Trasiga tankar och ångestfyllda tårar

Det var ju min tur att må bra nu. Vad hände egentligen? Vad fick dom euforiska känslorna från igår att bytas ut mot detta vredgade självhat? Jag trodde att jag hade lyckats mota bort den envisa rösten i huvudet som tvingar mig att spy upp allt jag äter. Rösten som hela tiden påminner mig om hur värdelös jag är, hur svag jag är som äter när jag är så medveten om hur äcklig jag är. Den som hela tiden maler och pikar och får mig att ligga sömnlös om nätterna fylld av ångest för att jag inte klarar av att vara någonting annat, något som faktiskt duger.

Tankarna snurrar och tårarna rinner men jag låter ingen se.

Jag har fullt av människor runt omkring mig som älskar mig och vill mig väl. Varför gör då kommentarerna från andra så svidande stickande ont? Varför blir jag sårad av någon som jag borde lagt bakom mig för så längesedan. Varför känner jag mig så förvirrad och ledsen när den som jag vill inte hör av sig? Varför bryr jag mig om dom när det finns så många andra?

Mellan hårda pärmar,
skrivs min historia
Förflutet möter framtid.
Har jag någon sådan?
Vita rockar utan ansikten,
dömer
analyserar
Svarta ord skriker ut diagnoser;
SUICIDBENÄGEN
SJÄLVSKADEBETEENDE
ANOREXI
BULIMI
BORDERLINE

Bakom orden finns en liten rädd flicka.
Aldrig får hon låta någon se.
Hon är ju stor.
Hon måste vara stark.
Får inte vackla eller tveka.
Rösterna i hennes huvud tystnar aldrig.
FET
MISSFOSTER
ÄCKLIG
Tårarna rinner
VÄRDELÖS
Fingrar i halsen
MISSLYCKAD
FUL
Hennes inre trasas sönder mer och mer för varje ord.
IDIOT
TJOCKIS
AVSKUM

Ångesten river
Klöser
Självföraktet stiger
Ont
Hon har så ont
Hur mycket mer ska hon behöva orka?
När tar det slut?

Let's play pretend.
I love you, and you want me.
All those sad songs are history,
when we play.
All I have to do is close my eyes,
and there you are again.
You lay here,
closer than anyone.
I can feel your breath in my hair.
I listen carefully to the sound of your voice.
When we play pretend,
you promise that you'll never leave,
but when I open my eyes you're gone.
Frustrated I cry myself to sleep.

I want you here.
I need you here
I wish you were here.

Wanna play pretend?

Änglar borde inte gråta.
Dom borde inte ligga i en blödande hög på golvet,
inte leva på tabletter
eller ha ångesten som enda vän.
Deras vingar borde inte ha förvandlats till trasiga blödande klumpar.

Änglar ska inte önska att dom fick dö.
Deras öron borde inte få höra lögner
eller alla dessa falska ord.
Deras fingrar ska inte behöva formas till klor,
när paniken stiger inombords.

Änglar ska inte behöva slåss mot matmonster
eller behöva svälta sig själva.
Dom borde inte åka ambulans
eller matas med aktivt kol.
Droppnålar skulle inte fått lov att sarga deras ömtåliga hud.
Inte heller skulle dom på darriga och svaga kattungeben,
behöva be om hjälp till toaletten.

Änglar ska inte behöva vara rädda för de ensamma mörka nätterna.
Deras hjärtan får inte krossas
och deras armar borde inte få vara randiga av djupa blödande sår.
Dom ska inte veta hur lidande känns
eller veta vad tårar är.
Ord som självmord och intox ska inte få finnas i deras vokabulär.



Änglar ska le leende av tusen stjärnor.
Älska som om dom aldrig blivit sårade.
Änglar ska skratta och vara lyckliga.
Deras vingar ska vara vita som vinterns första snö.



Men verkligheten är ond och sanningen är svart.
Vi lever livet som en enda hatfylld lögn.
Våra vackra änglar dör för sina synders skull
Dom bryts ner och deras själar förstörs.
Dom begravs ensamma i den mörka kalla jorden
och tillslut finns ingen kvar som minns dom.
Ingen kvar som älskade dom.

Så säg inte att jag är en ängel.
Jag vill inte leva så.

När jag ligger ensam i sängen om nätterna, inbäddad i det mjuka mörka, då släpper allt. Masken av idel leende och skratt trillar av. Tårarna blöter ner kudden och gammalt smink lämnar svarta fläckar efter sig på tyget. Ingen förstår hur fruktansvärt starkt jag hoppas och önskar att jag bara kan få lov att sluta ögonen och aldrig någonsin vakna mer. Ingen kan förstå hur jobbigt det är att aldrig få slippa tankarna på döden och rädslan för att någon ska förstå hur illa det är och stoppa mig. Ingen förstår hur mycket jag älskar och hatar ärren på mina armar. Det kommer inte att ta lång tid nu, valet är gjort. Jag måste sluta tänka på alla runtomkring. Jag måste tänka på mig själv. Jag är egoistisk och självisk, hata mig för det och sörj mig när jag är borta, men snälla gör ert bästa för att försöka förstå. Jag orkar inte längre.

You laugh, cuz you cant see,
all the hurt and the pain I hide underneeth .
Underneeth this shell of happiness,
this armour of smiles
You took me in, said our love was real.
But you aint holding on too tight,
and you let me slip away
Now I'm just lost in this misery.
Trapt in a space in between.
Will I ever get back, the control of myself.
And the ability to build it up strong.

Hela jag gör ont. Det gör så ont. Det är svårt och andas och det spänner i kroppen. Min blick är alldeles suddig. Det hugger som knivar. Det känns som om någonting sliter min själ i små, små bitar. Jag trampar på glas. Ångesten måste ut. Jag orkar inte längre. Jag klarar inte av detta. Jag står inte ut. Huvudet pulserar av alla vidriga tankar. Jag hatar giftet som pumpas in i min hjärna. Förorenar allt.

Bort.

Försvinn.

Snälla, snälla, lämna mig ifred.

Jag ger upp nu, jag kommer aldrig att bli frisk. Jag blir bara sjukare och sjukare och allt gör så ont. Jag vill inte vara den jag är, jag vill inte vara någonting.

Det är meningen att jag ska bli bättre. Varför hjälper ingenting?

Jag vill inte ha ont längre. Jag står inte ut!

Finns det ingen framtid för mig?

Jag är rädd.

Matmonster

Så fort jag mår dåligt hamnar maten i fokus igen. Jag hatar hur den kontrollerar mitt liv. Ångestmonstret i huvudet ställer för höga krav. Förvrider huvudet på mig. Jag står inte ut med att vara nära någon annan, vill inte att dom ska äcklas av min kropp på samma vis som jag gör. Jag tar ett ofrivilligt avstånd från alla jag bryr mig om.

Jag lider.

Alla negativa tankar och komplexen håller på att kväva mig. Jag vet att det jag gör inte är bra för mig, jag är inte dum. Ingen människa kan leva med ett kaloriintag på under 350 per dag. Jag vet vad jag gör mot min kropp, hur jag skadar mina organ och rubbar alla balanser, men det finns inget jag kan göra. Matkontrollen har mig i sitt grepp igen. Jag sitter fast som i ett skruvstäd. Jag vet att för varje dag som går då jag svälter mig såhär, tar jag ett steg närmre döden.

Jag trodde att jag var på bättringsvägen. Alla trodde det. Hur kommer detta att sluta?

Detta skrämmer mig.

Friends forever?

Idag är en riktigt dålig dag. Ångesten är på topp och tårarna rinner för minsta lilla. Jag är ett vrak. Jag önskar att jag kunde lägga mig under täcket och bara försvinna.

Jag har förlorat en av mina bästa vänner. Det gör ont.

Hur kunde du göra såhär mot mig? Du har varit min vän så länge och du betyder så mycket för mig, hur kan du bara kasta bort det?

Är inte vår vänskap mer värd en så? Du har svikit mig. Du har gjort mig illa.

Det gör ont.

Same old story

Ny vecka, nya dagar och timmar att kämpa. Hålla modet uppe och huvudet högt. Inga tårar. Bara idel leende och falska skratt. Nya besvikelser ska mötas och nya svek ska uppdagas. Kriget mot maten och hatet mot kroppen trappas upp. Ångesten bygger bo i min själ. Kärleken är komplicerad och döden finns ständigt i mina tankar.

Livet suger..

Horoskop

Sagittarius:

It's time to cut someone out of your life. It will be sad and painful, but they are doing you no good and you can't let them continue to hurt you..


Är det dags nu? Måste jag verkligen släppa dig? Kan jag?

Jag vill inte, du var så viktig för mig, du fick mig att må så bra.

Twisted

Jag är konfunderad. Allt är komplicerat. Helt plötsligt känns det som om jag inte förstår någonting. Jag vet inte vad du vill. Jag vet nog inte ens vad jag vill, men det är fan inte det här. Jag vill mer. Jag vill veta.

Det är inte såhär det ska vara. Det är inte rätt. Fattar du inte att jag vill ha dig? Ska det vara så jävla svårt att förstå?

You keep fuckin' up my mind!

Svala fingrar mot min ryggrad.
Mitt medvetande höljt i dunkel.
Kyssar längs mitt nyckelben.
Förföriskt.
Underbart.
Du får aldrig lämna mig
Stanna
Andas samma luft som jag,
följ mig in i åtråns dimma.
Med mörka ögon,
ser du in i min själ.

Vinterkyssar

Återfall

Jag orkar inte. Jag visste att det skulle bli såhär. Det blir alltid såhär. Jag har bra timmar, dagar ibland till och med hela veckor, som den senaste tiden, sen dalar allt och livet blir ett helvete igen. Det värsta är att ju bättre tiden innan har varit desto hårdare slår jag mig när jag går in i ångestväggen igen. Hitting rock bottom.

Hade jag inte haft syrran här hos mig hade jag legat på sängen och gråtit som ett barn. Jag vill inte skrämma henne, därför sitter jag här och låter tårarna sakta rinna nerför kinderna istället.

Jag orkar inte mer.

Jag vill inte.

Ångesten är för mycket, krälar som slemmiga maskar i min kropp. Jag vet precis var rakbladet ligger, det som lindrar och botar smärtan. Jag ser det för mitt inre. Jag får inte, jag vet, men snart finns det inget annat val.

Jag trodde att jag var bra nu, varför ska jag då slungas tillbaka till allt det mörka. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Ligger och tittar på månen
Där ute på himlen lyser den stor och rund
Tanken på att du ser samma måne skänker mig en aning ro
Sedan önskar jag att du låg hos mig
och jag gråter bittra tårar
Jag önskar att du kunde försvinna ur mitt huvud
Jag önskar att allt vore annorlunda,
att det inte var såhär

Du får mig att gråta tårar som jag trodde jag hade gömt
Du får mig att tänka tankar som jag trodde jag hade glömt
Jag önskar dig nära men det är inte lönt
För dig är jag bara ett minne, bortglömt

Ensamheten är ingenting för mig
Tomt och ödsligt
Jag behöver så mycket, mycket mer
Närhet
Ömhet
Kärlek

Dig

Sitter här med färg i håret igen. När ska jag bli nöjd? När ska det bli som jag vill ha det? Börjar undra om det är ett omöjligt projekt jag har gett mig på. Det är ju inte ett helt omöjligt scenario när det handlar om mig.

Poängen

"Tänk dig att en kille rusar gatan fram."
"Va?"
"Tänk dig ett en kille rusar gatan fram."
"Jaha, okej."
"Han springer allt han orkar för att hinna med en buss ett par hundra meter längre bort, fastän den redan blinkar att den ska svänga ut igen."
"Okej."
"Den här killen springer så fort han någonsin kan - med vilt viftande armar och småmynt som ramlar ur fickorna."
"Jaha."
"Men när han fortfarande har minst hundrafemtio meter kvar snubblar han över en liten hund som råkar stå ivägen. Han ramlar. Ett misslyckande. Bortkastad möda. Kavajen har fått en reva när han slog emot marken. Där framme har bussen helt ovetande svängt ut och han har missat den."
"Okej."
"Tänk dig nu att killen är du och bussen är poängen. Du har missat poängen!"

Ibland behövs det inte mer än såhär för att jag ska skratta så att jag nästan kiknar. Ibland krävs det så oändligt mycket mer.

Pausmusiken har tystnat och det stormar i mitt huvud.
Din röst som säger så hemska saker går på repeat.
Att du inte kan älska mig,
att jag aldrig kommer att bli din,
att jag aldrig mer får vara nära igen.
Jag vill inte vara såhär osäker.
Det är meningen att vi två ska vara en,
men istället flyter jag runt i ett vakuum.
Dörren stängdes framför mig och jag kan inte andas.

Du klippte mina vingar,
men ändå kan jag omöjligt hata dig.

Jag vill att mina känslor ska försvinna.
Jag vill inte känna såhär.
Jag vill inte älska dig längre.

Jag vill inte.
Jag vill inte.
Jag vill inte mer.

Stormvarning

Ibland önskar jag bara att ni kunde se mig för den jag verkligen är. Jag vet att det är svårt och jag hjälper ju inte direkt till genom att låtsas vara något jag inte är och aldrig kommer att kunna bli. Jag önskar att ni genom mina dolda signaler till ert undermedveta kunde förstå vem jag är.

Det är krig i mitt inre ikväll igen. Den jag vill vara försöker långsamt ta livet av den jag är, men kampen är jämn och ingen utav sidorna vacklar det minsta. Det verkar som om jag får dras med den jag är ett tag till framöver.

Jag vill bara att det ska sluta blåsa inuti..

Idag äcklar jag mig själv så fruktansvärt mycket. Jag önskar att jag bara kunde få mig själv och mitt liv på rätt spår igen.

"Får jag berätta om alla gånger jag har fantiserat om att du har legat hos mig, legat bredvid mig? Nu menar jag inte sex. Jag menar att ligga tätt intill dig - det är det som känns som det allra högsta. Och om alla gånger jag har drömt om att uppleva en natt med dig igen, en sådan natt då allting omkring oss suddas ut eftersom hela världen finns i dina ögon.
Och när sängen svävar upp i luften och ut genom fönstret, när den sveper med oss ut i rymden som en flygande matta med lakanen fladdrande i kanterna, så märker vi det inte ens.Vi blickar upp mot stjärnorna och natten är alldeles för kort för allt som vi vill säga till varann. Vi tittar ner mot den futtiga jorden och försöker föreställa oss alla miljoner människor som ligger i sina sängar och sover, och vi undrar hur dom kan sova när det finns så mycket att hålla sig vaken för. Jag vill aldrig somna mer. Jag vill aldrig bryta förtrollningen.
Men mitt i alltihop kommer det för mig att jag inte får åtrå dig för mycket, för om jag gör det kommer du att försvinna. Men samtidigt som jag uppfinner en sådan obönhörlig naturlag förnimmer jag den del av dig som jag inte kan se och som jag aldrig kommer att få veta någonting om, den del som gömmer sig bakom glansen på samma sätt som den mörka sidan av månen. Kommer den att räcka till, denna intenoghet? Och därför kramar jag dig lite grann för hårt för att inte ramla ner. Det är så långt till marken."


Det var det som hände, du försvann för att jag åtrådde dig för mycket. Du försvann och jag föll, det gjorde ont, så ont. Ibland ser jag dig och då tänker jag att om jag bara hade hållit mig vaken dom nätterna med dig, hade tiden jag fick med dig varat lite, lite längre.

Men ändå vet jag att dom aldrig hade kunnat vara enda tills nu.

Första hjälpen

Jag ger upp det här med livbåtar helt och hållet nu.

Det har kommit ett par i min väg. Dom båtarna med plats över har jag inte velat sätta mig i. Jag har inte varit intresserad alls av att bli räddad. Jag klarar mig själv, jag är självständig och allt det där andra tramset man drar till med när man är rädd för att komma för nära någon eller för att någon annan ska komma för nära. Jag ville inte ha någon hjälp.

Så kom den där båten jag verkligen ville vara i. Jag blev tillsagd att komma ombord bara för att inse att när jag väl var där fanns det ingen plats över ändå.

Jag ger upp..

Idag är ytterligare en sådan dag då jag bara känner för att gråta..

Killen med stort K

Tänk om jag hade träffat honom en natt, mannen i mitt liv. Allt hade bara varit så perfekt, liksom ödesbestämt. Det skulle vara han och jag, så uppenbart. Tänk om han sett något i mig som alla andra missat. Han hade kanske kunnat förstå att jag inte går att laga, men kanske hade han kunnat älska mig ändå. Vi hade tillbringat hela natten tillsammans, inget sexuellt, bara vi två, närvarande för varandra.

Sen hade han lämnat mig. Tagit ett plan härifrån, över atlanten.

Tänk om jag sedan lite då och då hade tänkt på honom. Tänkt att han var mannen i mitt liv och undrat varför han försvann ifrån mig. Jag hade på avstånd kärat ner mig så fullkomligt i en illusion av den där killen jag träffade bara för en natt. Jag hade förlorat mig totalt i minnet av honom.

Tänk då om han sedan en dag hade hört av sig. Ett mail blinkar i inkorgen och det är från honom. Inte ett ord från honom på så fruktansvärt lång tid och nu, nu finns han liksom nära igen. Han skriver att han har tänkt på mig och försökt få tag på mig, men jag hade flyttat/bytat nummer/blivit döv/gått med i en sekt. Tänk om han då skriver att han ska fria till sin flicka, någon annan än jag, och att han ber mig önska honom lycka till!

Mannen i mitt liv tänker fria till någon som inte är jag. Jag förlorar honom igen.

Jag hade blivit helt förstörd..

Doktorn kan komma

Usch, jag håller på att bli sjuk. Huvudet dunkar och det känns som om jag har svalt en fotboll. Helst skulle jag vilja lägga mig under täcket med solglasögon på bara för att ögonen är så känsliga. Hela kroppen ömmar och jag önskar att jag hade någon som kunde hålla om mig och ge mig lite värme i allt det kalla.

Stackars mig.

Ibland står jag helt enkelt inte ut med mig själv..

"Det var strejk på postverket"

Tro fan det..

Det verkar inte bättre..

Enkel biljett

Jag skriver mycket om att bli lämnad. Att jag blir lämnad. Egentligen är det nog inte riktigt sant. Helt plötsligt har jag insett att det nog är jag som går. Allting blir för mycket och jag vågar inte längre. Jag är för rädd för att bli lämnad för att stanna kvar.

Från början var det inte jag som lämnade och det gjorde så ont och det tog så fruktansvärt lång tid att försöka läka mig själv att jag är livrädd för att det ska inträffa igen.

Jag är skadat gods för all framtid och jag kommer inte att stanna kvar. Jag kommer att gå innan du gör det.

Mc Steamy

Jag drömde om mannen i mitt liv i natt. Ni vet han som alltid kommer att vara nära, som aldrig går och som får dig och hela ditt liv att stråla på något egentligen väldigt löjeväckande bubbelgumrosa sätt. Jag drömde om honom. Han var hos mig. Han räddade mig från mitt gamla liv och tog med mig på ett äventyr jag aldrig trodde kunde vara möjligt. Jag vet jag svamlar. Men det var så helt fantastiskt underbart.

Jag minns inte hans ansikte, bara hans en aning skrovliga hand i min och tryggheten han skänkte.

Jag var så lycklig, var jag tvungen att vakna innan jag fick reda på vem han var? Ödets ironi, I guess.

Lördagen blev en succé över förväntan.

Jag är en tjuv, så jag snor H's lista så att ni kan fylla på med ännu mer onödigt vetande om mig;

UTSEENDE

[x] Ibland tycker jag att jag är ful. (oftast handlar det om att jag känner mig så otillräcklig och så fruktansvärt jävla fet.)
[x] Jag blir lätt brun.
[x] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg. - Jag vet inte vad jag har för hårfärg *ler*
[x] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[ ] Jag har haft/har tandställning.
[x] Jag har glasögon/linser. - I'm blind as a bat.
[x] Jag skulle kunna plastikoperera mig.
[x] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[x] Jag har mer än två piercingar. - En i naveln, hade en under, men den fick jag låta växa igen, en i tungan och ett par i öronen.
[ ] Jag har fräknar, på sommaren.

EGENSKAPER

[x] Jag är omtänksam. - Hoppas jag
[x] Jag är generös. - Snälla, säg att jag är det.
[ ] Jag har lätt för att bli svartsjuk.
[ ] Jag är snål.
[x] Jag är fåfäng. - Väldigt!

FAMILJ

[x] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[x] Jag har rymt hemifrån.
[x] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[x] Jag har minst ett halvsyskon.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop. - Inte en chans!
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[x] Jag vill ha barn nån dag.

SKAMLIGHETER

[ ] Jag har sagt "lol" i en riktig diskussion.
[x] Jag kan fortfarande börja gråta av Disneyfilmer.
[ ] Jag har pissat på mej av skratt.
[ ] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[x] Jag har gråtit av skratt.
[x] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

ERFARENHETER

[x] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[x] Jag har sett en fallande stjärna. - Har sett många, men inte fan är jag lyckligare för det.
[x] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[x] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[x] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[x] Jag har medverkat i ett skådespel. - Väldigt ofrivilligt!
[x] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[x] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[x] Jag har suttit på ett tak på natten.

FÖRHÅLLANDEN

[x] Jag har varit på en blind date.
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[x] Jag saknar någon/några just nu.
[x] Jag är rädd för att bli övergiven.
[x] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[x] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.

ÄRLIGHET

[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[x] Jag har smugit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[x] Jag har struntat i ett prov. - Jag har t.o.m fuskat på ett eller annat prov.

RANDOM

[ ] Jag kan sjunga så bra att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[ ] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[x] Jag svär ofta.
[x] Jag sjunger i duschen. - När ingen hör.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[x] Jag är bra på att baka.
[x] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken.
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt. - Ibland är jag så rolig att ingen annan förstår.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[x] Jag tror på spöken.
[x] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[ ] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[x] Jag spelar dataspel och/eller TV-spel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[x] Jag är bra på att minnas namn.
[x] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Det är stjärnklart inatt, ännu fler minnen flyter upp till ytan..

It came to soon

Våra verkligheter ser olika ut. Vardagarna som flyter in i varandra är inte samma. Ibland önskar jag att jag kunde få dig att se, bara en aning, hur min verklighet tyr sig. Inte för att det hade spelat någon roll, men kanske hade du kunnat förstå. Hela min verklighet är som en hög dåliga måndagar som liksom bara kväver min livslust. Dåliga dagar som löser av varandra. Det finns bra dagar också. En hel del på sista tiden. Det är bra. Men det är också jävligt dåligt. Ju bättre dom bra dagarna är desto sämre blir dom dåliga. Snart har jag snurrat in mig så i det gröna garnet att jag aldrig kommer att hitta ut. Men så är det i kväll. I natt.

Det känns som om snön borde ligga djup. Jag känner mig tillbaka kastad till en natt i mars förra året. Jag vill inte minnas. Jag vill att bilderna ska lämna min näthinna. Jag tänker på änglar i snön, men det hjälper inte. Jag ser lågorna från värmeljusen kasta skuggor på väggen. Det är varmt och ombonat. Eller en sen natt hemma hos någon jag känner väl. En tom ölburk är av stort intresse. Värmen från någons ben. Värmen från vänskap. Jag vill inte. Vill inte se mer. Det där hade jag ju låst in och kastat bort nyckeln till.

Vad är detta? Walk down memorylane night?

Maria Mena sjunger om måndag morgon och att hon sover för att drömma, vilket är hela skillnaden mellan dig och mig. De tomma utrymmena i min själ låter sig för en gång skull fyllas av den ro som musiken skänker. Bara för en stund.

Egentligen är jag nog ganska trött. Det är nog det som gör att det känns som om hjärnan fått fnatt. Vatten och sömn så är jag förmodligen mig själv imorgon igen. Den som klarar av att dölja allt för er. Den som ni tycker så mycket om. Den som mår bra.

Spöknatta

Snart är det dags för kvällen jag har bävat för. Kläderna åker av och kostymen på, för en natt är jag någon annan. Nervositeten får det att bildas en klump i halsen och jag känner hur den imaginära svetten bryter fram i pannan. Det kommer aldrig att gå. Det här klarar jag aldrig. Snälla hjälp mig, någon. Snälla.

Bildbevis har utlovats till de närmsta.

Herregud, vad ger jag mig in på. Huhu, jag vill inte vakna på söndag.