Jag ändrar om här på bloggen (det syns kanske). Snart (förhoppningsvis) är allt fixat, men med hjälp av Skrutten kan det ta lite tid. Jag får ju passa på när han sover eller busar för sig själv. Men någon gång detta året skulle jag tro att det är klart..

Ja, då har jag nog fått gjort det mesta som skulle göras här hemma idag.

Diskat - Check (Älsklingen tog det undertiden jag matade Skrutten)

Vattnat- Check

Tvätten - Den är igång och sköter sig själv just för tillfället

Handlat - Check (Älsklingen gör det as we speak)

Dammsugat och våttorkat - Check, check

Det blev till att grilla ikväll så maten den fixas så småningom, men just nu ligger gallret och badar för att bli skinande rent efter förra grillningen.

Dags att vila nu? Nej, det tycker inte Lucas..

Nej, nu tycker jag att Älsklingen ska ta och stiga upp, för jag vill minsann sätta igång dammsugaren. Sen ska det torkas golv, disken ska avverkas och tvätten ska likvideras. Mat ska inhandlas, blommorna ska vattnas, det ska lagas middag och en massa annat lika tråkigt.

Sen ska det bli mys för hela slanten så länge vi orkar hålla oss vakna.

Imorgon är det mors dag - du glömmer väl inte bort DIN mamma?

Sitter här i mina nya kläder från Gina som kom på posten igår. Dom är förstora. Men jag orkar inte ha bry med att skicka tillbaka dom. Jag får hoppas att dom krymper i tvätten.

Tråkigt, trodde faktiskt att jag fortfarande hade S. Det hade jag inte. Uppenbarligen.

Jag älskar oversize kläder. På andra. Själv känner jag mig gigantisk. Som om jag hade tagit på mig ett tält. Inte kul.

Men vi får se hur det går efter en tur i torktumlaren.

Ok, det verkar inte som om ombyggnaden funkar. Men jag har inte gett upp, jag ska fortsätta bråka med html:en. När jag har tid.

Just nu är det ombyggnad av mig själv som gäller. Gick och lade mig en stund innan bara för att vila lite medan älsklingen busade med Skrutten, om jag somnade skulle jag inte sova längre än till klockan sju. Halv nio väckte älsklingen mig. Jag var nog helt slutkörd.

Så nu sitter jag här och myser. Skrutten sover medan jag målar naglerna, färgar ögonbryn och har en super sexig ansiktsmask i hela fejjan. Härliga fredag.

Ursäkta röran, ombyggnad pågår..

Idag har kroppen strulat igen, men givetvis blir allt lugnt lagom till Älsklingen går upp.

Igår beställde jag lite kläder, har jag tur kommer dom redan imorgon, näckdelen är bara att jag inte har samma lyx som förra gången att det kommer hem i brevlådan, utan nu måste jag gå och hämta det, förmodligen på kvantum bara för att det är extra drygt. Känner ju inte gärna för att lämna hemmet när kroppen jäklas på detta viset.

Fast det är föräldraträff imorgon eftermiddag så vi får hålla tummarna för att magen har lugnat sig till dess, eller gett upp och slutat jäklas helt.

Ikväll ska det mysas framför tvn. Om bara Skrutten vill sova, fast han är jättetrött redan nu så det lär förhoppningsvis inte bli några problem.

Idag ligger inspirationen på topp. Fast om jag ska vara ärlig så dör den lite här. Av många olika anledningar.

Tiden räcker inte till, men å andra sidan myser jag mycket hellre med Skrutten, än ändrar om här hemma eller pysslar med något annat. Mitt hjärtegull är ju prioritet nr 1.

Sen känns det inte mycket lönt att fixa här, när man inte ska bo kvar. Kanske kan jag få mitt trägolv i sovrummet då och min lilla ateljé.

Sen känns det även dumt att lägga ut rent för mycket pengar på saker som man inte vet om man bara vill ha här för att piffa upp, eller som man verkligen vill behålla i det nya sen.

Många om och men. Men lite kommer här nog att fixas. När tiden räcker till och tålamodet finns..

Min kropp är konstig. Jag vet inte riktigt vad det är med den, men den beter sig helt fel.

Ett par veckor har magen varit lite konstig till och från, men det har liksom gått att leva med, men igår var det extremt. Jag hann knappt varken somna eller mata Skrutten förän jag var tvungen att uppsöka hemlighuset. Men det finns ju receptfria tabletter mot det, så jag försökte hålla ut tills Älsklingen steg upp och sedan fick han promenera till apoteket åt mig. Tabletterna hjälpte, men ett par timmar senare kom nästa smäll. Min magkatarr kom tillbaka och det med besked och när jag kollade på klockan insåg jag att det inte fanns en chans att apoteket hade öppet tjugo minuter efter stängningstid bara för min skull. Så jag fick knapra i mig den allra sista pepciden jag hade hemma och låtsas att den hjälpte. Det gjorde den inte. Men räddaren i nöden, min underbara F hade magiska medikament hemma och hon kom till undsättning.

Så jag överlevde kvällen.

Men idag sparkar kroppen bakut igen. Frukostmackan fick jag inte ner, det gick inte, jag tuggade bara avigt och det kändes som om någon stoppat en stor boll, modell fotboll i halsen på mig. Så det fick bli en youghurt, vilket inte mättade alls, så nu sitter jag här och mår knasigt illamående och hungrig utan att kunna göra ett dugg åt det.

Verkar som om det blir ytterligare en tur till apoteket för Älsklingen. För jag kryper ner under filten med Lucas och tvångsmyser med honom istället.

Idag hörde F en byggarbetare kalla mig för MILF när han gick förbi. Hur ska man egentligen känna angående det?

Ett par nya skor behöver jag också. Ett par slip in, mina gamla trillar nästan sönder. Nej, så kan jag inte ha det.

Jag är shoppingsugen. Igen. Det kan vara för att jag aldrig hittar något. Men några nya tröjor och en klänning hade inte varit fel. Man kanske skulle beställa lite.

Ja det kanske får bli så..

Det där med fler bilder på bloggen. Det kommer nog inte att hända. Visst, jag tar mycket mer bilder nu, men tiden räcker knappt till att lägga in dom i datorn, än mindre att pyssla med dom, för jag vill inte lägga ut bilder utan att klippa till dom och lägga till text. Det är inget roligt.

Så, sålänge Lucas vägrar sova mer än en halvtimme åt gången, så kommer det inte fler bilder.

Så det så..

Det regnar ute, men det gör inte så mycket, för det luktar sommar. Finns det någon doft som känns mer som sommar än lite småfuktigt gräs? Det luktar ju underbart.

Vi har pysslat idag, jag och min lille Skrutt. Älsklingen var med och hjälpte till på ett hörn också. Nu ska vi bara vänta en vecka på att se resultatet. Fast egentligen har jag inte tid att vänta en vecka. Hoppas att det räcker att vänta till lördag.

Syrrans katt har fått källingar. Fyra små ulliga och bulliga, yttepyttesmå bebisar. Längtar så tills man får se dom. Detta innebär nog att jag och Lucas kommer att spendera betydligt mer tid där hemma.

Nu ligger Lucas och nannar. Förhoppningsvis för natten, men det kan man aldrig veta säkert. Själv ska jag slå mig ner framför tvn, tjoffa choklad i mängder och försöka lägga på mig lite. Det behövs.

Listan jag skrev till mig själv i morse är inte helt avverkad. Men det andra ska jag försöka ta imorgon.

Hoppas att tiden räcker till..

På sista tiden har jag funderat väldigt mycket på en sak. Jag och F har pratat mycket om det och kanske är det därför.

Varför är det så fel, hemskt och tabubelagt att prata om och faktiskt må dåligt under graviditeten och i sitt liv som mamma? Det kan handla om att må dåligt vissa dagar, i perioder eller hela tiden. Man får helt enkelt inte göra det. Inte ens någon gång då och då. För då, då är man minsann en dålig förälder.

Jaså, det säger ni?

Ok, men såhär ligger det till. Att vänta barn är skitjobbigt. Man är hormonell, man känner sig skittjock, ofräsch och den där "glowing mother to be" finns bara i filmen och böckernas värld. Vissa dagar är det helt underbart. Att ligga och fila på magen, höra hjärtljuden för första gången, se sin bebis på ultraljudet, köpa yttepytte små bebiskläder och känna hur barnet leker Rambo inne i magen. Men allt det andra, det är fruktansvärt. Man undrar skrämt för sig själv vad som händer med ens kropp, en kropp som inte känns som ens egen längre. Dessutom är det jobbigt att sova och att aldrig veta riktigt när man ska börja stortjuta. Det är helt klart värt det, men det kan vara jättejobbigt. Det är jättejobbigt.

Kvinnor som påstår att det bara är guld och gröna skogar att vänta barn, dom ljuger!

Sen kommer första tiden som mamma, första året som mamma. Man får inte lov att må dåligt då heller. När bröstvårtorna är helt blodiga och söndriga, när man aldrig får sova, aldrig hinner äta, inte kommer ihåg sitt namn längre eller vet vem man är, så får man inte lov att må dåligt.

När några månader har gått och du fortfarande kan bryta ihop i tårar när som helst, eller det enda du orkar är att sitta apatisk i soffan, när du fortfarande inte vet riktigt vem du är, eller du är helt förkrossad över att din bebis håller på att bli stor och växa ifrån dig, när du fast du inte ammar längre, men fortfarande inte har sovit en hel natt mår såhär, får du ändå inte lov att må dåligt.

Det är fel att må dåligt.

Screw you!

Detta är den största förändring man någonsin kan vara med om. Man får lov att må skit. Man får lov att bara vilja sätta sig ner på golvet och gråta. Man får lov. Och mår man riktigt, riktigt dåligt så får man lov att be om hjälp, någon att prata med eller få en kram. Man är bara människa!

Att vara mamma är det absolut mest fantastiska som finns! Jag älskar det. Jag skulle aldrig vilja leva utan min lille Skrutt. Aldrig, aldrig någonsin! Men det är för fan tillåtet att må lite dåligt ibland. Så det så.

Fram för alla mammor som vågar erkänna att föräldraskapet inte är en dans på jävla rosor, men som ändå är det underbaraste som finns!

Förutom en liten svacka i morse, förmiddags har detta varit en underbar dag. skrutten har varit på jättebra humör hela dagen. Busat, skrattat och myst. Nu sitter han och leker med hunden och snart är det dags för pyjamas. Kanske vill han somna tidigt idag, han har ju faktiskt inte sovit så hemskt mycket idag.

Vi håller tummarna för det.

I fredads var det en tur in till "stan" som gällde, sen skulle älsklingen åka hem och jag och Skrutten skulle ta en tur till mamma och hälsa på. Jag och mamma handlade lite snygga kläder åt Lucas och underkläder till mig, det var välbehövligt.

Tack vara syrrans övertalningsförmåga stannade vi över natten. Jag tyckte att jag sov ganska ok under natten, ändå började jag vakna till liv redan kvart i fyra. Halv sex gav jag upp och gick upp. Lucas låg kvar i sängen och sov. Det händer sällan att jag går upp före honom. Men han var tydligen också morgonpigg, för halv sju ville han gå upp och äta frukost.

Sen badade han och syrran och vi var borta en sväng hos mammas grannar och skulle hälsa på, men dom var inte hemma.

Det var mysigt att vara "hemma" igen. Sitta och prata och bara mysa, men det verkar som om Skrutten saknade sin hoppgunga för han var lite gnällig och så fort vi kom hem och han fick sätta sig i den var allt lugnt och fint igen.

Då var det dags igen. In i duschen och fixa till sig, för på kvällen skulle vi iväg hem till Älsklingens mamma och fira hennes födelsedag. Det var jättetrevligt, god mat, gott sällskap och goa ungar.

En av dom små blev riktigt fäst vid Lucas. Hon var jättegullig. Det charmigaste på hela kvällen var nog när hon skulle sjunga "Jag är en tuff brud i lyxförpackning" och det istället blev "Jag är en tuff plutt med luft i kalsongerna". Det är inte alltid lätt att vara liten.

Idag känner jag mig lite trött. Men det beror nog på att Skrutten har ändrat sina sovtider på kvällen helt. Nu vill han inte somna förrän vid tio och redan vid halv sex börjar han sparkas och ha sig. Sen somnar han om, men han stackars mamma får en väldigt oregelbunden sömn.

Livet som förälder är verkligen en dans på rosor alltid..

Är sugen på att bli med ny kamera också.. Min tar inga bra bilder (och nej, det är inte hos fotografen det ligger). Vill ha fina bilder på min lille Skrutt nu när han växer upp.

Jag är sugen på att bli med hus. Det hade varit underbart. Men jag har en känsla av att jag inte hade stått ut med att bo mer än 200m från F med familj. Vad skulle jag gjort om dagarna, var skulle jag vänt mig när jag har akut slut på socker, eller våtservetter, eller när jag helt plötsligt kommer på att vår gratängform visst var helt för liten för det den skulle fyllas med just nu?

Man kan träffas ändå, det vet jag, men ändå.

Det hade inte varit något kul. Alls.

De senaste två dagarna har varit skitjobbiga. Jag är på super dåligt humör sådär lite i smyg. Tycker inte om när det märks att jag surar eller inte mår riktigt bra. Jag är fullständigt orkeslös, huvudet känns som om jag proppat det fullt av bomull, tålamodet är som totalt bortblåst, jag är irriterad och väldigt, väldigt rastlös.

Såklart så märker Lucas det och då blir han och så på dåligt humör. Vill inte äta ordentligt och bara tramsar när han ska sova, vilket inte gör att jag direkt mår bättre.

Så här vill jag inte ha det, för det är inget kul. Det innebär att jag måste försöka komma på vad det är som är fel. Men jag har ingen aning.

Det är inte för att jag är hungrig (jag kan bli bitchen from HELL, när jag är hungrig), jag äter regelbundet och tuggar maten sisådär trettiofyratusen gånger som man bör. Så ner, det är inte det.

Jag har inte sovit för lite, eller jo det har jag nog, men vad fan, det har jag ju gjort de senaste tio månaderna så det är ju ingen dundernyhet direkt.

Och ingenting annat har hänt som har kunnat få mig att må såhär.Nej jag vet verkligen inte vad det är, men jag är förbannad på det. Trött på det. Jag vill ha semester från det dåliga humöret.

NU.

Igår fick jag ett brev på posten. Från Komvux. Jag öppnade det och tydligen är jag en av fyra som har chans att komma in på omvårdnadsutbildningen till hösten. Först fattade jag ingenting. Sedan gick det upp ett litet ljus. Jag har ju faktiskt sökt till den utbildningen. En gång. FÖR 2,5 ÅR SEDAN! Inte trodde jag att min ansökan fanns kvar, men tydligen så är det så.

Jag fick i alla fall ringa idag och säga att jag gärna hade velat börja, men att jag är mamma ledig. Då bad dom mig bara meddela sen när mammaledigheten är slut för dom låter mig stå kvar på listan, så det innebär att om jag har tur så får jag en ny chans nästa höst.

Och jag som precis hade bestämt mig för att strunta i sjukvården och satsa på något kreativt istället. Är det Kosmos månne?

Igår tittade jag på Greys precis som vanligt. Klockan blev nio, Skrutten låg och sov. Klockaan blev tjugo över nio, jag var ute och rökade i pausen. Klockan blev fem över halv 10, jag satt i soffan med tårarna rinnande nerför kinderna. Det var skit jobbigt. Jag HATAR när barn mår dåligt och jag kan absolut inte hantera att dom dör.

Barn. Får. Inte. Dö!

Så är det bara. Så fort den känslomässigt söndertrasande scenen var slut hade dom klippt för reklam och samtidigt som det är totalt stämmningsförstörande, kan det kanske vara bra att få hämta andan lite och torka tårarna. Men se, sådär fungerar inte jag. Jag tittade på älsklingen som i princip bara satt och glodde för att ha något att se på medan han åt.

Jag: Så får dom inte göra (försöker torka bort tårarna med hjälp av tröjärmen).
Älsklingen: Gråter du?
Jag: (känner hur hela ansiktet skrynklas ihop och jag liksom knappt får luft så mycket tårar som bara vill ut och som faktiskt forsar) Hon dooog!
Älsklingen: Du får inte titta på sådant här mer. Hädanefter är det bara komedier och skräck som gäller för din del.


Det var faktiskt svårt att släppa det även sedan jag hade gått och lagt mig. Kanske blir det så när man har fått barn att man plötsligt kan relatera till sådana saker på ett helt annat plan. Jag kunde bara tänka på hur fruktansvärt det skulle vara om något hände min Skrutt. Usch. Nej, jag vill inte tänka på det. Alls.

Vi är fortfarande krassliga. Eller jag är det. Den täppta näsan kan jag leva med, men hostan har blivit flera resor värre, hostar tills jag nästan inte får luft och Bromhexin och Mollipect skiten dom har på apoteket hjälper inte ett dugg. Kanske dags att gå på visit hos farbror doktorn och ta till med det lite tyngre artilleriet.

Fast jag tror att jag väntar ett tag till, det blir kanske bättre imorgon.

Ikväll blir det superpysselshoppning deluxe. 60-90% rabatt. It must be heaven.

Men det förvånar mig inte om jag lyckas komma hem tomhänt denna gången också.

Idag känner jag mig ovanligt pysslig. Kan det vara så att skaparglädjen äntligen har infunnit sig igen? Problemet är bara att det är söndag och det innebär att butikerna jag skulle behöva besöka för att köpa resterande tillverkningsmaterial har stängt. Detta gör mig en aning frustrerad. Att ha så många olika ideér i huvudet och verkligen vilja få sätta igång och inte kunna, det är fruktansvärt jobbigt.

Så jag antar att det blir till att ta en sväng ut i byn imorgon.

Och snart får det blir en tripp till det förlovade landet, aka IKEA. Funderar lite på om F och jag skulle åkt dit ensamma, utan kidsen. En dag för oss själva, då vi kan shoppa loss på lite fina prylar. För oj vad jag behöver prylar (jo, eller hur).

Det är bäst att jag börjar skriva en lista redan nu så att jag inte glömmer någonting.

Jag har kommit på en supergrej. Verkligen ett toppen projekt. Vi får se hur det går.

Ungar är roliga. Ungar och mat är ännu roligare. Eller bara konstigt, jag vet inte. Dom tycker om saker som knappt smakar något men som ändå kan lukta apa, eller så förkastar dom helt sånt som en annan tycker skulle vara riktigt gott.

Lucas är rolig (konstig) när det gäller mat. Sånt som var gott förra veckan kan vara skitäckligt nästa vecka. Och sånt som borde vara gott (läs: tycker hans mamma) det är bara örk, helt enkelt. Som t.ex. den milda fullkornsgröten med hallon, päron och nåt annat tjafs i fruktväg. Det låter ju hur gott som helst, och dessutom är ju den vanliga havregröten mums och jag kan tycka att det både luktar och smakar the same, men nej. Icke. Den är tydligen skitäcklig. Ut åker den med en rasande fart.

Men cous cous, kyckling och tomatsalsa som kan verka en aning odd i mina ögon, det älskar han. Det bara slinker ner som någon sorts motsvarighet till hur hans mamma käkar choklad. Mums!

Sen är det ganska förvirrande hur olika ungar kan vara. Skrutten älskar den färdiga risgröten - Lilleman klöks. Fast det är ju självklart egentligen för dom är ju olika som individer precis som vuxna och även vi har ju helt olika smak för vad som är gott.

Ja, det är sånt som kan snurra runt i ett mammahuvud. Mer intressant än så bler det inte gott folk..

Då gick jag vilse,
mina fotspår försvann och jag famlade i mörker.
Men jag fann något annat,
något bättre, något viktigt.
Jag fann det något jag inte visste att jag sökte.
Jag fann läppar som hörde samman med mina.
En famn som höll mig tryggt.
Allt som blev till ett tredje hjärtas slag,
detta helt underbara som är mitt.

Jag fann mitt liv, igen.
Jag tog tillbaka en del av det jag skänkt bort,
som folk tagit för givet.
Jag tog resan tillbaka mot att bli hel.
Hoppet värmde som en filt om vinternatten.

Jag har allt jag behöver.
Jag har allt det underbara som är mitt.
Aldrig kan jag någonsin drömma om mer.
Det är detta som kallas för eufori.
Det är såhär lyckan smakar.

Då var lille Lucas döpt. Både mottagningen och själva dopet var en mysig och gemytlig tillställning (bilder kommer senare). Vi åt gott och umgicks och kyrkan var liten och mysigt och allt var så fint. Och fina presenter fick han, (och något som även kommer att användas, vårdas och älskas av mig, tack F med familj.). Halsband och sparbössor och böcker och underbara ting. Tack allesammans.

Men lille Skrutten är lite sjuk, hostig och krasslig och just nu ligger han och älsklingen och sover en stund. Hans mamma är också krasslig, trots två ipren känner jag mig inte alls bra. Har krypit in i mysbyxor, en stor kofta och mina inte allt för säsongsanpassade I<3Winter strumpor, men det hjälper inte. Det bubblar i öronen, huvudet och nacken värker och det bubblar i öronen.

Men förhoppningsvis mår vi bättre snart.

Då var det strax dags att döpa Lucas. Ja, jag antar att det är som dom säger, bättre sent än aldrig.

Jag skulle kunna Lundmyra min lille Skrutt till vansinne. Bodyn vi köpte sist är redan för liten och jag vill ha en ny, och en filt och påslakansetet som bara är helt underbart, och servisen och pipmuggen. Herregud, jag vill ha allt. Det är ju så underbart!



Min älskling hade sovit så gott i detta påslakansetet.




Ok, dödskallenappen är skittuff, men dessa är ju adorable!

Han behöver en ny filt att ha i vagnen. Pronto.

Jag blir galen, jag vill ha!

Jaha, då var det bara en dag kvar. Hoppas på att hinna sola en liten stund innan mamma kommer och hämtar mig och Lucas. Ska packa ner allting som ska med och samla ihop Skruttens saker.

Sen bär det iväg.

Ikväll ska här städas och strykas och diskas och tränas. Ojojoj.

Träningsvärk imorgon, månne?