Gråsten..

Varför är det så fruktansvärt svårt att komma över det faktum att man lämnat en människa man borde älska, till det förflutna.. Att man tagit steget att aldrig mer ha någon kontakt.. Bara lagt locket på och gått vidare..

Jag saknar henne inte, det kan jag ärligt stå för.. Jag saknar den personen hon borde ha varit för mig och ja, jag har rätt att ställa det kravet..

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att komma över henne riktigt.. Jag önskar ärligt att jag kunde säga att hon inte betyder något alls för mig, men det är inte sant.. Hon har sårat mig så djupt att jag aldrig kan glömma.. Jag kan aldrig glömma att hon inte kunde vara den människa hon borde varit..

Jag är ledsen för att jag saknar dig, du borde inte få lov att såra mig mer än du redan har gjort.. Det här är det sista erkännande jag kommer att ge dig, det är sista gången jag kommer att nämna ditt namn.. Jag är trött på att känna mig mindervärdig när jag tänker på dig, att jag inte duger alls i dina ögon.. Innan året är slut ska jag gå vidare och du ska inte få uppta mina tankar igen..

Jag tänker inte gråta för din skull något mer..

Det är över nu..

Adjö mamma..

Julstök..

Ja, då var vi nästan klara, i alla fall nu på ett par veckor.. Storstädat och fint.. Köket riktigt skiner.. Men blir ju riktigt lycklig.. Stakar i alla fönster, redo för helgen.. Gardiner på plats, lysande röda, och väldigt juliga.. Kvar är bara att införskaffa lite dukar och annat smått och jultomteaktigt..

Jag börjar känna av julstämningen en aning, har t.o.m matchande tomteluveröda naglar.. Shh, berätta det inte för någon, det får vara vår lilla hemlighet..

Pippi Långstrump..

Ja, just nu är jag väldigt lik min barndomshjältinna Pippi, önskar att jag hade bildbevis så att ni fick en chans att se själva, men icke..

Sprickor..

Har fortfarande problem sen jag gick och gjorde illa mig en natt när jag var ute.. Trodde att det skulle vara borta vid det här laget, det är ju många veckor sedan, men icke.. Måste ha slagit ögonbrynet ganska ordentligt eftersom jag har en broskknuta kvar som minne.. Vänstra handleden är totalt kass, det är ett under att jag har klarat mig på jobbet.. Har svårt att greppa, och för den delen, att hålla kvar.. Mitt ena knä är fortfarande ömt och axeln knakar oroväckande ibland..

Det jobbiga är att jag fortfarande inte kan minnas vad det var som hände..

Ångest..

Rökruta..

Träffade en gammal kompis från skolan häromdagen.. Kändes konstigt att vara "vi" igen.. Det tog två sekunder sen var vi tillbaka där vi slutade.. Visst man har ju träffats ibland när man varit ute, men det är ju inte direkt en plats för djupare diskussioner.. Inte för mig i alla fall..

Vi rökte för mycket och pratade om livet, om framtiden och om vad som ska hända nu.. Det var längesedan jag kände mig så bekväm i någons sällskap, någon man inte träffat på länge alltså..

Det får vi göra om..

Hoppas att vi ses snart..

Extreme makeover del 2..

Förhoppningsvis är det dags för nästa etapp med håret imorgon.. Vet inte säkert och det gör mig egentligen ingenting..

Det duger som det är..

Men det hade varit kul att se hur det blir efter nästa omgång snart..

Var fanns du då?

För två och ett halvt år sedan, var var du då Nick Lachey.. det var då jag hade behövt höra "Can't hate you anymore".. Då hade det kanske varit lättare att gå igenom mitt personliga lilla helvete.. Men inte..

Nå, jag klarde ju mig ändå..

Tur är väl det..

På väg åt rätt håll..

Snart har det gått en hel vecka då jag bara levt på nyttiga saker och tro det eller ej, jag mår bra.. Lite huvudvärk då och då, förmodligen för att jag äter lite dåligt ibland, men nu har det varit mycket på jobbet och då har man inte alltid tid att äta..

15 minuter på steppern idag och jag var redo att tuppa av.. Men det känns bra nu efteråt.. Jag är verkligen på väg att lyckas och det är inte så jobbigt som jag trodde..

Jag kan bara jag försöker..

Ett par veckor till sen är jag nere på min ideal vikt, (ok ideal vikt i mina ögon) det spelar ingen roll vad andra tycker om det, så länge jag mår bra.. Och jag tror faktiskt att jag är på väg att göra det..

Hård dag..

Det var jobbigare på jobbet än vanligt idag.. Det var inte särskilt stressigt och inte väldigt mycket att göra egentligen, det var bara jobbigt.. Mycket nytt att lära sig och saker att göra alldeles ensam för första gången..

Ansvar tar verkligen på en, man måste vara beredd på allt, veta vad man ska göra om olika situationer uppstår.. Det går inte att stå handfallen om någon verkligen behöver en..

Det har varit en hård dag..

Back to work..

Nu märks det att det är influensa tider igen.. För nu ringer telefonen så gott som varje dag med förfrågningar om man kan jobba.. Jag tackar givetvis inte nej.. Jag älskar mitt jobb, så varför skulle jag och dessutom behöver jag pengarna..

Dags igen imorgon bitti..

Klockan står på 06.00..

Det kommer att bli en lång dag, har inte stigit upp tidigare än tio den närmsta veckan.. Men det är bara att bita ihop och hälla i sig kaffe, sätta leendet på plats och på med arbetskläderna..

Godmorgon..

Julhysteri..

Snart dags.. Har en lång lista på vad som måste handlas hem innan nästa helg.. Gardiner, ljus, dukar, osv.. Jag ska behöva ge mig ut bland tusentals (känns det som) människor som armbågar sig fram för att få tag i just den där jävla ljusstaken, eller den där otroligt fula julgransfoten..

Man försöker åka till affären när man tror att det finns minst människor ute, men man misslyckas alltid.. För om man inte råkar komma mitt i PRO's förmiddagssamling, så är det en massa skolungdomar som försöker fördriva sina håltimmar, eller mitt i alla människors lunchtimme.. Till slut ger man upp och känner att man lika bra kan sticka dit när människor har slutat jobba, strax efter fyra..

Det kvittar hur man gör.. Affären är aldrig lagom tom för min del..

Tomtar och troll..

Behöver nya gardiner.. Julgardiner.. Jag tycker inte om julen, men jag tycker om att pyssla hemma så nya gardiner kan jag tänka mig.. Men överallt där jag letar hittar jag bara paneler med hjärtan, tomtar och änglar på.. Jag vill inte ha en massa konstiga troll och skit på mina gardiner.. Hur svårt ska det vara egentligen?

8th and Ocean..

Massor av vackra människor..

Vita leende..

Smala kroppar..

Perfekt hud..

Svallande hår..

Inte alls som jag..

Irritationsmoment..

Lade precis in bilderna från kameran i datorn.. Bläddrar igenom dom för att hitta bilden.. Bilden med stort B, från B's dop.. Jag vet att den ska finnas där, den som blev helt perfekt.. Bläddrar, bläddrar.. Alla bilderna är alldeles suddiga, ingen går att använda till någonting.. Alla mina bilder är alldeles förstörda..

Alla inställningar jag gjorde, alla försök att hitta det perfekta ljuset, den perfekta bakgrunden, till ingen nytta.. Jag känner hur irritationen stiger, hur viljan att kasta kameran i väggen blir starkare och starkare..

Varför händer sånt alltid mig?

Varning för Trollungen..

När jag mår dåligt visar det sig på många olika sätt, ofta beror det på varför jag mår dåligt och hur dåligt jag mår..

Ibland kulminerar smärtan i olika manier..

Städmani; Händer inte särskilt ofta men när det väl inträffar brukar det börja med en extrem energi för vad jag håller på med som slutar med att jag ligger storgråtande under täcket en kvart senare..

Kroppsfixeringsmani; Jag måste fixa allt som är fel med mig själv, jag måste tvätta håret, raka benen, noppa ögonbrynen, måla naglarna, göra pedikyr, träna pilates, gå ut och gå och så vidare.. Det tar inte slut förrän jag somnar av total utmattning, eller blir helt förkrossad över min spegelbild och hamnar i sängen (läs under "Städmani")..

Matmani; Jag kan helt enkelt inte låta bli att äta, vilket leder till att jag står och ulkar över närmsta toalettstol..

Ibland får smärtan mig att försvinna in i mig själv totalt.. Jag har ingen ork överhuvudtaget och vill bara vara för mig själv, samtidigt som jag behöver omtanke och ömhet, vilket brukar göra min omgivning väldigt förbryllade och irriterade eftersom dom inte riktigt vet hur dom ska göra för att det inte ska bli fel..

Jag får väldiga humörsvängningar när jag mår dåligt, detta går alltid ut över mina nära och kära och när dom fräser tillbaka blir jag alldeles förkrossad och känner att ingen tycker om mig..

Under dessa perioderna borde jag vara försedd med en varningsskylt..

Mamma..

Jag drömde om mamma inatt..

Egentligen minns jag knappt något av drömmen, jag minns bara att mamma var där.. Det kändes som om all smärta hon åsamkat mig genom åren fanns i min dröm och det gjorde så ont att jag hade svårt att andas.. Allt var precis som vanligt, bara en massa bråk och sårande ord..

Smärta..

Egentligen är det hemskt att allt jag kommer ihåg av mamma gör ont på något vis.. Det är faktiskt inte så många år sedan vi gick skilda vägar och jag lovade mig själv att aldrig ha med den människan att göra igen.. Men ändå har alla fina minnen som måste ha funnits, hunnit försvinna.. Pressats åt sidan av de dåliga..

Jag vet att jag mår bättre utan henne och att hon inte förtjänar att ha mig som sin dotter efter allt hon har gjort mot mig.. Ibland kan det gå veckor utan att jag tänker på henne.. Därför hatar jag att hon nästlar sig in i mitt undermedveta och att hon t.o.m får mig att må dåligt och gråta genom mina egna drömmar..

Jag vill bli lämnad ifred..

Julstämning..

Jag hatar julen.. Jag hittar ingen stämning eller glädje överhuvudtaget.. Jag vill bara försvinna bort, eller i värsta fall kan jag nöja mig med att bara få krypa undan i ett hörn med en filt, några värmeljus och en bok.. Jag vill inte vara med längre..

När jag var liten hade inte julhatet hunnit rota sig särskilt djupt, men jag förstod ändå inte riktigt allt det härliga folk pratade om, för det fanns inte hos mig.. Vi hade en gran, klappar och julmat precis som alla andra och även hos oss var "Kalle och hans vänner" obligatoriskt.. Men hos oss var det den dagen på året då vi bråkade mest.. Stundvis var stämningen så tät att man kunnat skära den med kniv..

Det började tidigt på morgonen, redan då var mamma så stressad att hon snäste och skällde på oss hela tiden, oftast var det jag som fick ta smällarna för att skydda min lillasyster.. Hon hade ju inte gjort något ont.. Bråket fortsatte hela dagen och hela tiden kom det små "stick" från mamma som fick mig att känna att jag var totalt värdelös och så fort jag fick en möjlighet försvann jag in på mitt rum för att få slicka mina sår och gråta ifred..

Jag jobbar hellre över julen.. Jag vet att min sambo hatar att jag tycker så, eftersom han älskar julen och vill fira den med mig.. I år ska jag verkligen göra ett försök, men förvänta er inte för mycket..

Men jag har ingen rätt att sitta och tycka synd om mig själv, det finns dom som varken har något hem eller mat, så vad gnäller jag för..

Dammråttornas paradis..

Varför kan det inte bara vara roligt att städa.. Varför har man en massa skräp överallt.. Varför har jag en värdelös dammsugare.. Varför finns det en massa sladdar överallt.. Varför måste katterna dra runt dammtussarna i hela lägenheten.. Varför har jag ingen motivation.. Varför, varför, varför..

Går och lägger mig istället..

Komplex..

Det är dags att ta tag i det, jag orkar egentligen inte och fast jag borde ha motivationen så vill den inte riktigt infinna sig.. Kräkreflexerna när jag står framför helfigursspegeln i hallen borde vara nog motivation, men inte.. Beroende som jag är, hjälper det inte att sluta med choklad, fast det kanske hade kunnat underlätta en del.. Istället är det vad jag tar till när missnöjet kickar in.. Nej, det är dags att ta tag i det igen..

Träningen..

Egentligen är det hemskt att ha sådana komplex för sin egen kropp, något man tvingas se varje dag och som man går och står i hela dagarna.. Men jag kan inte hjälpa det.. Ibland går det så långt att jag knappt orkar stiga upp ur sängen, att jag äcklas över mig själv så totalt att jag bara vill ta på mig alla kläder jag äger och har för att dölja eländet.. Det är fruktansvärt.. Visst alla människor har något med sin kropp som dom är missnöjda med, det är ju normalt, men jag hatar allt.. Från hårrötterna till tåspetsarna.. Ingenting ser bra ut i mina ögon..

Min omgivning är så trött på mitt gnäll, men jag kan inte göra något åt det..

Vissa dagar kan jag knappt sluta gråta..

Jag antar att jag är sjuk..

Bildbesvis..

Min blogg är tråkig.. Bara en massa text, inget mer.. Tråkiga tecken överallt.. Jag behöver bilder.. Färg och liv, svart-vitt och stilfullt, fula, roliga, hemska bilder.. Men jag är tråkig, så inse sanningen.. Det kommer inga bilder..

Ångest..

Har varit iväg och shoppat idag, gjorde gång på alldeles för mycket pengar, precis som vanligt.. Men jag brukar inte få sån ångest över det som jag har idag..

Det går väl över.. Hoppas jag..

Shopaholic..

Just nu är jag riktigt lycklig.. Precis innan jag skulle gå till jobbet idag ringde brevbäraren på dörren med ett stort paket fullt med nya böcker åt mig.. Jag älskar nya böcker, det är någonting alldeles särskilt..

Doften..

Ovikta sidor..

Nya blänkande omslag..

Det är inte bara böcker jag älskar att köpa.. Tröjor, linnen, jeans, kjolar, smink, smycken och särskilt lycklig blir jag av att köpa skor och sexiga underkläder.. Jag har sådana otroliga komplex för min kropp och då finns det inget härligare än att ta på sig något som man känner sig verkligt snygg och sexig i.. Det gör under för självförtroendet..

Imorgon är det dags för en ny shoppingtur.. E och jag ska ta en runda till Lödde och handla.. Julklappar har vi sagt, men det är egentligen bara kod för att skämma bort oss själva riktigt ordentligt.. Egentligen har jag inte råd, men jag orkar inte tänka på det just nu.. Jag överlever och det är det viktigaste.. Som tur är, så är det inte jag som är den mest ekonomiske i familjen.. Vill inte ens tänka på hur det skulle gått då..

Nu ska jag krypa ner under täcket och skämma bort mig själv med en av mina nya underbart doftande böcker..

Att få lov att sörja ifred..

När någon nära går bort är det naturligt att sörja, ja det behöver inte vara någon som står väldigt nära heller, det räcker att man kände människan i fråga.. Att sörja är en naturlig del i att gå vidare.. Allmänheten förväntar sig att man ska sörja och man får lov att göra det.. Men hur länge?

När ett förhållande tar slut, oavsett hur länge man har varit tillsammans, får man också lov att sörja.. Fast om man är den som har avslutat det känns det inte lika tillåtet.. Samma sak här, hur länge får man lova att sörja..

Sorg är ju något induviduellt så det kan ju inte finnas några gränser, inte egentligen.. Men det känns alltid som om det blir fel..

När min morfar gick bort var jag inte ledsen särskilt länge.. Jag var 14 år gammal och vi hade inte träffats på nästan fyra år.. Den människan som gick bort kändes inte som den människan som var min morfar, honom hade jag ju förorat flera år tidigare, så jag hade redan sörjt färdigt på något vis.. Då kändes det som att min omgivning tyckte att jag var okänslig och att jag inte brydde mig.. Jag fick uppfattningen av att jag gjorde fel.. Jag var 14 år gammal och gjorde fel eftersom jag inte var tillräckligt ledsen över att min morfar hade dött..

När min sambo och jag separerade blev jag förkrossad.. Hela min värld rasade och jag kände att jag inte orkade leva längre (jag vet att det var fegt, men jag var verkligen helt förstörd).. Det var allmänt accepterat att jag var ledsen, dels för att jag verkligen älskade honom och dels för att det var han som lämnade mig, men gränsen gick när en månad hade gått.. Då började folk ifrågasätta varför jag inte tog itu med mitt liv, varför jag inte sysselsatte mig med något, gick ut och roade mig.. Några månader gick och jag mådde fortfarande väldigt dåligt, då blev det sura miner för att jag inte hade kommit över honom och gått vidare.. Det var inte acceptabelt att jag sörjde att mitt liv rasat samman och att jag förlorat någon jag älskat, i mer än en månad, kanske två..

Vem är det som sätter gränserna? Varför är det inte acceptabelt att sörja hur länge man vill..

Det är mina känslor, mitt liv och mina tårar och jag tänker fortsätta gråta tills dom tar slut, inte förr och ingen ska komma och opponera sig mot det! Min sorg är ingen annans, kan ni inte känna medkänsla och ställa upp för mig så länge jag mår dåligt, vill jag inte ha er i mitt liv!

Jag mår ju bra nu för detta var många år sedan, men anledningen till att jag drar upp det är att jag har en väninna som mår jättedåligt just nu och vi diskuterade det här med sorg och att man beräknas ha olika längd på sorgetiden beroende på vad det är som framkallar den och att det även finns någon sorts oskriven regel om hur länge man "får" lov att sörja i dom olika situationerna.. Diskussionen gjorde mig väldigt upprörd, det kanske märks..

Eldig..

Så, då var första biten på håret klart.. Det ser inte klokt ut, men jag älskar det faktiskt.. Just nu har jag fler nyanser än alla färgkartorna tillsammans hos färghandeln på hörnet.. Egentligen borde jag vara förtvivlad.. Gråta.. Skrika.. Ha ångest över hela proceduren.. Men inte.. Jag är stormförtjust.. Mitt hår är eldigt..

I'm on fire, honey..

Självklart undrar jag ju förstås hur det kommer att se ut imorgon när det är dags för nästa etapp, men jag tycker mest att det är kul.. Jönsson tycker nog inte att förvandlingen är lika roande.. Mest för att hon vill få ett färdigt resultat direkt men också för att hon efter att ha begett sig hem hade en dust med saxen och det blev visst inte riktigt jämnt, men nu har syster C åtgärdat problemet och jag är säker på att hon ser fantastisk ut..

Jag ska berätta hemligheten till varför jag inte är ett dugg orolig över hur resultatet kommer att bli.. Det är nämligen så att jag har en flaska av min vanliga svarta hårfärg undanstoppad i säkert förvar, så skulle det gå helt åt skogen (vilket jag inte tror, men om) så har jag räddningen inom räckhåll.. Lite fegt kanske, men mina backup planer har räddat mig ur jobbiga situationer förr, som t.ex. när klädvalet inför utgång blivit helt fel..

Stressa, stressa, stressa..

Hela dagen har varit ett extremt stressat kaos..

I mitt huvud..

Ingen annanstans..

Vaknade av att klockan ringde, då var det ju meningen att jag skulle stiga upp, men just då kände jag för att sova en timme till.. Vaknade när klockan ringde andra gången, slängde mig i duschen, pratade med en vännina och drack en kopp kaffe (nåväl, jag hade gjort det om jag inte hade mått så förbaskat illa).. Sminkade mig och torkade håret samtidigt och hade bekymmer med att hitta rätt kläder, stress, stress och ner till bilen och iväg till kyrkan..

B's dop..

Den lilla tjejen är så söt att man blir alldeles salig.. Kan inte sluta titta på henne.. Beundra hennes små händer och fötter..

Jag erkänner.. Jag är smittad.. Jag lider av extrem babylängtan..

När dopet var över hade jag helst åkt hem och vilat en stund (blir fortfarande alldeles vimsig i huvudet av medicinen, bara ett par dagar kvar, tack och lov) men då var det dags att åka till jobbet.. Nytt ställe - nya rutiner.. Dags igen imorgon, men det gick ju bra ikväll så jag antar att jag kommer att överleva.. Jag klarar av bra mycket mer än jag tror..

Extreme makeover..

Saken är den, att när jag pratade med lillsyrran igår och hon berättade att hon hade blonderat sig blev jag helt såld.. Har gått och funderat på det ett tag och mest oroat mig för hur jag ska få mitt kolsvarta hår att bli sådär fint och naturligt blont istället för en svintoliknande kycklingsvid, men så fort hon sa det blev jag helt såld, så nu ska här exprimenteras för fulla muggar.. Resultatet lär bli hemskt och risken finns att det faller en och annan tår om så blir fallet, men provar jag inte lär jag aldrig få reda på det..

Det där om att blondiner har roligare..

Hade tänkt ta tag i det imorgon men det kan bli svårt att få tiden att räcka till.. Ska iväg på dop till sambons kusinbarn och sen ska man hem om och sen iväg till jobbet ett par timmar.. Fast det blir kanske en snabb sväng in om till konsum efter jobbet.. Måste bara hitta någon som frivilligt ställer upp på att förstöra mitt hår.. Nåväl, skulle det bli alldeles för hemskt är det bara att slänga i den svarta färgen igen så är det löst.. Kan man hoppas i alla fall..

Så se upp, det är extreme makeover på gång i Trollungens lya..

(Lovar att ge er bildbevis så fort det blir något resultat..)

Ensam har tråkigt..

Att sitta hemma ensam är något av det tråkigaste som finns.. Visst, jag tackar inte nej till lite tid för mig själv att göra precis vad jag vill, men när man måste vara ensam finns det inget värre.. För det är ju alltid när man inte har något val som man saknar sällskap som mest..

Karriärbyte?

Det verkar som om det är dags för ett karriärbyte för min del, fast det blir inte förrän till våren och egentligen handlar det om en väntjänst, men ändå..

Trollungen ska gå och bli modell, jo ni läste rätt..

Skrattretande eller hur?

Såhär ligger det till.. Sambons kusin har en nätbutik där han säljer kläder och allehanda andra prylar och nu är han på jakt efter modeller som kan visa hans kläder på sidan så att dom får mer "liv".. Det handlar till största delen om goth liknande kläder och det är ju inte riktigt min stil, men det lät roligt och vad gör man inte för att ställa upp för en vän..

Men i hemlighet är jag riktigt orolig för resultatet.. Bilderna ska ju locka kunder att köpa kläderna, inte skrämma i väg dom.. Jo jag vet, jag har en aning för låga tankar om mig själv, men det är faktiskt medfött..

Nej, nu får jag försöka tänka på annat annars lär jag bara stirra upp mig i onödan, men när det väl är dags får ni gärna hålla tummarna för att det blir ett hyfsat resultat, jag vill ju inte förstöra bilderna för honom, eller för dom andra modellerna för den delen..

Crash, boom, bang..

Det har alltid slutat med att jag har kastat saker omkring mig i ren frustration medan min sambo suttit stum av förvåning bredvid och högt och tydligt har jag sedan deklarerat för alla som velat lyssna att det är helt värdelöst och att jag aldrig tänker befatta mig med det igen..

Vad jag pratar om?

Photoshop såklart..

Men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och lånat en bok av en vän och nu ska jag lära mig vad jag sysslar med och aldrig mer ska jag sitta framför datorn och svära så det osar..

Men om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte att det dröjer mer än tio minuter innan det är boken som flyger all världens väg istället..

Jag lovar att uppdatera er om utgången..

Uppe bland molnen och svävar..

Ja så känns det just nu, är alldeles dimmig i blicken, har svårt för att koncentrera mig och det känns som om jag skulle kunna somna på stående fot.. En billig fylla.. fast egentligen inte så billig; 149 kronor på recept.. Närmare bestämt hostmedicin.. Verkar inte ha någon effekt alls på min hosta, hoppas att inte grannarna vaknar i natt..

Ger upp bloggandet för ikväll och väntar på att allting ska klarna till.. Förhoppningsvis imorgon..

Ny adress + Trollungen goes EGO..

Satt och stirrade på datorskärmen, blinkade, svalde, stirrade lite till.. Plötsligt kändes allt så gammalt, invant på ett jobbigt kvävande sätt. Tråkigt. Dags för ny adress. Dags för förnyelse. Så nu är jag här och lämnar ut mina tankar till allmän beskådan igen, fast på ny ort..


I nya numret av Plaza Kvinna står som följer i Frida Boisens krönika:

"Hej. Jag heter Frida Boisen och jag är ego. Ego som i egoist. Ego i ordets allra finaste betydelse. Det vill säga, ego på det där viset att man ser till att ha ett kul liv. Att man njuter,skrattar. Somnar på kvällen och mår bra. Att man unnar sig saker. En sann egoist som jag vet att det bästa man kan göra som egoist är att ge, vara generös och bry sig om. Det är då man får tillbaka."

Jag har bestämt mig, valet är klart.. Jag ska också bli egoist.. Det verkar vara ett bara sätt att spendera sitt liv.. Varför inte, ska man ändå leva livet kan man lika gärna göra det till fullo.. Ett kul liv har jag förvisso redan, visserligen kommer det i perioder men ändå, men jag tänker se till att njuta av det jag har, för vem kan egentligen svara på när det kan försvinna.. Hädanefter tänker jag inte gå miste om någonting, jag ska njuta, skratta och definitivt se till att somna på kvällen och må bra..

Det finns två saker jag tänker lova mig själv hädanefter;

1. Ta bättre hand om mig själv..

Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på det och jag måste verkligen försöka lära mig att tycka om mig själv.. Återstår att se om jag klarar av det, men så länge jag gör mitt bästa får det räcka.

2. Vara mer kärleksfull..

Visa min familj och mina vänner hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mig.. Tänker aldrig låta någon av dem tro att jag inte gör det, jag vet nämligen hur ont det kan göra..

Så nu kära vänner och bekanta, läsare av denna bloggen, är det bäst att ni ser upp, Trollungen is about to go EGO, big time..