Att bli väckt klockan halv 5 är ingen hit. Att sedan försöka somna om med en sjövild Skrutt i sängen är omöjligt. Man sover som mest tre minuter åt gången och detta med ena ögat öppet för att inte missa minsta hyss och bus som kan leda till att Skrutten dyker ner över kanten från stora sängen och slår näsan i golvet. Kvart i sex stod jag inte ut längre, det var lika bra att gå upp. På något vis gick autopiloten in och lagade gröt, skyfflade in gröt och torkade upp gröt och sen hamnade vi i vardagsrummet.

Jag sitter i soffan och kan knappt hålla ögonen öppna. Skrutten deremot ser ut och beter sig som om han just halsat två liter redbull.

Han har bestämt sig för att han inte vill krypa. Skönt kan man tycka, då är han ju lugn tills han börjar gå, men NO, så är det inte. Han har nämligen utvecklat två olika sätt att ta sig fram på. Det ena sättet innebär att han hasar fram på rumpan. Det andra är någon sorts modifiering av den där dansen ni vet, ormen eller masken eller något sånt. Och ni kan tro att det går undan. I 180km/h susar han runt i vardagsrummet, ut i hallen och leker med pappas innebandyklubba och alla skorna, ut i köket och försöker vält stolarna över sig, bort till mina en gång så fina blommor, in bakom fåtöljen efter något annat kul, pilla på sladdar, in i datorrummet för att trycka på pappas dator och bort till tvn för att klappa lite på den där den står oroväckande stor och ger sin mamma snudd på hjärtattack av tanken på att den ska trilla över honom. Och vartenda äventyr slutar med att jag måste kasta mig ur fåtöljen och vidare fram till honom, lyfta upp honom, säga ajabaja och sedan sätta honom bland hans leksaker i förhoppningen om att han kanske kan sitta där en liten stund och leka med sådant som han får leka med. Men nej, så är det igång igen. Och igen. Och igen.

Och igen.

Oj, det var nog tur att någon uppmärksammade mig på att det var ett tag sedan jag skrev sist.

Det har egentligen inte hänt så mycket.

Jag tog med mig Skrutten och tog tåget till Syrran en dag förra veckan, vi satt mest och mös i solen och spelade UNO. Så skönt avslappnande. Fast kanske inte, vinnarinstinkten satte in och jag spöade skiten ur Syrran. Jag antar att hon inte uppskattade det eftersom hon sprayade ner mig med vattenflaskan sen.

Var iväg med Mammis en dag i stora staden för lite shopping på egen hand. Hittade nada. Till mig själv alltså. Köpte en del nytt till Skrutten och en hel del åkte ner i kundvagnen på IKEA. Men det gör mig faktiskt lite ledsen att jag inte hittar något när jag är iväg och shoppar längre. Det är nog så att jag inte känner mig själv längre. Det var ju en stor förändring att bli mamma och kanske har jag inte riktigt hunnit ifatt att lära känna mitt nya jag och det i sin tur gör mig osäker på vad som egentligen är jag numera. Det gäller allt ifrån kläder till mitt hår, som just nu är tråkblont.

Men hur gör man då för att lära känna sig själv igen och bli bekväm i den man är nu?

Annars händer här inte så mycket. Vädret har ju inte varit jättekul nu i veckan så det har mest blivit några små, ynkliga promenader, hemmafix och lite bak. Skrutten har varit lite kinkig också, men om det är rastlöshet, frustration eller fler tänder, det kan jag inte svara på.

En annan sak som surrar i huvudet hela tiden är SKAPANDET. Inte hur jorden blev till och inte heller hela historien om Jesus och sånt där utan skapandet som i fixa och dona. Gjorde nya tavlor till köket, men jag kan inte sätta upp dom för hjärnan vill inte hjälpa mig lista ut hur jag ska hänga dom. Ettiketterna till grötburkarna ska göras, men jag hittar inte rätt text, den där texten som hade varit perfekt alltså. Vill göra ett album till Skrutten också, utöver hans babybok. Men jag hittar varkern några snygga album eller papper som passar honom. Ideér finns det gott om, hela tiden(!) men när det inte finns material att tillgå då dör det lite och då blir jag irriterad och hängig.

Tänk så lite som kan få en ur balans ibland.

Men många små saker kan lätt byggas upp till en irriterad rastlöshet inombords. Då gäller det att försöka få bort den, så gott det går genom att hitta på annat, därför blir det en och annan dans med dammsugar en och ett par plåtar med kakor.

Nya spisen är äntligen här! Vad glad jag är. Dom håller på att fixa lite med fläkten nu också när dom ändå är här. Hoppas att dom kan få den att fungera. Fast nu vill jag bara att dom ska bege sig så att jag kan passa på att sitta ute i solen lite när Skrutten sover. Man får smyga till sig lite soltid ibland.

Men först ska jag plåstra om mig efter kattattacken när dom kom med spisen. Vilken fegiskatt man har.