrig kom ut.

Det känns nog mest rätt att börja om.

Här.

Skrutten sover. Skönt. Denna dagen har varit ett litet helvete. Jag längtar efter att få börja med maten, mysa allihop i soffan, nattningsrutiner, träningspass och dusch. Jag vill ha det nu.

Det gäller bara att andas och inse att jag tar på mig för mycket skit och glömmer bort det som är viktigt. Jag hinner liksom ingenting. Jag hinner inte med. Inte alls.

-over and out-

Jag hatar tv serier. Dom verkar aldrig ha problem med att få pengarna att räcka till. Nya skor, jackor och väskor varje "dag" oavsett om dom jobbar på hamburger haket eller sjukan. Jag blir avis och får nästan lite ont i magen trots att jag vet att det är på låtsas. Dom får mig att vilja go bananas med bankkortet (som tyvärr aldrig innehåller särskilt mycket) och länsa affärerna. Skor är värst. Stövlar, pumps, ballerinor, I love it.

Just nu ligger tre par skor på önskelistan, en styck grå mössa storlek stor, en styck någonting att vira runt halsen, samt en ny icke sliten kofta och två par "trasiga" jeans, ett par svarta och ett par blå.

I wish.

-over and out-

Sitter och svalnar efter träningspasset och lyssnar på musik. Underbara Maria Mena. Får mig att tänka tillbaka. Dom minnena som är starkast är dom med H, en bästa vän, en hand att hålla hårt i, en tjej som man både kan ha båda fötterna på jorden och vara högt uppe i det blå med samtidigt. Jag önskar att det fanns mer tid..

Bestämde mig för att kära hårt med träningingen fast förkylningen är jobbig, skulle febern infinna sig vilar jag, men inte förr.

Nu: (undvika) synder och tv.

-over and out-

Dagarna går här hemma. I helgen har det varit mycket hemmamys. Lite bak och väldigt mycket städ. Imorgon får vi se om det blir Öppna förskolan, eller om en ny förkylning sätter käppar i hjulet.

Träningen går framåt här hemma, fast att sluta äta en massa godis om kvällarna verkar vara ett hopplöst mål. Rökfri har jag däremot varit i snart en månad.

Nu blir det Ghost Whisperer, cola light och drömmar om våren och nya kläder.

-over and out-

Skrutten blev akut trött för ungefär en timme sedan och det är ju såklart alldeles för tidigt, så jag gjorde en chansning och klädde på oss och traskade till affären. Det behövdes fylla på lite här hemma men som vanligt missade vi några saker. Sånt som man tänker på när man väl är hemma igen.

Så nu står två franska lantbröd på jäsning i köket. Jag fuskade visserligen lite och körde finax, men det får man göra ibland och dessutom så handlade jag hem till mitt surdegsbröd och det tar ju några dagar, så jag fick ju ha något att göra till dess.

Skrutten driver mig till vansinne med sitt rattande på spisvredena och jag inser hur skitigt och stökigt här är, men vet också att jag inte kan göra ett jäkla duggg förrän Älsklingen har gått upp. Dessutom önskar jag mig ett stort, slitet och gammalt köksbort. Riktigt rustikt ska det vara.

Men nu ska jag kolla till degen.

-over and out-

I mina drömmar bor jag såhär:

Trägolv, råa väggar i dova färger, stål och trä, stora fönster och högt i tak. Blandat nytt och gammalt. Så, det ska bli kul att se om man kommer att kunna införliva lite av detta i ett framtida hus, men jag tror det knappast.

En loftvåning i NY med den klassiska varuhissan och brandtrappan utanför fönsterna hade ju varit den verkliga drömmen.

Nåja, man kan ju alltid få drömma.

(ett gammalt lager hade också funkat.)

-over and out-

Har precis kommit hem från Öppna förskolan. Medan Skrutten fikar (igen) sitter jag med en kopp te som smakar rabarber, grädde, sommar och enklare tider. För visst är det så att allt känns mycket lättare på sommaren. Det måste vara för att det är varmare och D-vitaminbristen helt plötsligt går i ide.

Sitter och planerar lite för vår ensamma helg. Älsklingen ska på LAN med sina kompisar och då ska vi passa på. Fika med Toch A och pyssla järnet här hemma. Skulle behövt hitta på någon sorts grinkonstruktion till lilla rummet och fixat tag på ett par lagerhyllor. Och lite lådor och korgar för förvaring.

Någon som känner för att dra till IKEA?

Dessutom ska det röjas i alla lådor, skåp och hyllor i lägenheten. Äntligen ska vi väl få lite ordning och reda här hemma. När en flytt inte är nära stundande får man göra det bästa av vad som står till hands. Ny tv bänk hade varit skönt också. Så Skrutten inte kan klättra upp. Och kåpor till spisen.

Om man önskar riktigt hårt kanske det dyker upp utanför dörren en vacker dag.


Nu står det mys på schemat.

-over and out-

Det har varit lite kaos. Det börjar bli bättre. Förhoppningsvis.

Typ när våren kommer.

-over and out-

Idag har varit ännu en toppendag på öppna förskolan, med bus och fika. Skrutten och jag passade på att handla och ta en långprommis när vi ändå var ute och påklädda. Vädret var strålande och jag hoppas att det inte lurar med vår för att sedan börja snöa igen. Då blir jag väldigt ledsen.

Dessvärre har eftermiddagen varit en aning kämpig, men det plockade vi upp igen nu på kvällen. Har hunnit träna också och nu ska vi bara mysa och känna lugnet.

Appropå träningen så känns det superbra. Redan nu efter 8 dagar börjar jag se resultat (eller så är dom imaginära, men det kan ju faktiskt kvitta vilket, bara det peppar, right?). Hoppas att det håller i sig så att man kan våga visa sig i bikini till sommaren.

Imorgon blir det en powerwalk med T och A och kanske en fika på det. På fredag känns det som om det eventuellt blir lite shopping. Får se vad syrran ska hitta på.


Men nu, som sagt. Lugn.


(psst. 14 dagar rökfri nu. Amazing)

-over and out-

Denna dagen har varit helt fel och upp och ner. Det började redan i morse när Älsklingen sov (han behövde sova länge idag eftersom jobbet kallar i natt). Skrutten skulle inte alls sammarbeta. Stod och slog på tv:n, slog med luckorna, drog i stolarna och var allmänt kivig och gnällig, medans jag försökte få min viktångest att sammarbeta med garderoben OCH hinna tvätta av håret lite snabbt, slänga på ansiktet och packa väskan innan öppna förskolan.

Vi kom iväg i alla fall. I tid också. Sen följde två timmar spring runt i öppna förskolans lokaler, för inte skulle Skrutten sitta ner och leka som dom andra barnen. Jag var helt svettig när det var dags för fika och sångstund nummer 2 blev bara en enda lång brottningsmatch oss två emellan.

Sen var det ju dags för en powerwalk och Boan, med J och E. Men eftersom vädret inte var något vidare hoppade vi över promenaden och gick in för att handla istället. Skrutten vägrade somna i vagnen, vilket jag hade trott att han skulle utan satt i stället och lade av avgrundsvrål som en annan apa och fick mig att skämmas något fruktansvärt. Det värsta var att det inte hjälpte att han fick uppmärksamhet och han var ju inte ens ledsen eller arg, han var glad som en speleman, men skrika det skulle han.

Sen somnade han i vagnen. TRE minuter innan vi var hemma. Jag vägrade sitta ute i kylan så jag fick bära upp honom trots att han vaknade och sen var på ett jäkla humör resten av kvällen.


Dessutom har hans snutte slarvats bort någonstans i lägenheten. Vi hittar den inte. Fattar inte var den kan vara.

Kaos.


Hoppas på en bättre dag imorgon, annars går jag nog i (på?) strejk.

-over and out-

Vi har avslutat kalaste som varade i dagarna två. Så nu känner vi oss nog lite slagna allihop. Älsklingen har parkerat sig framför datorn, Skrutten sussar sött och jag har hunnit både träna och slötittat på en film innan rastlösheten fick mig i sitt grepp igen.

Har suttit och tittat på Julie och Julia och mumsat choklad trots att tanken på Beach 10 flåsar mig i nacken. Filmen är fin och den hänger sig fast på mig. Den får mig att vilja släppa loss kreativiteten mer i köket, eller någon annanstans. Den triggar mig att göra något. Ett projekt. Fast jag inte behöver ytterligare ett projekt till dom tusen som ligger här hemma och dammar så kliar det i fingrarna.

Jag får ta mig en funderare.

Snart ska jag krypa ner och bläddra i en av böckerna Älsklingen fick idag. Kanske lockar den mig mer än honom. Men det gör ju mig glad.

Och imorgon väntar klädångest, hårbekymmer, öppna förskolan, powerwalk och bokshopping. Kanske slänger vi in en fika också, sen ska matsedel och inköpslista skrivas. Ja, det är många järn i elden här.

Skulle ju försökt hinna betsa mitt nya soffbord också. Nåja dygnet har bara 24 timmar och man ska väl hinna mysa och njuta också.

Later

Det verkar som om jag tillslut bestämde mig för att flytta hem. Det var ju ändå trots allt här jag tog mina första stapplande bloggsteg. Så steg för steg sk jag försöka få detta att kännas som hemma igen och fixa och dona. När det finns tid. Och inspiration såklart.

En annan dag alltså.

Bloggen har flyttat.

Nu hittar ni mig här:

http://mixed.devote.se

Att bli väckt klockan halv 5 är ingen hit. Att sedan försöka somna om med en sjövild Skrutt i sängen är omöjligt. Man sover som mest tre minuter åt gången och detta med ena ögat öppet för att inte missa minsta hyss och bus som kan leda till att Skrutten dyker ner över kanten från stora sängen och slår näsan i golvet. Kvart i sex stod jag inte ut längre, det var lika bra att gå upp. På något vis gick autopiloten in och lagade gröt, skyfflade in gröt och torkade upp gröt och sen hamnade vi i vardagsrummet.

Jag sitter i soffan och kan knappt hålla ögonen öppna. Skrutten deremot ser ut och beter sig som om han just halsat två liter redbull.

Han har bestämt sig för att han inte vill krypa. Skönt kan man tycka, då är han ju lugn tills han börjar gå, men NO, så är det inte. Han har nämligen utvecklat två olika sätt att ta sig fram på. Det ena sättet innebär att han hasar fram på rumpan. Det andra är någon sorts modifiering av den där dansen ni vet, ormen eller masken eller något sånt. Och ni kan tro att det går undan. I 180km/h susar han runt i vardagsrummet, ut i hallen och leker med pappas innebandyklubba och alla skorna, ut i köket och försöker vält stolarna över sig, bort till mina en gång så fina blommor, in bakom fåtöljen efter något annat kul, pilla på sladdar, in i datorrummet för att trycka på pappas dator och bort till tvn för att klappa lite på den där den står oroväckande stor och ger sin mamma snudd på hjärtattack av tanken på att den ska trilla över honom. Och vartenda äventyr slutar med att jag måste kasta mig ur fåtöljen och vidare fram till honom, lyfta upp honom, säga ajabaja och sedan sätta honom bland hans leksaker i förhoppningen om att han kanske kan sitta där en liten stund och leka med sådant som han får leka med. Men nej, så är det igång igen. Och igen. Och igen.

Och igen.

Oj, det var nog tur att någon uppmärksammade mig på att det var ett tag sedan jag skrev sist.

Det har egentligen inte hänt så mycket.

Jag tog med mig Skrutten och tog tåget till Syrran en dag förra veckan, vi satt mest och mös i solen och spelade UNO. Så skönt avslappnande. Fast kanske inte, vinnarinstinkten satte in och jag spöade skiten ur Syrran. Jag antar att hon inte uppskattade det eftersom hon sprayade ner mig med vattenflaskan sen.

Var iväg med Mammis en dag i stora staden för lite shopping på egen hand. Hittade nada. Till mig själv alltså. Köpte en del nytt till Skrutten och en hel del åkte ner i kundvagnen på IKEA. Men det gör mig faktiskt lite ledsen att jag inte hittar något när jag är iväg och shoppar längre. Det är nog så att jag inte känner mig själv längre. Det var ju en stor förändring att bli mamma och kanske har jag inte riktigt hunnit ifatt att lära känna mitt nya jag och det i sin tur gör mig osäker på vad som egentligen är jag numera. Det gäller allt ifrån kläder till mitt hår, som just nu är tråkblont.

Men hur gör man då för att lära känna sig själv igen och bli bekväm i den man är nu?

Annars händer här inte så mycket. Vädret har ju inte varit jättekul nu i veckan så det har mest blivit några små, ynkliga promenader, hemmafix och lite bak. Skrutten har varit lite kinkig också, men om det är rastlöshet, frustration eller fler tänder, det kan jag inte svara på.

En annan sak som surrar i huvudet hela tiden är SKAPANDET. Inte hur jorden blev till och inte heller hela historien om Jesus och sånt där utan skapandet som i fixa och dona. Gjorde nya tavlor till köket, men jag kan inte sätta upp dom för hjärnan vill inte hjälpa mig lista ut hur jag ska hänga dom. Ettiketterna till grötburkarna ska göras, men jag hittar inte rätt text, den där texten som hade varit perfekt alltså. Vill göra ett album till Skrutten också, utöver hans babybok. Men jag hittar varkern några snygga album eller papper som passar honom. Ideér finns det gott om, hela tiden(!) men när det inte finns material att tillgå då dör det lite och då blir jag irriterad och hängig.

Tänk så lite som kan få en ur balans ibland.

Men många små saker kan lätt byggas upp till en irriterad rastlöshet inombords. Då gäller det att försöka få bort den, så gott det går genom att hitta på annat, därför blir det en och annan dans med dammsugar en och ett par plåtar med kakor.

Nya spisen är äntligen här! Vad glad jag är. Dom håller på att fixa lite med fläkten nu också när dom ändå är här. Hoppas att dom kan få den att fungera. Fast nu vill jag bara att dom ska bege sig så att jag kan passa på att sitta ute i solen lite när Skrutten sover. Man får smyga till sig lite soltid ibland.

Men först ska jag plåstra om mig efter kattattacken när dom kom med spisen. Vilken fegiskatt man har.

När man bara tar det lugnt börjar man tänka och jag tänker att jag är jävligt trött på mitt hår nu.

Idag slappar vi. Vi är hemma, myser och busar. Funderar på att sätta på lite kaffe och baka en kaka. Skulle behöva dansa en sväng med dammsugaren, men älsklingen sover så det får vänta.

Det är skönt att bara mysa hemma, men man får spring i benen. Jag hatar att vara rastlös..

Nu har vi varit nere och shoppat loss på apoteket, wohoo!

Dessutom får jag ont i benhinnorna av mina träningsskor. Bra skor, javisst!

Jag är irriterad, sur, rastlös, trött och hängig. Jag vet inte riktigt vad det är, men det känns som jag skulle behöva en liten paus. Mest från mig själv, men varfan sitter pausknappen? Eller så behöver jag hitta på något kul att göra. Fast stryk det, jag har ändå aldrig tid att göra något i lugn och ro.

Och dessutom var det jävligt dumt att jag igår bestämde mig för att lägga av med chokladen. Väldigt, väldigt dumt. Eller kanske var det bra, men det känns inte så just nu. Abstinens månne?!

Skrutten har nog också en dålig dag idag. Han behöver kanske också en paus.

Så vad ska man hitta på?

Min son är en apa, en kanin och en busig hundvalp i ett. Han klänger, skuttar och tuggar på allt. Han är makalös.

Men det gör ju inte så mycket, för det innebär att vi inte har något behov att skaffa några husdjur.

Är shoppingsugen som bara den, men i den här hålan finns ingenting..

Morgonpromenixerna har återupptagits. Det finns inget bättre än att få röra lite på sig på morgonen.

Vi har vilat och ätit och jag smög till mig en solstund på balkongen medan Skrutten nannade. Underbart.

Funderar lite på att dra ner på Coop och handla lite gott, känner för att mysa till det idag, som alla andra dagar. Kanske ska ta en sväng till lekplatsen. Mysigt värre..

Jag är uttråkad och rastlös. Detsamma gäller nog för Skrutten. Han var så trött nyss att han somnade sittande i mitt knä, men ändå ligger han och busar i sängen nu fem minuter senare.

Något har inte blivit riktigt rätt denna veckan. Fast vi brukar veckohandla har vi varit tvugna att gå och handla nästan varje dag denna veckan och idag verkar inte bli något undantag. Men eftersom Älsklingen har fått gå dom andra dagarna antar jag att jag får ta mig i kragen och gå idag. Men vem vill ge sig ut i detta jävla vädret?

Vi mår fortfarande inte bra. Förkylningen från Helvete vill inte släppa sitt grepp om oss. Dessutom gör inte vädret mycket för att påskynda tillfrisknandet. Vad är detta för höstväder? Och var håller det mitt sommarväder gisslan? Jag känner för att ta regnet och rusket och pryla upp det bakom tvättstugan. Få det att be om nåd och på darriga ge mig min sommar tillbaka.

Skrutten är trött trots att det bara är drygt två timmar sedan han vaknade, så det blir nog mys i soffan för vår del nu. En film kanske? Fast först vill han avsluta sin "Operation-rycka-av-mamma-örhängena-och-allting-annat-som-är-lite-fint"

Lucas har precis tagit en runda i gåstolen och övat på att bli stor och stark och nu ligger han och sover. Själv sitter jag och funderar på vart mitt sommarväder har tagit vägen. Jag längtar efter en promenad, men förkylningen och vädret är emot mig. Ska ta och njuta av lugnet nu, för om bara en liten stund är det full rulle igen.

Älsklingen var iväg på Sweden Rock förra veckan. Då passade jag och Skrutten på att rymma iväg till Ystad och mysa med Mormor och Moster. Lucas Mormor och Moster då alltså. Vi bubblade, skrattade, mös, badade, badade, åt, nannade, handlade, fikade, promenerade, nannade och badade i nästan fem underbara dagar. Fast vi blev förkylda också och den gräsliga snuvan och hostan hemsöker oss än.

Men det är nu en vecka sedan och vi är hemma och tar det lugnt igen. Försöker kurera oss. Bli friska. Vik hädan eländiga förkylning!

Det finns inte direkt tid att uppdatera. Jag har egentligen jättemycket att skriva, men tiden räcker inte till. Nu ska jag på jakt efter min bebis som är på rymmen.

Jag är trött, snorig, hostig, trött, har huvudvärk och är trött.

Jag ändrar om här på bloggen (det syns kanske). Snart (förhoppningsvis) är allt fixat, men med hjälp av Skrutten kan det ta lite tid. Jag får ju passa på när han sover eller busar för sig själv. Men någon gång detta året skulle jag tro att det är klart..

Ja, då har jag nog fått gjort det mesta som skulle göras här hemma idag.

Diskat - Check (Älsklingen tog det undertiden jag matade Skrutten)

Vattnat- Check

Tvätten - Den är igång och sköter sig själv just för tillfället

Handlat - Check (Älsklingen gör det as we speak)

Dammsugat och våttorkat - Check, check

Det blev till att grilla ikväll så maten den fixas så småningom, men just nu ligger gallret och badar för att bli skinande rent efter förra grillningen.

Dags att vila nu? Nej, det tycker inte Lucas..

Nej, nu tycker jag att Älsklingen ska ta och stiga upp, för jag vill minsann sätta igång dammsugaren. Sen ska det torkas golv, disken ska avverkas och tvätten ska likvideras. Mat ska inhandlas, blommorna ska vattnas, det ska lagas middag och en massa annat lika tråkigt.

Sen ska det bli mys för hela slanten så länge vi orkar hålla oss vakna.

Imorgon är det mors dag - du glömmer väl inte bort DIN mamma?

Sitter här i mina nya kläder från Gina som kom på posten igår. Dom är förstora. Men jag orkar inte ha bry med att skicka tillbaka dom. Jag får hoppas att dom krymper i tvätten.

Tråkigt, trodde faktiskt att jag fortfarande hade S. Det hade jag inte. Uppenbarligen.

Jag älskar oversize kläder. På andra. Själv känner jag mig gigantisk. Som om jag hade tagit på mig ett tält. Inte kul.

Men vi får se hur det går efter en tur i torktumlaren.

Ok, det verkar inte som om ombyggnaden funkar. Men jag har inte gett upp, jag ska fortsätta bråka med html:en. När jag har tid.

Just nu är det ombyggnad av mig själv som gäller. Gick och lade mig en stund innan bara för att vila lite medan älsklingen busade med Skrutten, om jag somnade skulle jag inte sova längre än till klockan sju. Halv nio väckte älsklingen mig. Jag var nog helt slutkörd.

Så nu sitter jag här och myser. Skrutten sover medan jag målar naglerna, färgar ögonbryn och har en super sexig ansiktsmask i hela fejjan. Härliga fredag.

Ursäkta röran, ombyggnad pågår..

Idag har kroppen strulat igen, men givetvis blir allt lugnt lagom till Älsklingen går upp.

Igår beställde jag lite kläder, har jag tur kommer dom redan imorgon, näckdelen är bara att jag inte har samma lyx som förra gången att det kommer hem i brevlådan, utan nu måste jag gå och hämta det, förmodligen på kvantum bara för att det är extra drygt. Känner ju inte gärna för att lämna hemmet när kroppen jäklas på detta viset.

Fast det är föräldraträff imorgon eftermiddag så vi får hålla tummarna för att magen har lugnat sig till dess, eller gett upp och slutat jäklas helt.

Ikväll ska det mysas framför tvn. Om bara Skrutten vill sova, fast han är jättetrött redan nu så det lär förhoppningsvis inte bli några problem.

Idag ligger inspirationen på topp. Fast om jag ska vara ärlig så dör den lite här. Av många olika anledningar.

Tiden räcker inte till, men å andra sidan myser jag mycket hellre med Skrutten, än ändrar om här hemma eller pysslar med något annat. Mitt hjärtegull är ju prioritet nr 1.

Sen känns det inte mycket lönt att fixa här, när man inte ska bo kvar. Kanske kan jag få mitt trägolv i sovrummet då och min lilla ateljé.

Sen känns det även dumt att lägga ut rent för mycket pengar på saker som man inte vet om man bara vill ha här för att piffa upp, eller som man verkligen vill behålla i det nya sen.

Många om och men. Men lite kommer här nog att fixas. När tiden räcker till och tålamodet finns..

Min kropp är konstig. Jag vet inte riktigt vad det är med den, men den beter sig helt fel.

Ett par veckor har magen varit lite konstig till och från, men det har liksom gått att leva med, men igår var det extremt. Jag hann knappt varken somna eller mata Skrutten förän jag var tvungen att uppsöka hemlighuset. Men det finns ju receptfria tabletter mot det, så jag försökte hålla ut tills Älsklingen steg upp och sedan fick han promenera till apoteket åt mig. Tabletterna hjälpte, men ett par timmar senare kom nästa smäll. Min magkatarr kom tillbaka och det med besked och när jag kollade på klockan insåg jag att det inte fanns en chans att apoteket hade öppet tjugo minuter efter stängningstid bara för min skull. Så jag fick knapra i mig den allra sista pepciden jag hade hemma och låtsas att den hjälpte. Det gjorde den inte. Men räddaren i nöden, min underbara F hade magiska medikament hemma och hon kom till undsättning.

Så jag överlevde kvällen.

Men idag sparkar kroppen bakut igen. Frukostmackan fick jag inte ner, det gick inte, jag tuggade bara avigt och det kändes som om någon stoppat en stor boll, modell fotboll i halsen på mig. Så det fick bli en youghurt, vilket inte mättade alls, så nu sitter jag här och mår knasigt illamående och hungrig utan att kunna göra ett dugg åt det.

Verkar som om det blir ytterligare en tur till apoteket för Älsklingen. För jag kryper ner under filten med Lucas och tvångsmyser med honom istället.

Idag hörde F en byggarbetare kalla mig för MILF när han gick förbi. Hur ska man egentligen känna angående det?

Ett par nya skor behöver jag också. Ett par slip in, mina gamla trillar nästan sönder. Nej, så kan jag inte ha det.

Jag är shoppingsugen. Igen. Det kan vara för att jag aldrig hittar något. Men några nya tröjor och en klänning hade inte varit fel. Man kanske skulle beställa lite.

Ja det kanske får bli så..

Det där med fler bilder på bloggen. Det kommer nog inte att hända. Visst, jag tar mycket mer bilder nu, men tiden räcker knappt till att lägga in dom i datorn, än mindre att pyssla med dom, för jag vill inte lägga ut bilder utan att klippa till dom och lägga till text. Det är inget roligt.

Så, sålänge Lucas vägrar sova mer än en halvtimme åt gången, så kommer det inte fler bilder.

Så det så..

Det regnar ute, men det gör inte så mycket, för det luktar sommar. Finns det någon doft som känns mer som sommar än lite småfuktigt gräs? Det luktar ju underbart.

Vi har pysslat idag, jag och min lille Skrutt. Älsklingen var med och hjälpte till på ett hörn också. Nu ska vi bara vänta en vecka på att se resultatet. Fast egentligen har jag inte tid att vänta en vecka. Hoppas att det räcker att vänta till lördag.

Syrrans katt har fått källingar. Fyra små ulliga och bulliga, yttepyttesmå bebisar. Längtar så tills man får se dom. Detta innebär nog att jag och Lucas kommer att spendera betydligt mer tid där hemma.

Nu ligger Lucas och nannar. Förhoppningsvis för natten, men det kan man aldrig veta säkert. Själv ska jag slå mig ner framför tvn, tjoffa choklad i mängder och försöka lägga på mig lite. Det behövs.

Listan jag skrev till mig själv i morse är inte helt avverkad. Men det andra ska jag försöka ta imorgon.

Hoppas att tiden räcker till..

På sista tiden har jag funderat väldigt mycket på en sak. Jag och F har pratat mycket om det och kanske är det därför.

Varför är det så fel, hemskt och tabubelagt att prata om och faktiskt må dåligt under graviditeten och i sitt liv som mamma? Det kan handla om att må dåligt vissa dagar, i perioder eller hela tiden. Man får helt enkelt inte göra det. Inte ens någon gång då och då. För då, då är man minsann en dålig förälder.

Jaså, det säger ni?

Ok, men såhär ligger det till. Att vänta barn är skitjobbigt. Man är hormonell, man känner sig skittjock, ofräsch och den där "glowing mother to be" finns bara i filmen och böckernas värld. Vissa dagar är det helt underbart. Att ligga och fila på magen, höra hjärtljuden för första gången, se sin bebis på ultraljudet, köpa yttepytte små bebiskläder och känna hur barnet leker Rambo inne i magen. Men allt det andra, det är fruktansvärt. Man undrar skrämt för sig själv vad som händer med ens kropp, en kropp som inte känns som ens egen längre. Dessutom är det jobbigt att sova och att aldrig veta riktigt när man ska börja stortjuta. Det är helt klart värt det, men det kan vara jättejobbigt. Det är jättejobbigt.

Kvinnor som påstår att det bara är guld och gröna skogar att vänta barn, dom ljuger!

Sen kommer första tiden som mamma, första året som mamma. Man får inte lov att må dåligt då heller. När bröstvårtorna är helt blodiga och söndriga, när man aldrig får sova, aldrig hinner äta, inte kommer ihåg sitt namn längre eller vet vem man är, så får man inte lov att må dåligt.

När några månader har gått och du fortfarande kan bryta ihop i tårar när som helst, eller det enda du orkar är att sitta apatisk i soffan, när du fortfarande inte vet riktigt vem du är, eller du är helt förkrossad över att din bebis håller på att bli stor och växa ifrån dig, när du fast du inte ammar längre, men fortfarande inte har sovit en hel natt mår såhär, får du ändå inte lov att må dåligt.

Det är fel att må dåligt.

Screw you!

Detta är den största förändring man någonsin kan vara med om. Man får lov att må skit. Man får lov att bara vilja sätta sig ner på golvet och gråta. Man får lov. Och mår man riktigt, riktigt dåligt så får man lov att be om hjälp, någon att prata med eller få en kram. Man är bara människa!

Att vara mamma är det absolut mest fantastiska som finns! Jag älskar det. Jag skulle aldrig vilja leva utan min lille Skrutt. Aldrig, aldrig någonsin! Men det är för fan tillåtet att må lite dåligt ibland. Så det så.

Fram för alla mammor som vågar erkänna att föräldraskapet inte är en dans på jävla rosor, men som ändå är det underbaraste som finns!

Förutom en liten svacka i morse, förmiddags har detta varit en underbar dag. skrutten har varit på jättebra humör hela dagen. Busat, skrattat och myst. Nu sitter han och leker med hunden och snart är det dags för pyjamas. Kanske vill han somna tidigt idag, han har ju faktiskt inte sovit så hemskt mycket idag.

Vi håller tummarna för det.

I fredads var det en tur in till "stan" som gällde, sen skulle älsklingen åka hem och jag och Skrutten skulle ta en tur till mamma och hälsa på. Jag och mamma handlade lite snygga kläder åt Lucas och underkläder till mig, det var välbehövligt.

Tack vara syrrans övertalningsförmåga stannade vi över natten. Jag tyckte att jag sov ganska ok under natten, ändå började jag vakna till liv redan kvart i fyra. Halv sex gav jag upp och gick upp. Lucas låg kvar i sängen och sov. Det händer sällan att jag går upp före honom. Men han var tydligen också morgonpigg, för halv sju ville han gå upp och äta frukost.

Sen badade han och syrran och vi var borta en sväng hos mammas grannar och skulle hälsa på, men dom var inte hemma.

Det var mysigt att vara "hemma" igen. Sitta och prata och bara mysa, men det verkar som om Skrutten saknade sin hoppgunga för han var lite gnällig och så fort vi kom hem och han fick sätta sig i den var allt lugnt och fint igen.

Då var det dags igen. In i duschen och fixa till sig, för på kvällen skulle vi iväg hem till Älsklingens mamma och fira hennes födelsedag. Det var jättetrevligt, god mat, gott sällskap och goa ungar.

En av dom små blev riktigt fäst vid Lucas. Hon var jättegullig. Det charmigaste på hela kvällen var nog när hon skulle sjunga "Jag är en tuff brud i lyxförpackning" och det istället blev "Jag är en tuff plutt med luft i kalsongerna". Det är inte alltid lätt att vara liten.

Idag känner jag mig lite trött. Men det beror nog på att Skrutten har ändrat sina sovtider på kvällen helt. Nu vill han inte somna förrän vid tio och redan vid halv sex börjar han sparkas och ha sig. Sen somnar han om, men han stackars mamma får en väldigt oregelbunden sömn.

Livet som förälder är verkligen en dans på rosor alltid..