Bloggen har flyttat.

Nu hittar ni mig här:

http://mixed.devote.se

Att bli väckt klockan halv 5 är ingen hit. Att sedan försöka somna om med en sjövild Skrutt i sängen är omöjligt. Man sover som mest tre minuter åt gången och detta med ena ögat öppet för att inte missa minsta hyss och bus som kan leda till att Skrutten dyker ner över kanten från stora sängen och slår näsan i golvet. Kvart i sex stod jag inte ut längre, det var lika bra att gå upp. På något vis gick autopiloten in och lagade gröt, skyfflade in gröt och torkade upp gröt och sen hamnade vi i vardagsrummet.

Jag sitter i soffan och kan knappt hålla ögonen öppna. Skrutten deremot ser ut och beter sig som om han just halsat två liter redbull.

Han har bestämt sig för att han inte vill krypa. Skönt kan man tycka, då är han ju lugn tills han börjar gå, men NO, så är det inte. Han har nämligen utvecklat två olika sätt att ta sig fram på. Det ena sättet innebär att han hasar fram på rumpan. Det andra är någon sorts modifiering av den där dansen ni vet, ormen eller masken eller något sånt. Och ni kan tro att det går undan. I 180km/h susar han runt i vardagsrummet, ut i hallen och leker med pappas innebandyklubba och alla skorna, ut i köket och försöker vält stolarna över sig, bort till mina en gång så fina blommor, in bakom fåtöljen efter något annat kul, pilla på sladdar, in i datorrummet för att trycka på pappas dator och bort till tvn för att klappa lite på den där den står oroväckande stor och ger sin mamma snudd på hjärtattack av tanken på att den ska trilla över honom. Och vartenda äventyr slutar med att jag måste kasta mig ur fåtöljen och vidare fram till honom, lyfta upp honom, säga ajabaja och sedan sätta honom bland hans leksaker i förhoppningen om att han kanske kan sitta där en liten stund och leka med sådant som han får leka med. Men nej, så är det igång igen. Och igen. Och igen.

Och igen.

Oj, det var nog tur att någon uppmärksammade mig på att det var ett tag sedan jag skrev sist.

Det har egentligen inte hänt så mycket.

Jag tog med mig Skrutten och tog tåget till Syrran en dag förra veckan, vi satt mest och mös i solen och spelade UNO. Så skönt avslappnande. Fast kanske inte, vinnarinstinkten satte in och jag spöade skiten ur Syrran. Jag antar att hon inte uppskattade det eftersom hon sprayade ner mig med vattenflaskan sen.

Var iväg med Mammis en dag i stora staden för lite shopping på egen hand. Hittade nada. Till mig själv alltså. Köpte en del nytt till Skrutten och en hel del åkte ner i kundvagnen på IKEA. Men det gör mig faktiskt lite ledsen att jag inte hittar något när jag är iväg och shoppar längre. Det är nog så att jag inte känner mig själv längre. Det var ju en stor förändring att bli mamma och kanske har jag inte riktigt hunnit ifatt att lära känna mitt nya jag och det i sin tur gör mig osäker på vad som egentligen är jag numera. Det gäller allt ifrån kläder till mitt hår, som just nu är tråkblont.

Men hur gör man då för att lära känna sig själv igen och bli bekväm i den man är nu?

Annars händer här inte så mycket. Vädret har ju inte varit jättekul nu i veckan så det har mest blivit några små, ynkliga promenader, hemmafix och lite bak. Skrutten har varit lite kinkig också, men om det är rastlöshet, frustration eller fler tänder, det kan jag inte svara på.

En annan sak som surrar i huvudet hela tiden är SKAPANDET. Inte hur jorden blev till och inte heller hela historien om Jesus och sånt där utan skapandet som i fixa och dona. Gjorde nya tavlor till köket, men jag kan inte sätta upp dom för hjärnan vill inte hjälpa mig lista ut hur jag ska hänga dom. Ettiketterna till grötburkarna ska göras, men jag hittar inte rätt text, den där texten som hade varit perfekt alltså. Vill göra ett album till Skrutten också, utöver hans babybok. Men jag hittar varkern några snygga album eller papper som passar honom. Ideér finns det gott om, hela tiden(!) men när det inte finns material att tillgå då dör det lite och då blir jag irriterad och hängig.

Tänk så lite som kan få en ur balans ibland.

Men många små saker kan lätt byggas upp till en irriterad rastlöshet inombords. Då gäller det att försöka få bort den, så gott det går genom att hitta på annat, därför blir det en och annan dans med dammsugar en och ett par plåtar med kakor.

Nya spisen är äntligen här! Vad glad jag är. Dom håller på att fixa lite med fläkten nu också när dom ändå är här. Hoppas att dom kan få den att fungera. Fast nu vill jag bara att dom ska bege sig så att jag kan passa på att sitta ute i solen lite när Skrutten sover. Man får smyga till sig lite soltid ibland.

Men först ska jag plåstra om mig efter kattattacken när dom kom med spisen. Vilken fegiskatt man har.

När man bara tar det lugnt börjar man tänka och jag tänker att jag är jävligt trött på mitt hår nu.

Idag slappar vi. Vi är hemma, myser och busar. Funderar på att sätta på lite kaffe och baka en kaka. Skulle behöva dansa en sväng med dammsugaren, men älsklingen sover så det får vänta.

Det är skönt att bara mysa hemma, men man får spring i benen. Jag hatar att vara rastlös..

Nu har vi varit nere och shoppat loss på apoteket, wohoo!

Dessutom får jag ont i benhinnorna av mina träningsskor. Bra skor, javisst!

Jag är irriterad, sur, rastlös, trött och hängig. Jag vet inte riktigt vad det är, men det känns som jag skulle behöva en liten paus. Mest från mig själv, men varfan sitter pausknappen? Eller så behöver jag hitta på något kul att göra. Fast stryk det, jag har ändå aldrig tid att göra något i lugn och ro.

Och dessutom var det jävligt dumt att jag igår bestämde mig för att lägga av med chokladen. Väldigt, väldigt dumt. Eller kanske var det bra, men det känns inte så just nu. Abstinens månne?!

Skrutten har nog också en dålig dag idag. Han behöver kanske också en paus.

Så vad ska man hitta på?

Min son är en apa, en kanin och en busig hundvalp i ett. Han klänger, skuttar och tuggar på allt. Han är makalös.

Men det gör ju inte så mycket, för det innebär att vi inte har något behov att skaffa några husdjur.

Är shoppingsugen som bara den, men i den här hålan finns ingenting..

Morgonpromenixerna har återupptagits. Det finns inget bättre än att få röra lite på sig på morgonen.

Vi har vilat och ätit och jag smög till mig en solstund på balkongen medan Skrutten nannade. Underbart.

Funderar lite på att dra ner på Coop och handla lite gott, känner för att mysa till det idag, som alla andra dagar. Kanske ska ta en sväng till lekplatsen. Mysigt värre..

Jag är uttråkad och rastlös. Detsamma gäller nog för Skrutten. Han var så trött nyss att han somnade sittande i mitt knä, men ändå ligger han och busar i sängen nu fem minuter senare.

Något har inte blivit riktigt rätt denna veckan. Fast vi brukar veckohandla har vi varit tvugna att gå och handla nästan varje dag denna veckan och idag verkar inte bli något undantag. Men eftersom Älsklingen har fått gå dom andra dagarna antar jag att jag får ta mig i kragen och gå idag. Men vem vill ge sig ut i detta jävla vädret?

Vi mår fortfarande inte bra. Förkylningen från Helvete vill inte släppa sitt grepp om oss. Dessutom gör inte vädret mycket för att påskynda tillfrisknandet. Vad är detta för höstväder? Och var håller det mitt sommarväder gisslan? Jag känner för att ta regnet och rusket och pryla upp det bakom tvättstugan. Få det att be om nåd och på darriga ge mig min sommar tillbaka.

Skrutten är trött trots att det bara är drygt två timmar sedan han vaknade, så det blir nog mys i soffan för vår del nu. En film kanske? Fast först vill han avsluta sin "Operation-rycka-av-mamma-örhängena-och-allting-annat-som-är-lite-fint"

Lucas har precis tagit en runda i gåstolen och övat på att bli stor och stark och nu ligger han och sover. Själv sitter jag och funderar på vart mitt sommarväder har tagit vägen. Jag längtar efter en promenad, men förkylningen och vädret är emot mig. Ska ta och njuta av lugnet nu, för om bara en liten stund är det full rulle igen.

Älsklingen var iväg på Sweden Rock förra veckan. Då passade jag och Skrutten på att rymma iväg till Ystad och mysa med Mormor och Moster. Lucas Mormor och Moster då alltså. Vi bubblade, skrattade, mös, badade, badade, åt, nannade, handlade, fikade, promenerade, nannade och badade i nästan fem underbara dagar. Fast vi blev förkylda också och den gräsliga snuvan och hostan hemsöker oss än.

Men det är nu en vecka sedan och vi är hemma och tar det lugnt igen. Försöker kurera oss. Bli friska. Vik hädan eländiga förkylning!

Det finns inte direkt tid att uppdatera. Jag har egentligen jättemycket att skriva, men tiden räcker inte till. Nu ska jag på jakt efter min bebis som är på rymmen.

Jag är trött, snorig, hostig, trött, har huvudvärk och är trött.

Jag ändrar om här på bloggen (det syns kanske). Snart (förhoppningsvis) är allt fixat, men med hjälp av Skrutten kan det ta lite tid. Jag får ju passa på när han sover eller busar för sig själv. Men någon gång detta året skulle jag tro att det är klart..

Ja, då har jag nog fått gjort det mesta som skulle göras här hemma idag.

Diskat - Check (Älsklingen tog det undertiden jag matade Skrutten)

Vattnat- Check

Tvätten - Den är igång och sköter sig själv just för tillfället

Handlat - Check (Älsklingen gör det as we speak)

Dammsugat och våttorkat - Check, check

Det blev till att grilla ikväll så maten den fixas så småningom, men just nu ligger gallret och badar för att bli skinande rent efter förra grillningen.

Dags att vila nu? Nej, det tycker inte Lucas..

Nej, nu tycker jag att Älsklingen ska ta och stiga upp, för jag vill minsann sätta igång dammsugaren. Sen ska det torkas golv, disken ska avverkas och tvätten ska likvideras. Mat ska inhandlas, blommorna ska vattnas, det ska lagas middag och en massa annat lika tråkigt.

Sen ska det bli mys för hela slanten så länge vi orkar hålla oss vakna.

Imorgon är det mors dag - du glömmer väl inte bort DIN mamma?

Sitter här i mina nya kläder från Gina som kom på posten igår. Dom är förstora. Men jag orkar inte ha bry med att skicka tillbaka dom. Jag får hoppas att dom krymper i tvätten.

Tråkigt, trodde faktiskt att jag fortfarande hade S. Det hade jag inte. Uppenbarligen.

Jag älskar oversize kläder. På andra. Själv känner jag mig gigantisk. Som om jag hade tagit på mig ett tält. Inte kul.

Men vi får se hur det går efter en tur i torktumlaren.

Ok, det verkar inte som om ombyggnaden funkar. Men jag har inte gett upp, jag ska fortsätta bråka med html:en. När jag har tid.

Just nu är det ombyggnad av mig själv som gäller. Gick och lade mig en stund innan bara för att vila lite medan älsklingen busade med Skrutten, om jag somnade skulle jag inte sova längre än till klockan sju. Halv nio väckte älsklingen mig. Jag var nog helt slutkörd.

Så nu sitter jag här och myser. Skrutten sover medan jag målar naglerna, färgar ögonbryn och har en super sexig ansiktsmask i hela fejjan. Härliga fredag.

Ursäkta röran, ombyggnad pågår..

Idag har kroppen strulat igen, men givetvis blir allt lugnt lagom till Älsklingen går upp.

Igår beställde jag lite kläder, har jag tur kommer dom redan imorgon, näckdelen är bara att jag inte har samma lyx som förra gången att det kommer hem i brevlådan, utan nu måste jag gå och hämta det, förmodligen på kvantum bara för att det är extra drygt. Känner ju inte gärna för att lämna hemmet när kroppen jäklas på detta viset.

Fast det är föräldraträff imorgon eftermiddag så vi får hålla tummarna för att magen har lugnat sig till dess, eller gett upp och slutat jäklas helt.

Ikväll ska det mysas framför tvn. Om bara Skrutten vill sova, fast han är jättetrött redan nu så det lär förhoppningsvis inte bli några problem.

Idag ligger inspirationen på topp. Fast om jag ska vara ärlig så dör den lite här. Av många olika anledningar.

Tiden räcker inte till, men å andra sidan myser jag mycket hellre med Skrutten, än ändrar om här hemma eller pysslar med något annat. Mitt hjärtegull är ju prioritet nr 1.

Sen känns det inte mycket lönt att fixa här, när man inte ska bo kvar. Kanske kan jag få mitt trägolv i sovrummet då och min lilla ateljé.

Sen känns det även dumt att lägga ut rent för mycket pengar på saker som man inte vet om man bara vill ha här för att piffa upp, eller som man verkligen vill behålla i det nya sen.

Många om och men. Men lite kommer här nog att fixas. När tiden räcker till och tålamodet finns..

Min kropp är konstig. Jag vet inte riktigt vad det är med den, men den beter sig helt fel.

Ett par veckor har magen varit lite konstig till och från, men det har liksom gått att leva med, men igår var det extremt. Jag hann knappt varken somna eller mata Skrutten förän jag var tvungen att uppsöka hemlighuset. Men det finns ju receptfria tabletter mot det, så jag försökte hålla ut tills Älsklingen steg upp och sedan fick han promenera till apoteket åt mig. Tabletterna hjälpte, men ett par timmar senare kom nästa smäll. Min magkatarr kom tillbaka och det med besked och när jag kollade på klockan insåg jag att det inte fanns en chans att apoteket hade öppet tjugo minuter efter stängningstid bara för min skull. Så jag fick knapra i mig den allra sista pepciden jag hade hemma och låtsas att den hjälpte. Det gjorde den inte. Men räddaren i nöden, min underbara F hade magiska medikament hemma och hon kom till undsättning.

Så jag överlevde kvällen.

Men idag sparkar kroppen bakut igen. Frukostmackan fick jag inte ner, det gick inte, jag tuggade bara avigt och det kändes som om någon stoppat en stor boll, modell fotboll i halsen på mig. Så det fick bli en youghurt, vilket inte mättade alls, så nu sitter jag här och mår knasigt illamående och hungrig utan att kunna göra ett dugg åt det.

Verkar som om det blir ytterligare en tur till apoteket för Älsklingen. För jag kryper ner under filten med Lucas och tvångsmyser med honom istället.

Idag hörde F en byggarbetare kalla mig för MILF när han gick förbi. Hur ska man egentligen känna angående det?

Ett par nya skor behöver jag också. Ett par slip in, mina gamla trillar nästan sönder. Nej, så kan jag inte ha det.

Jag är shoppingsugen. Igen. Det kan vara för att jag aldrig hittar något. Men några nya tröjor och en klänning hade inte varit fel. Man kanske skulle beställa lite.

Ja det kanske får bli så..

Det där med fler bilder på bloggen. Det kommer nog inte att hända. Visst, jag tar mycket mer bilder nu, men tiden räcker knappt till att lägga in dom i datorn, än mindre att pyssla med dom, för jag vill inte lägga ut bilder utan att klippa till dom och lägga till text. Det är inget roligt.

Så, sålänge Lucas vägrar sova mer än en halvtimme åt gången, så kommer det inte fler bilder.

Så det så..

Det regnar ute, men det gör inte så mycket, för det luktar sommar. Finns det någon doft som känns mer som sommar än lite småfuktigt gräs? Det luktar ju underbart.

Vi har pysslat idag, jag och min lille Skrutt. Älsklingen var med och hjälpte till på ett hörn också. Nu ska vi bara vänta en vecka på att se resultatet. Fast egentligen har jag inte tid att vänta en vecka. Hoppas att det räcker att vänta till lördag.

Syrrans katt har fått källingar. Fyra små ulliga och bulliga, yttepyttesmå bebisar. Längtar så tills man får se dom. Detta innebär nog att jag och Lucas kommer att spendera betydligt mer tid där hemma.

Nu ligger Lucas och nannar. Förhoppningsvis för natten, men det kan man aldrig veta säkert. Själv ska jag slå mig ner framför tvn, tjoffa choklad i mängder och försöka lägga på mig lite. Det behövs.

Listan jag skrev till mig själv i morse är inte helt avverkad. Men det andra ska jag försöka ta imorgon.

Hoppas att tiden räcker till..

På sista tiden har jag funderat väldigt mycket på en sak. Jag och F har pratat mycket om det och kanske är det därför.

Varför är det så fel, hemskt och tabubelagt att prata om och faktiskt må dåligt under graviditeten och i sitt liv som mamma? Det kan handla om att må dåligt vissa dagar, i perioder eller hela tiden. Man får helt enkelt inte göra det. Inte ens någon gång då och då. För då, då är man minsann en dålig förälder.

Jaså, det säger ni?

Ok, men såhär ligger det till. Att vänta barn är skitjobbigt. Man är hormonell, man känner sig skittjock, ofräsch och den där "glowing mother to be" finns bara i filmen och böckernas värld. Vissa dagar är det helt underbart. Att ligga och fila på magen, höra hjärtljuden för första gången, se sin bebis på ultraljudet, köpa yttepytte små bebiskläder och känna hur barnet leker Rambo inne i magen. Men allt det andra, det är fruktansvärt. Man undrar skrämt för sig själv vad som händer med ens kropp, en kropp som inte känns som ens egen längre. Dessutom är det jobbigt att sova och att aldrig veta riktigt när man ska börja stortjuta. Det är helt klart värt det, men det kan vara jättejobbigt. Det är jättejobbigt.

Kvinnor som påstår att det bara är guld och gröna skogar att vänta barn, dom ljuger!

Sen kommer första tiden som mamma, första året som mamma. Man får inte lov att må dåligt då heller. När bröstvårtorna är helt blodiga och söndriga, när man aldrig får sova, aldrig hinner äta, inte kommer ihåg sitt namn längre eller vet vem man är, så får man inte lov att må dåligt.

När några månader har gått och du fortfarande kan bryta ihop i tårar när som helst, eller det enda du orkar är att sitta apatisk i soffan, när du fortfarande inte vet riktigt vem du är, eller du är helt förkrossad över att din bebis håller på att bli stor och växa ifrån dig, när du fast du inte ammar längre, men fortfarande inte har sovit en hel natt mår såhär, får du ändå inte lov att må dåligt.

Det är fel att må dåligt.

Screw you!

Detta är den största förändring man någonsin kan vara med om. Man får lov att må skit. Man får lov att bara vilja sätta sig ner på golvet och gråta. Man får lov. Och mår man riktigt, riktigt dåligt så får man lov att be om hjälp, någon att prata med eller få en kram. Man är bara människa!

Att vara mamma är det absolut mest fantastiska som finns! Jag älskar det. Jag skulle aldrig vilja leva utan min lille Skrutt. Aldrig, aldrig någonsin! Men det är för fan tillåtet att må lite dåligt ibland. Så det så.

Fram för alla mammor som vågar erkänna att föräldraskapet inte är en dans på jävla rosor, men som ändå är det underbaraste som finns!

Förutom en liten svacka i morse, förmiddags har detta varit en underbar dag. skrutten har varit på jättebra humör hela dagen. Busat, skrattat och myst. Nu sitter han och leker med hunden och snart är det dags för pyjamas. Kanske vill han somna tidigt idag, han har ju faktiskt inte sovit så hemskt mycket idag.

Vi håller tummarna för det.

I fredads var det en tur in till "stan" som gällde, sen skulle älsklingen åka hem och jag och Skrutten skulle ta en tur till mamma och hälsa på. Jag och mamma handlade lite snygga kläder åt Lucas och underkläder till mig, det var välbehövligt.

Tack vara syrrans övertalningsförmåga stannade vi över natten. Jag tyckte att jag sov ganska ok under natten, ändå började jag vakna till liv redan kvart i fyra. Halv sex gav jag upp och gick upp. Lucas låg kvar i sängen och sov. Det händer sällan att jag går upp före honom. Men han var tydligen också morgonpigg, för halv sju ville han gå upp och äta frukost.

Sen badade han och syrran och vi var borta en sväng hos mammas grannar och skulle hälsa på, men dom var inte hemma.

Det var mysigt att vara "hemma" igen. Sitta och prata och bara mysa, men det verkar som om Skrutten saknade sin hoppgunga för han var lite gnällig och så fort vi kom hem och han fick sätta sig i den var allt lugnt och fint igen.

Då var det dags igen. In i duschen och fixa till sig, för på kvällen skulle vi iväg hem till Älsklingens mamma och fira hennes födelsedag. Det var jättetrevligt, god mat, gott sällskap och goa ungar.

En av dom små blev riktigt fäst vid Lucas. Hon var jättegullig. Det charmigaste på hela kvällen var nog när hon skulle sjunga "Jag är en tuff brud i lyxförpackning" och det istället blev "Jag är en tuff plutt med luft i kalsongerna". Det är inte alltid lätt att vara liten.

Idag känner jag mig lite trött. Men det beror nog på att Skrutten har ändrat sina sovtider på kvällen helt. Nu vill han inte somna förrän vid tio och redan vid halv sex börjar han sparkas och ha sig. Sen somnar han om, men han stackars mamma får en väldigt oregelbunden sömn.

Livet som förälder är verkligen en dans på rosor alltid..

Är sugen på att bli med ny kamera också.. Min tar inga bra bilder (och nej, det är inte hos fotografen det ligger). Vill ha fina bilder på min lille Skrutt nu när han växer upp.

Jag är sugen på att bli med hus. Det hade varit underbart. Men jag har en känsla av att jag inte hade stått ut med att bo mer än 200m från F med familj. Vad skulle jag gjort om dagarna, var skulle jag vänt mig när jag har akut slut på socker, eller våtservetter, eller när jag helt plötsligt kommer på att vår gratängform visst var helt för liten för det den skulle fyllas med just nu?

Man kan träffas ändå, det vet jag, men ändå.

Det hade inte varit något kul. Alls.

De senaste två dagarna har varit skitjobbiga. Jag är på super dåligt humör sådär lite i smyg. Tycker inte om när det märks att jag surar eller inte mår riktigt bra. Jag är fullständigt orkeslös, huvudet känns som om jag proppat det fullt av bomull, tålamodet är som totalt bortblåst, jag är irriterad och väldigt, väldigt rastlös.

Såklart så märker Lucas det och då blir han och så på dåligt humör. Vill inte äta ordentligt och bara tramsar när han ska sova, vilket inte gör att jag direkt mår bättre.

Så här vill jag inte ha det, för det är inget kul. Det innebär att jag måste försöka komma på vad det är som är fel. Men jag har ingen aning.

Det är inte för att jag är hungrig (jag kan bli bitchen from HELL, när jag är hungrig), jag äter regelbundet och tuggar maten sisådär trettiofyratusen gånger som man bör. Så ner, det är inte det.

Jag har inte sovit för lite, eller jo det har jag nog, men vad fan, det har jag ju gjort de senaste tio månaderna så det är ju ingen dundernyhet direkt.

Och ingenting annat har hänt som har kunnat få mig att må såhär.Nej jag vet verkligen inte vad det är, men jag är förbannad på det. Trött på det. Jag vill ha semester från det dåliga humöret.

NU.

Igår fick jag ett brev på posten. Från Komvux. Jag öppnade det och tydligen är jag en av fyra som har chans att komma in på omvårdnadsutbildningen till hösten. Först fattade jag ingenting. Sedan gick det upp ett litet ljus. Jag har ju faktiskt sökt till den utbildningen. En gång. FÖR 2,5 ÅR SEDAN! Inte trodde jag att min ansökan fanns kvar, men tydligen så är det så.

Jag fick i alla fall ringa idag och säga att jag gärna hade velat börja, men att jag är mamma ledig. Då bad dom mig bara meddela sen när mammaledigheten är slut för dom låter mig stå kvar på listan, så det innebär att om jag har tur så får jag en ny chans nästa höst.

Och jag som precis hade bestämt mig för att strunta i sjukvården och satsa på något kreativt istället. Är det Kosmos månne?

Igår tittade jag på Greys precis som vanligt. Klockan blev nio, Skrutten låg och sov. Klockaan blev tjugo över nio, jag var ute och rökade i pausen. Klockan blev fem över halv 10, jag satt i soffan med tårarna rinnande nerför kinderna. Det var skit jobbigt. Jag HATAR när barn mår dåligt och jag kan absolut inte hantera att dom dör.

Barn. Får. Inte. Dö!

Så är det bara. Så fort den känslomässigt söndertrasande scenen var slut hade dom klippt för reklam och samtidigt som det är totalt stämmningsförstörande, kan det kanske vara bra att få hämta andan lite och torka tårarna. Men se, sådär fungerar inte jag. Jag tittade på älsklingen som i princip bara satt och glodde för att ha något att se på medan han åt.

Jag: Så får dom inte göra (försöker torka bort tårarna med hjälp av tröjärmen).
Älsklingen: Gråter du?
Jag: (känner hur hela ansiktet skrynklas ihop och jag liksom knappt får luft så mycket tårar som bara vill ut och som faktiskt forsar) Hon dooog!
Älsklingen: Du får inte titta på sådant här mer. Hädanefter är det bara komedier och skräck som gäller för din del.


Det var faktiskt svårt att släppa det även sedan jag hade gått och lagt mig. Kanske blir det så när man har fått barn att man plötsligt kan relatera till sådana saker på ett helt annat plan. Jag kunde bara tänka på hur fruktansvärt det skulle vara om något hände min Skrutt. Usch. Nej, jag vill inte tänka på det. Alls.

Vi är fortfarande krassliga. Eller jag är det. Den täppta näsan kan jag leva med, men hostan har blivit flera resor värre, hostar tills jag nästan inte får luft och Bromhexin och Mollipect skiten dom har på apoteket hjälper inte ett dugg. Kanske dags att gå på visit hos farbror doktorn och ta till med det lite tyngre artilleriet.

Fast jag tror att jag väntar ett tag till, det blir kanske bättre imorgon.

Ikväll blir det superpysselshoppning deluxe. 60-90% rabatt. It must be heaven.

Men det förvånar mig inte om jag lyckas komma hem tomhänt denna gången också.

Idag känner jag mig ovanligt pysslig. Kan det vara så att skaparglädjen äntligen har infunnit sig igen? Problemet är bara att det är söndag och det innebär att butikerna jag skulle behöva besöka för att köpa resterande tillverkningsmaterial har stängt. Detta gör mig en aning frustrerad. Att ha så många olika ideér i huvudet och verkligen vilja få sätta igång och inte kunna, det är fruktansvärt jobbigt.

Så jag antar att det blir till att ta en sväng ut i byn imorgon.

Och snart får det blir en tripp till det förlovade landet, aka IKEA. Funderar lite på om F och jag skulle åkt dit ensamma, utan kidsen. En dag för oss själva, då vi kan shoppa loss på lite fina prylar. För oj vad jag behöver prylar (jo, eller hur).

Det är bäst att jag börjar skriva en lista redan nu så att jag inte glömmer någonting.

Jag har kommit på en supergrej. Verkligen ett toppen projekt. Vi får se hur det går.

Ungar är roliga. Ungar och mat är ännu roligare. Eller bara konstigt, jag vet inte. Dom tycker om saker som knappt smakar något men som ändå kan lukta apa, eller så förkastar dom helt sånt som en annan tycker skulle vara riktigt gott.

Lucas är rolig (konstig) när det gäller mat. Sånt som var gott förra veckan kan vara skitäckligt nästa vecka. Och sånt som borde vara gott (läs: tycker hans mamma) det är bara örk, helt enkelt. Som t.ex. den milda fullkornsgröten med hallon, päron och nåt annat tjafs i fruktväg. Det låter ju hur gott som helst, och dessutom är ju den vanliga havregröten mums och jag kan tycka att det både luktar och smakar the same, men nej. Icke. Den är tydligen skitäcklig. Ut åker den med en rasande fart.

Men cous cous, kyckling och tomatsalsa som kan verka en aning odd i mina ögon, det älskar han. Det bara slinker ner som någon sorts motsvarighet till hur hans mamma käkar choklad. Mums!

Sen är det ganska förvirrande hur olika ungar kan vara. Skrutten älskar den färdiga risgröten - Lilleman klöks. Fast det är ju självklart egentligen för dom är ju olika som individer precis som vuxna och även vi har ju helt olika smak för vad som är gott.

Ja, det är sånt som kan snurra runt i ett mammahuvud. Mer intressant än så bler det inte gott folk..

Då gick jag vilse,
mina fotspår försvann och jag famlade i mörker.
Men jag fann något annat,
något bättre, något viktigt.
Jag fann det något jag inte visste att jag sökte.
Jag fann läppar som hörde samman med mina.
En famn som höll mig tryggt.
Allt som blev till ett tredje hjärtas slag,
detta helt underbara som är mitt.

Jag fann mitt liv, igen.
Jag tog tillbaka en del av det jag skänkt bort,
som folk tagit för givet.
Jag tog resan tillbaka mot att bli hel.
Hoppet värmde som en filt om vinternatten.

Jag har allt jag behöver.
Jag har allt det underbara som är mitt.
Aldrig kan jag någonsin drömma om mer.
Det är detta som kallas för eufori.
Det är såhär lyckan smakar.

Då var lille Lucas döpt. Både mottagningen och själva dopet var en mysig och gemytlig tillställning (bilder kommer senare). Vi åt gott och umgicks och kyrkan var liten och mysigt och allt var så fint. Och fina presenter fick han, (och något som även kommer att användas, vårdas och älskas av mig, tack F med familj.). Halsband och sparbössor och böcker och underbara ting. Tack allesammans.

Men lille Skrutten är lite sjuk, hostig och krasslig och just nu ligger han och älsklingen och sover en stund. Hans mamma är också krasslig, trots två ipren känner jag mig inte alls bra. Har krypit in i mysbyxor, en stor kofta och mina inte allt för säsongsanpassade I<3Winter strumpor, men det hjälper inte. Det bubblar i öronen, huvudet och nacken värker och det bubblar i öronen.

Men förhoppningsvis mår vi bättre snart.

Då var det strax dags att döpa Lucas. Ja, jag antar att det är som dom säger, bättre sent än aldrig.

Jag skulle kunna Lundmyra min lille Skrutt till vansinne. Bodyn vi köpte sist är redan för liten och jag vill ha en ny, och en filt och påslakansetet som bara är helt underbart, och servisen och pipmuggen. Herregud, jag vill ha allt. Det är ju så underbart!



Min älskling hade sovit så gott i detta påslakansetet.




Ok, dödskallenappen är skittuff, men dessa är ju adorable!

Han behöver en ny filt att ha i vagnen. Pronto.

Jag blir galen, jag vill ha!

Jaha, då var det bara en dag kvar. Hoppas på att hinna sola en liten stund innan mamma kommer och hämtar mig och Lucas. Ska packa ner allting som ska med och samla ihop Skruttens saker.

Sen bär det iväg.

Ikväll ska här städas och strykas och diskas och tränas. Ojojoj.

Träningsvärk imorgon, månne?

Jag har kommit fram att rubriker till blogginlägg är sjukt överskattat. Därför blir det inga här, inte.

Efter duschen ser håret ut som en lejonman på speed (med ungefär samma färg också), solbrännan verkar existera från skulderbladen och upp, men inte någon annanstans och nyss nös jag liksom upp en bit muffin i näsan.

Vad fan är det som händer?

Snart Greys och jag flabbar med Hannan på FB medan jag inväntar att sonen ska begripa att han är trött och vill sova.

Idag är det inte bra.

Har myst på Playa del Innergård med F, Syrran och kidsen. Men det är ändå inte bra. Jag känner mig retlig och irriterad. Rastlös. Noll tålamod.

On top of it all är Lucas kinkig. Han brukar vara lugn som en filbunke och glad som en sol, men både idag och igår matvägrar han. Lite fruktpuré och vatten är allt jag har lyckats få i honom, han är grinig och trött och säkert hungrig ändå.

Jag hatar att vara på dåligt humör, det går ut över omgivningen och dom förtjänar det inte, speciellt som det inte finns någon anledning till mitt dåliga humör, åtminstone ingen som jag kan sätta fingret på.

Hopplöst.

Igår begav Mamma och jag oss iväg till "stan" för lite shopping. Trodde vi ja. Hittade inte ett skit och besvikelsen var ett faktum. Jag hade trott att jag, om Lucas fick vara hemma hos älsklingen, skulle kunna titta, pilla och prova saker i lugn och ro och därför hitta hur mycket som helst att handla. Men inget. Men faktum är att jag faktiskt inte hittade någonting till Lucas heller. Till älsklingen hittade jag hur mycket som helst, men jag vågade inte riktigt köpa det, han hade kanske inte tyckt att det var lika fint som jag gjorde.

I övrigt var det en mycket trevlig dag, god mat och trevligt sällskap, men i bilen hem längtade jag så efter min lille skrutt att jag nästan fick ont i magen.

Men jag är fortfarande besviken att jag inte hittade något. Ingenting. Alls.

Fortfarande är jag inte helt kry. Men om man bara tar panodil och tänker på något annat så fungerar det ganska bra, för i övrigt mår jag väldigt bra. Sitter här, lite smått solbränd, med en nöjd son som busar i babygymmet.

Igår var det mys med grannarna down under. Satt uppe till sent, men ändå gick det smärtfritt att ta sig upp idag när Lucas tyckte att det var morgon.

Sitter och undrar lite vilken tid syrran kommer idag, för jag tror att hon ska komma, det är ju kalas för lillebror i minibyn på landet. Så egentligen borde jag packa Lucas väska istället för att sitta här. Eller rent utav komma på vad jag ska ha på mig. Håret är iaf fixat och linserna ska i sen för att inte rent trötta ut mina förkylningsdrabbade ögon.

Nej, dags att kravla sig in i gardroben.

Min kropp är sjuk. Huvudet håller inte riktigt med. Huvudet vill vara frisk. Krappen är rastlös mitt i allt det sjuka. Kroppen vill trots dunderförkylning ut och röra sig. Att inte ha varit ute på powerwalk eller rivit av träningspasset å det senaste gör att kroppen känns som en myrstack. Kanske om det blir riktigt varmt idag, kan man ändå sitta ute i solen, så att både kroppen och huvudet kan få en välbehövlig energiboost.

Och kanske, kanske, hinner kroppen kurera sig idag så att det iaf kan bli ett träningspass imorgon. Få känna att man är ordentlig.

Nu vill nog Lucas sova en stund snart. Det vill jag också, men ack det går inte. Jag får hålla mig till ikväll.

Ibland känns det som om tiden inte räcker till. Som om tiden inte räcker till för mig att bara vara Nicky. Mestadels av tiden är jag Mamma och det går ju inte att komma ifrån när man faktiskt är mamma. Sen ska tiden delas av till att vara flickvän (vilket jag kanske inte är tillräckligt just för tillfället), syster och dotter. När är jag bara mig?

Ibland när jag avverkar träningspasset, eller är i duschen så kanske, men tankarna är ändå ständigt hos Lucas.

Det ska bli skönt att kanske komma iväg med mamma på söndag. Att få vara dottern för en stund och kanske få tid att känna mig som Nicky igen. Inte mamma-Nicky, utan bara Nicky.

Jag längtar.

Och som en extra bonus kommer det att bli underbart att få komma hem till min lilla buse igen och få se honom lysa upp över att hans mamma är hemma.

Min underbara väninna F har fått ordet misär på hjärnan.

Eller så är det hennes hjärna som är misär?!

Anyhow så är allt misär. Jeansen är misär, den där människan går helt misär och det är helt fullständigt, fruktansvärt misär när man får fruktpuré i hela köket i kampen mellan lilleman och F om skeden.

Alltså har jag också fått misär på hjärnan.

Misär.

Hmm, misär.

Ja, misär helt enkelt.

Min lilla bebis har slutat amma på dagen. Han äter mat för stora pojkar nu. Det känns väldigt kluvet. Jag är glad att han växer, blir stor och mår bra. Jag tycker att han är jätteduktig och jag är stolt över honom. Men samtidigt känns det som om någonting fattas. I min hormonellt överhettade hjärna känns det som om han inte behöver mig lika mycket längre och det får stora krokodiltårar att trilla nerför kinderna, samtidigt som jag skrattar åt mig själv för att jag är så löjlig. På något vis tyckte jag om att han var så totalt beroende av mig. Jag kände mig viktig. Nu? - not so much.

Ibland önskar jag att man kunde trycka på Pause och Rewind i livet. Jag vill pausa, andas lite och sedan trycka på rewind och få gosa med min lilla yttepytte bebis igen. Få honom att somna på min mage. Ha honom så liten igen att han nästan kunde ligga i min handflata (fast så liten var han ju aldrig, men han var väldigt liten). Jag vill snusa på honom när han bara låg och sov hela tiden, jag vill känna den lilla, lilla kroppen i min famn. Sen vill jag pausa igen. Hålla kvar minnena när dom är färska igen. Trycka på forward och återgå till nuet. Leva vidare som vanligt med min älskling och vår fina aktiva lille påg och njuta av allt. Varje framsteg och varje leende.

Jag vill ha allt på samma gång. Jag vill att tiden ska stå stilla och röra sig framåt på samma gång.

Nu vill jag bara gråta. Hormones' a bitch..

Tummetott

Jag är högerhänt. Det är meningen att jag ska göra mer saker med högerhanden än med vänster. Men efter att ha öppnat den mordiska mellanmålsburcken som snittade upp hela min tumme igår har jag insett hur jävla mycket jag faktiskt gör med min vänstra tumme.

Jag gör allt med min vänstra tumme.

Allt.

Jag spacear med den. Öppnar barnmatsburkarna med den, knäpper bodys, trycker fast klämmor i håret för att jag inte ska få luggen i ögonen, med den.

Jag klarar mig inte utan min vänstra tumme. Och dessutom gör den ont. Semper, I want ersättning! You hear?!

Idag har jag verkligen förstått hur mycket jag behövde dagen med tjejerna igår. Hur mycket jag behöver stunderna med F. Att bara få skratta åt sånt som egentligen inte är kul. Att få skratta åt ingenting. Det är underbart.

Befriande.

Vi skrattar mycket hemma också, jag och älsklingen. Åt Lucas när han hittar på knasiga saker och åt inget särskilt. Men det är kul att bara få flumma med töserna. Få släppa på hämningarna och inte vara riktigt vettig..

Löddeshopping

Igår begav vi oss mot Löddeköpinge, F, E, kidsen och jag. Dagen hade allt som behövdes för att bli toppen. Härliga skratt åt en massa idiotiska saker och förflugna ord. Rea-shopping och god mat (ja McDonalds såklart, vad trodde ni?). Jag tyckte att jag handlade loss ordentligt, men när jag kom hem var det inte så hemskt mycket och jag gjorde nog inte av med fullt så mycket pengar som jag oroat mig för. Kläder till älsklingen att ha på dopet, skjorta och linnebyxor, han blev jättefin i dom. Två par byxor och en Stones body till skrutten och ett par pilotbrillor, två t-shirts och en bikini for me.

Men jag kände mig nog lite stressad, för jag missade en del, så det blir eventuellt en runda till Malmoe på söndag med Mammis. Kanske t.o.m utan barn! Oj, hur ska det gå?!

Och givetvis, klumpeduns som jag är, skar jag upp tummen på en av Lucas mellanmålsburkar. Ont som bara den gjorde det och jag hamnade närapå i någonsorts mini chock. Så nu känner jag mig en aning handipackad som min kära systerystar skulle sagt. Konstigt nog gör jag en hel del med vänsterhanden+tummen som jag inte hade den blekaste om. Nåja, det läker ju någongång.

Idag blir det en sväng till boan, med F och lilleman, jag behöver handla shampoo och balsam och annat sånt tråkigt. Haklappar till Lucas och en febertermometer . Måste till apoteket också och köpa panodil och bromhexin. Det är ju för underbart med förkylningar och skit.

Kanske skulle slängt in lite bilder från shoppingdagen? Fast blogger är så tråkigt, man får inte bilderna att hamna snyggt, så perfektionist som jag kan vara när andan faller på, får jag nog fundera på det..

Idag är en sådan dag då jag önskar att Lucas kunde sova två - tre timmar i vagnen så att man kunde sitta ute i solen och få lite färg, men jag tror inte att han är så trött och jag tror faktiskt inte att jag orkar. Städa av spisen och micron, damma, dammsuga och våttorka, avverka träningspasset och sen pyssla om mig själv lite är kanske en bättre idé.

Ja, det låter bra. På med stereon.

Inbjudningar

Och här kommer då äntligen bilderna på inbjudningskorten till Lucas dop. Som tur var, så var det bara 13 inbjudningar som skulle knåpas ihop och skickas iväg. Men det blev ändå en hel del rivande, klippande, svärande och klistrande. Dom blev klara och ivägskickade och nu väntar nästa projekt. Lucas doptårta. Hmm, håll tummarna.

Done

Nu strular jag inte med det mer förrän jag har hittat inspirationen igen. Det får se ut såhär så länge.

Förhoppningsvis kommer bilderna jag lovat så länge upp senare idag..

Måste börja någon gång ju.

Fick sätta tillbaka den gamla mallen, men då hade jag filurat bort min gamla bild, men jag orkar faktiskt inte bry mig längre. Skiter i detta, har varken tid eller tålamod..

Ok, det är officiellt, jag HATAR Blogger. Det blir bara skit. Varför står det Undefined i mina inlägg? Varför bara bråkar allt med mig. Jag har inte tid med detta!

Det blev verkligen mycket, mycket tråkigare att skriva i bloggen nu när den är helt knasig utseendemässigt.. Funderar på att lägga ner helt och hållet och tacka för mig..

WHY!!!

Varför bara strular jävla blogger med mig?

Hmm

Hur vill jag att den ska se ut egentligen?

Knasigt

Bloggen håller på att förändras, det är därför den ser, hmm, konstig ut..

Jag skriver och skriver men jag raderar innan jag publicerar det. Jag vet att någon gång måste det komma ut, för att jag ska kunna pilla bort det sista av sårskorpan från såret ni gav mig. Jag har läkt, jag har gått vidare, kommit över, men ibland svider det till i det sista av ruvan som finns kvar. Jag önskar att jag kunde glömma, för trots allt, är allt det inte längre relevant för min lycka, men jag kan inte glömma, jag kan bara ignorera, ignorera tills det inte går längre och känslorna av förbittring och svek bubblar upp till ytan. Det får mig att känna mig så liten, värdelös, osäker och hudlös. Det får mig att tvivla på att jag verkligen är värd detta livet som jag har fått. All lycka som får mitt hjärta att nästan svämma över av känslor. Det får mig att inte våga möta blicken hos andra människor. Ni har förstört mitt självförtroende. Det är på väg tillbaka, jag blir starkare för varje dag, tack vare dom som verkligen älskar mig.

Det är tröttande in i själen att tänka på, så jag lägger det åt sidan nu. Min son vill busa. Det vill jag med!

Hjälp. Jag har ingen aning om vad jag ska köpa till Skrutten i doppresent. Jag funderar så att det knakar men jag har absolut ingen aning. Fy vad svårt det är. Jag vill ju att det ska vara något speciellt. Usch, jag får nog gnugga geniknölarna ett tag till och hoppas på en snilleblixt.

Ibland händer det att man inte riktigt har tid att skriva här. Och ibland händer det att det inte finns så mycket att skriva. Senaste veckan har det väl varit ganska fullt upp. Vi har promenerat och myst i solen, umgåtts med familj och vänner och fått lite kultur.

Idag är vi lite förkylda. I alla fall jag, det känns som om jag skulle kunna gå och lägga mig och bara sova bort hela dagen, men det går ju inte. Så istället får jag käka panodil och försöka hålla mig på fötter tills älsklingen går upp.

När Lucas nannar tänkte jag lägga upp lite bilder. Kanske. Förhoppningsvis.

Jag har faktiskt tagit lite bilder nu. På inbjudningskorten och så. Jag har bara, hmm, ehh inte riktigt orkat lägga in dom här. Men dom kommer snart, tror jag..

Lucas har en sån mjuk näsa, så ni kan inte tro. Det måste helt enkelt vara den mjukaste lilla babynäsan i hela världen. Det känns som om han hade haft tusen små luddiga miniatyr kattungar som ligger och snusade på hans lilla nos. Vilka små detaljer man kan märka hos ens små ögonstenar som kan framkalla en liten tår i ögonvrån av kärlek och förundran.

Jag lovar att börja ta mer bilder att lägga upp här i bloggen. Eller, jag lovar att försöka..

Jag vill faktiskt ha en massa av det italienska porslinet från Rice och så vill jag att Matilda ska komma hem till mig och inreda, får jag det i julklapp tomten? Annars blir jag F-bannad!

Här är det fortfarande fullt upp. Hela veckan har det promenerats, fikats, städats, planterats blommor och grönsaker (och mer blir det), tränats, pysslats och pulats. Mysigt!

Nu skulle det varit kul med lite nya textiler här hemma. Något som lyser upp lite, lite klatschiga och färgranna saker. Matilda visade jättesöta muggar och dyligt från Rice häromdagen, gud! Vill ha, vill ha, vill ha! Det får bli nästa projekt, typ efter eventet i Maj då.

Nu ska jag bara mysa med älsklingen och Lucas hela dagen. Laga lite god mat, kanske kvista bort om till Coop och inhandla B&J glass, oj jag känner suget. Det är ju trots allt helg och igår blev det ju bara en liten fika. Man måste ju unna sig det goda i livet.

Intensivt liv..

Denna veckan har varit minst sagt intensiv, långa promenader och träningspass avlöser varandra och däremellan har vi städat och lagat mat. I mellan åt känns det som om kroppen tar upp så mycket energi att huvudet inte kan fungera riktigt som det ska. Men det överlever man.

Idag är jag riktigt trött, kan inte riktigt förstå varför, men det är väl en sådan dag, antar jag.

Snart blir det en sväng ner till F och lilleman, sen ska jag kila iväg till optikern medan Lucas stannar hemma och myser med älsklingen, kanske har dom t.o.m maten klar när jag kommer hem.

Sen ska träningspasset köras igenom och mamma och syrran kommer hit om en sväng.

Under tiden jag gör allt detta ska mitt sprudlande och pockande-på-uppmärksamhet-24/7-shoppingbegär kvavas i sin linda. Wish me luck!

Fredagsmys

Det är egentligen lite svårt att mysa när man har en gnällig liten skrutt, men just för tillfället sover han. Sitter och tittar på repriser på tv och bara njuter av att allt är lugnt och skönt.

På måndag är det en rejäl kickstart som gäller för mig och F. Rejäla långpromenader och träningspass hemma varannan dag. Nyttig och hälsosam mat och neddragning av sötsaksintag. Man måste få unna sig, men inte alltid och inte för mycket. Om åtta veckor ska det synas resultat, man vill ju inte skämma ut sig som blekfet morsa på beachen i sommar.

Imorgon måste det hända lite saker här hemma. Jag måste diska, dammsuga, damma och våttorka. Det är perfekt vardagsmotion. Förhoppningsvis blir det en promand med F och lilleman också. Ska sätta på skylten på Lucas vagn och sortera tvätten också.

Snart är det dags att fixa ny bilbarnstol till Lucas också, och en jacka.

Nu är min lille påg vaken, han vill nog ha lite mat.

Var och klippte och färgade håret i tisdags. Resultatet blev kanon, skitsnyggt och nu kommer solen hjälpa till att ljusa upp det ännu mer, men jag ser fortfarande skittråkig ut. Mission impossible.

Men nu är det dags. Beach -09 lurar runt hörnet och F och jag har gett oss fan på att vi ska vara i tip-top form till dess. Träningsschemat är snart ihopknåpat så nu ska det bara inhandlas ett nytt linne och en pedometer, sen är vi good to go. Ska skicka hem mina träningsbyxor till Mamsen och höra med henne om hon vill sätta mudd på dom, jag kan själv, men hur bra blir det att hitta på någon sorts overlock lösning på hushållsmaskinen? Och min Mami är så snäll att hon säkert går med på att hjälpa mig.

Idag ska skitvädret trotsas och vi ska ut på powerwalk med F och Lilleman. In om Boan kanske. Halsduk, vantar och mössa är nog ett måste. Sen blir det mys här hemma hoppas jag. Lucas har varit lite kinkig dom senaste dagarna och tycker inte alls att livet är särskilt kul, jag förstår honom för han är jätteförkyld. Måste till Apoteket också och handla panodil, alvedon och nässpray.

Orkar man sminka sig idag? Det är tveksamt.

Minishopping

Åkte med mamma och Syrran till Lödde igår. Men pga lågt cash-flow på kontot blev det inte så mycket handlat. En body med äpplen och en med bokstäver och ett par svarta mjukisbyxor åt lille Lucas och en Gremlins t-shirt och en super rea pullover åt mig. Hittade hur mycket som helst, men det får vänta tills det ser bättre ut i bankboken.

Nästa månad någon gång blir det att sticka iväg och handla jacka och snickarbyxor åt Skrutten. Kanske skulle jag också ta och hitta en lite svalare vårjacka då. Blir snart ett par sandaler också, man får passa på innan dom tar slut.

Det blir inga bildbevis på skräck-clownen. Igår morse när jag kom ut hade han lagt sig ner. Jag antar att han var trött, eller nåt.

I morse när jag gick ut på balkongen fick jag nästen en liten chock. Jag tvivlade verkligen på om jag var vaken eller om jag fortfarande låg och sov. Mitt på gräsmattan på innergården stod en livs levande (eller nja, inte levande kanske), men riktig glass clown, ni vet en sån där GB gubbe. Lite läskigt faktiskt, där stod han och vinkade med ett sånt där lite creepy leende. Lite killer clown över det hela.

Skumt!

(bildbevis kan komma vid ett senare tillfälle, typ om han står kvar imorgon.)

Oj vad vi har varit aktiva denna veckan.

Måndag och tisdag var det inte så kul väder, men vi begav oss ändå ut på en liten sväng i byn med F och Lilleman.

Onsdag gick vi (jag, Lucas, F och Lilleman på Babycafé och sjöng religösa visor och fick frukost för en femma. Bortsett från Halleluja momentet så tror jag att vi tänker gå dit fler gånger. Ska försöka få med dom andra mammorna från föräldragruppen också. Sen gick vi upp till KPs jobb och pumpade däcken på vagnarna. På eftermiddagen satt vi och njöt av solen och drack kaffe och rensade lite ogräs och fimpar på innergården. F och jag har ju tänkt mysa till det lite där nere nu till våren och sommaren med blommor och trädgårdsland. Sen på kvällen kom Syrran och sov över.

Igår kickade vi upp Syrran tidigt och gick ut och gick med F och Lilleman. Den långa rundan, vädret var ju så skönt. Fika på innergården och sen en promenad upp till BVC för vägning, mätning och läkarkontroll. Han hade växt 1,5cm på två veckor, inte konstigt att alla byxor är för små!

Idag är älsklingen ledig så vi var uppe tidigt och iväg och handlade, sen gick jag och Lucas ner till F och busade med henne och Lilleman, sen blev det en lång promenad. Då kändes det av hur aktiva vi varit i veckan för man var lite mör i kroppen. Sen blev det minsann städat här hemma. Nu sitter jag och varvar ner medan Lucas nannar och väntar på att älsklingen ska komma hem så vi kan laga middag.

Hoppas att helgen fortsätter lika underbart. Lucas har varit sitt vanliga glada jag hela veckan och allt känns verkligen skönt.

Lite shopping kanske? Har hittat ett par byxor, ett par shorts, en blus och ett par sandaler jag skulle vilja ha och ett par snickarbyxor och en jacka åt Lucas.

I helgen har jag och Lucas varit hemma hos mormor. Vi var ute på långa sköna promenader och bara mös. Lucas hittade en ny kompis i vardagsrumslampan och enligt syrran var morfar på besök för att titta på bebisen och vem vet, det var han säkert. Vi tittade på Melodifestivalen och fast jag inte är direkt in tresserad undrar jag vad fan det var för låt som vann.

Idag ska vi till Simrishamn och sen ikväll ska vi bara ta det lugnt.

Imorgon ska vi till fotografen med Lucas. Hoppas verkligen att det blir fina bilder.

Tårar och elände

Hittills har detta varit en ganska jobbig dag. Lucas har inte velat äta, inte sova, inte vara glad, ingenting. Tillslut grät båda han och jag, nästan. När han väl somnade sen, sov han i nästan tre kvart, det är rekord. Jag brukar kunna ställa klockan efter honom. En halvtimme, exakt på minuten brukar han sova. Nu hoppar han lite i gungan och pratar lite med sig själv och skrattar åt Hasse-katten och jag fick äta lite utan att stressa extremt mycket. Men nu är det svårt att slappna av, man är hela tiden på sin vakt och beredd på att han ska bli kinkig och gnällig igen.

Det är underbart att vara mamma och jag älskar min lille Skrutt över allt annat, men sådana här dagar är kämpiga. När man inte tycks kunna göra något för att den man älskar ska vara glad och nöjd, då känns det som ett misslyckande.

Nu är det snart dags att byta kläder på Lucas och stoppa in honom i overallen för vi ska ut en sväng med F och lilleman innan det är dags för fika med föräldragruppen. Så det var bra att jag åt ordentligt nu för det lär bli sen middag idag.

Syrran kom och hälsade på igår så det blev en sväng ut i byn. Handlade totalt värdelösa skor till Skrutten som han skulle ha i hoppgungan för att inte göra illa sina små tassar, men så klart trillar dom av vid minsta lilla rörelse. Typiskt.

Hon stannade över natten och trots att hon var dum nog att sitta uppe till halv fem, kickade jag och Lucas upp henne vid klockan nio. Jag städade lite i badrummet vilket orsakade en stinkbomb utan dess like från avloppet, men det lade sig efter en stund. Sen gick vi ut på långpromenad med F och lilleman. Pågarna sov i en och en halv timme i vagnen, dom var nog helt utslagna. Sen blev det konsum och storkonsumtion av babymat.

Nu sitter jag mest och slöar, man får passa på att göra det när Lucas nannar.

Imorgon hoppas vi på ytterligare en långpromenad innan det är dags för föräldraträff.

Jag fick förresten tag på fotografen idag, så nästa vecka blir det halvårsbilder på Skrutten. Får hålla tummarna för att det blir fina foto.

Jag hittade inte ett dugg intressant i H&M katalogen. En riktig besvikelse.

Får inte heller tag på fotografen som jag skulle boka tid hos.

Anar jag en trend av negativa händelser?

Promenad?

Nya H&M katalogen och tandblekning med posten, jag skulle vilja kalla det lycka.

Kanske blir det en promenad senare med F och lilleman. Skulle behöva komma ut en sväng i friska luften så att Lucas kan sova ordentligt. Han skulle sova för en stund sedan, jag vyssade - han somnade, jag lade ner honom i spjälsängen - han vaknade. Så höll vi på i 40 minuter sen fortsatte han sova efter att han blivit lagd i sängen och vaknade - efter 5 minuter! Tramsunge. Ibland blir man tokig, tur att han ler så sött sen för då glömmer man bort att han var en trams 2 sekunder tidigare.

Skulle behöva kvista bort om till Boan och köpa ett par skor åt honom som han kan ha när han hoppar i sin gunga så att han inte gör illa sina små fötter på golvlisten. Han skulle behöva nya bodys också, men det kan nog vänta någon vecka till. Han växer ju ur allting så snabbt nu, man hinner inte med. Nya strumpor hade också varit bra, både med och utan anithalk. Byxor har han så att han klarar sig ett bra tag förhoppningsvis. Både dom han har efter bebis E och dom som pappa och hans sambo köpte i helgen. Sen har jag ju köpt lite också. Man kan ju inte låta bli.

Nu är det dags att äta lite.

Denna veckan har varit tuff. Har ätit som en häst (och njutit av det) men vädret har varit så tråkigt att jag inte har blivit färdig att ta mig i kragen att gå ut och gå. Jag har behövt det, jag har saknat det. Den friska luften gör oss gott och jag vet att Lucas också har saknat det. Han har varit rastlös och kinkig, så nästa vecka får det bli ändring.

Redan imorgon blir det faktiskt andra bullar. Jag ska på ett viktigt och förhoppningsvis väldigt givande möte i simrishamn och det innebär ju en rask och skön promenad mellan stationen och målet.

Sen blir det hamburgare och mys när vi kommer hem.

Ännu en ganska lugn dag har snart förflutit, men nu blir det andra bullar snart (bokstavligt talat), så fort älsklingen piggnat till ska han gå ner och handla och sen blir det avancerat bullbak här hemma. Syrran ska också komma hit ikväll och då får vi se vad mer vi känner för att hitta på.

Lucas skrämde slag på mig totalt när han somnade i hoppgungan förut. Herregud, jag trodde att han hade blivit sjuk eller svimmat eller något, men som Nanny sa till syrran tog han sig nog bara en powernap efter allt hoppandet. Han somnar annars bara om man vyssar honom i famnen. Han somnar aldrig "själv" om han inte ligger i vagnen.

Oj ,mitt stackars mammahjärta.

Promenad

Skulle så gärna vilja komma ut och röra på mig lite idag, men jag är så rädd att förkylningen ska bli ännu värre. En dusch, lite varmt honungsvatten och mysa i soffan med Lucas får nog bli innehållet den här dagen.

Får se hur vi mår i morgon.

Luftslott eller vägen till drömmarna

Ibland när Lucas har somnat sitter jag och tänker för mig själv. Jag tänker på allt möjligt. På drömmar och dom val vi gör i våra liv som formar oss, gör oss till dom människorna vi är idag och dom vi kommer att bli. Jag tänker på livet, på framtiden och på det som ligger bakom mig och ibland får det frågor att komma upp till ytan.

Vad händer med dom drömmarna man hade som aldrig blev och aldrig kan förverkligas? Dom som byttes ut mot nya drömmar, bättre val och sånt som bara hände? Försvinner dom bara? Kommer man någongång att gräma sig över att det aldrig blev så eller är det som jag tror att drömmarna sakta byter skepnad och blir nya drömmar som tillslut slår in?

Som den där ateljevåningen i ett gammalt lagerhus i NY där jag ville bo, visst kan jag fortfarande tänka på det någon gång ibland, hur det skulle varit, vad som hade hänt, hur mitt liv hade sett ut, men det är ju inte längre det jag vill ha. Jag vill ju inte längre bo där ensam och kämpa för att uppnå en karriär som är praktiskt taget omöjlig. Jag vill ju leva här och nu med min älskling och vår Skrutt. Det är ju det livet jag drömmer om just nu. Jag är i den drömmen nu.

Så är det så att våra drömmar bara förändras och att vi tillslut får precis vad vi önskat oss, eller kommer vi någonstans på vägen riskera att bli bittra över det vi aldrig fick chansen att få?

Jag hoppas inte det.

Eller jag vet att det inte är så. Jag kommer aldrig att bli bitter över det. Hur skulle jag kunna bli det? Jag har ju allt jag kunde önska mig.

"At this moment there are six billion, five hundred and two million, eight hundred and sixty seven thousand, one hundred and twenty people in the world, give or take a few and sometimes all you need is one. For better or for worse."

Dunderförkylning

Jaha, här sitter man då och är totalt igentäppt i näsan och har en hosta som snudd på väcker dom döda. Försöker kurera mig bäst jag kan med halstabletter, Bromhexin (som i stort sätt gör lika mycket nytta som kranvatten, men lika bra att ge det en chans) och varmt vatten med honung som F var så underbar att köpa när hon var ute i byn. Själv finns det ingen chans att jag bylsar på mig själv och Skrutten i den kondition vi är nu för att vara ute tio minuter och ta oss en snabb runda till apoteket och konsum. Det är inte värt det.

Önskar att jag kunde krypa ner i sängen en stund, men nu har Lucas slagit upp dom blå efter sin lilla lur, så icke sa Nicke, det går inte.

Ibland önskar jag att min blogg var modeblogg. Jag vill också ha goodiebags och gåvor. Jag vill, jag vill, vill, vill, VILL!

Vaccination imorgon. Usch!

Nästa gång det blir shopping vill jag till Lödde, längtar efter New Yorker. Ja, så är det.

Picasa 3 - Varför vill du inte med mig? Bråka inte mer. Snälla?

Mina Mars löften

Jag gav inga nyårslöften, istället ger jag nu Mars löften.

1: Att jag ska använda kameran mycket mer, inte lönt att skaffa ny kamera om jag inte redan nu använder den jag har flitigt, eller hur?

2: Att aldrig låta min familj tro att jag inte älskar dom. Jag kommer aldrig att förlåta mig om något hände någon av dom och dom inte visste hur högt jag älskar dom.

3: Att äta mindre godis. Nej, stryk det. Det hade varit ett uruselt löfte. Verkligen.

Jaha, det var väl allt. Tror jag.

Ensamma hemma

Älsklingen började jobba tidigt idag så nu sitter vi här ensamma hemma. Har precis nattat gullungen i spjälsängen för typ tjugonde gången de senaste två timmarna och varje gång jag hostar håller jag tummarna så hårt att dom nästan blir blå, att han inte ska vakna igen.

Hade varit skönt om han kunde sova i spjälsängen tills jag är trött och vill nanna, för då går vi ju in och lägger oss i sängen. Jag har nog inte riktigt klippt navelsträngen än, eller det var ju faktiskt älsklingen som klippte, gjorde han inte ett tillräckligt bra jobb?!

Får låta ett par lampor vara tända när vi går och lägger oss, Skrutten och jag, för då kan jag låtsas att älsklingen bara är iväg på innebandyn eller nåt och snart kommer hem. Jag är en sån mes.

Förresten, angående Matilda så är hennes fotografier precis lika underbara som hennes teckningar.

Jag gillade dom skarpt.

Illustratör

Hittade en helt underbar blogg på nätet idag.

Matilda som bloggerskan heter, ritar helt fantastiska barnboksillustrationer. Jag skulle gärna vilja visa en av hennes bilder, men dom är ju hennes, därför tycker jag verkligen att ni ska titta in på hennes blogg och se själva;

http://matildasalmen.blogg.se

Idag ska vi vara lite aktiva igen.

Vi ska tvätta, skriva ny matsedel och handla. Skulle behövt städa också, men gud vad tråkigt det är.

Ska kolla runt lite på nätet också och se vad det finns för bra första skor åt Lucas, ett par med lite högra skaft som stöd åt anklarna, han går ju inte än, men det hade inte varit dumt att ha dom på honom när han hoppar i sin gunga.

Imorgon ska vi till BVC igen. Ska bli kul att se hur mycket han har gått upp i vikt och hur lång han blivit, vad som kommer att bli mindre kul är vaccineringen, usch!

Ok, jag ska gå och lägga mig. Strax.

Blev lite nostalgisk när jag läste i en massa bloggar och såg en massa mammamagar och eftersom min blogg är så tom på bilder tänkte jag visa hur fin?! min mage var bara åtta dagar innan vår lille Lucas tittade ut.

Nu borde jag gå och lägga mig och läsa.

Måste. Gå. Och. Lägga. Mig

Nu.

Godnatt

Nattadags?

Skrutten ligger och sover i sängen. Jag borde vara trött, men det är jag inte. Jag borde gå och lägga mig, men jag vill inte. Jag lär vara väldigt trött imorgon eftersom Lucas envisas med att vilja gå upp med tuppen, men jag kan inte slita mig från bloggläsandet.

Önskar nästan att jag kunde skriva lite, men inspirationen uteblir såklart. Den brukar komma precis innan jag ska somna och jag tänker ut jättebra saker att skriva, men vem vill tassa upp miss-i-nassen och starta datorn? Och givetvis är ideérna borta på morgon.

Storstadsshopping

Idag var vi inne i Malmö, mamma, Lucas och jag. Inköpen blev en tröja och ett linne. Höll länge i ett par lackleggings innan jag hängde tillbaka dom med motiveringen att det inte är några direkt gå-hemma-kläder och det är ju sant. Skulle velat testa en t-shirt som expediten hade på sig och ryckt tag i lite trosor, men Lucas blev lite gnällig och då kände jag stressen flåsa mig en aning i nacken. Men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen snart. Man måste ju ta det i hans tempo, kan ju trots allt inte vara så kul för honom att gå i en massa affärer.

På vägen hem stannade vi till på Netto - affären där man mest köper en massa skit. Kom ut därifrån en bok rikare och med en massa fröpåsar som jag (läs: mamma och jag) ska plantera på balkongen vid ett tillfälle och åtta veckor senare kan vi avnjuta vår egenodlade sallad, spenat, basilika och persilja. Mums! Har planer på att även skaffa en tomatplanta att ha där ute. Skulle vilja plantera lite liljor också, men det är tydligen så att man ska plantera dom på hösten, så det får väl vänta. Får se vad man annars kan plantera för fina blommor tillsammans med allt det gröna som ska växa där. Min lilla oas där jag ska mysa med Lucas och älsklingen hela sommaren.

Längtar så.

Snörvel & Host

Jag känner mig sjuk och trött. Lucas ligger och nannar i spjälsängen och älsklingen ligger i sovrummet och sover. Eftersom Skrutten kan vakna precis när som helst är det ingen idé för mig att krypa ner i soffan.

Men jag längtar. Jag vill. Jag behöver sova. NU!

Idag fyller älsklingen år. Grattis till honom! Jag har bakat tårta, tänk så flitig man kan vara.

Skrutten och jag har blivit förkylda, så vi missade precis en shopping runda i stan. Men det är bättre att vi stannar hemma och kurerar oss.

Igår var vi hemma hos mamma och hjälpte syrran. Hoppas att det ordnar sig för henne snart. Vi håller alla tummar vi kan hitta.

Lucas var jätteduktig och åt en hel potatis och en stor bit lax, i puréform såklart. Han måste ha tyckt att det var mums.

Igår var det också ett år sedan vi fick reda på att vi skulle få Lucas. Tänk vad fort tiden går. Hade aldrig kunnat föreställa mig vilken underbar liten skrutt som skulle komma till oss och förgylla vår vardag och få sin mamma att bli gråhårig redan vid 23 års ålder.

Detta inlägg blev visst mest notiser, men hey! Det är information det också.

Produktivitetsstatus: Ganska bra

Idag har vi varit på banken och öppnat konto åt skrutten. Vi har tänkt göra det ett tag, men vi har inte blivit färdiga till det. Älsklingen tvingade mig att skaffa internetbank också, så nu har man det också.

Shoppade lite till skrutten också idag, eller älsklingen rättare sagt. En body från Lundmyr of sweden som det står älskling på (bild kommer kanske sen), en ny mössa, strumpor med antihalk, napp och napphållare.

Sen var jag tvungen att slänga in ett litet tvättpass.

Nu blir det lite tv, sen kallar sängen på mig och lucas.

Skitväder

Usch vad vi är uttråkade idag, Skrutten och jag. Det är skittråkigt väder och vi vet inte alls vad vi ska hitta på. Nu ligger han visserligen och sover i spjälsängen, men det varar inte så länge. Så vad ska man hitta på idag. Egentligen har vi nog en hel del som skulle böva göras, diska, dammsuga, skriva matsedeln och gå och handla, men hur kul är det?

Jävla tråksöndag..

Övernattning

I onsdags blev Lucas fem månader. Tänk så fort tiden går, känns som om han föddes igår.

Eftersom älsklingen jobbar natt och sover hela dagen så tyckte vi att det var tråkigt att bara sitta hemma, Lucas och jag, så vi rymde hem till morfar i Vollsjö. Syrran var också där och såklart lillebror. Vi hade jättekul. Ute och promenerade, lekte med småtöserna och sov över. Spännande att sova borta för första gången med Lucas.

Lucas utvecklas så snabbt nu, för varje dag som går ser man nya saker. Nu har han t.ex börjat vända sig från mage till ryggläge. Han är så duktig, mammas lille skrutt.

Lugnet sänker sig

Har varit ute i skogen och gått med Lucas idag. Man märker hur bra han mår av det, han sover mycket bättre och är mycket gladare när han är vaken sen.

Nu har jag precis ställt in en kanelkaka i ugnen och älsklingen har nannat gullungen så det är lugnt och skönt. Man bara njuter av livet.

Mysigt

Bullmamma

Idag har jag och F varit ute och gått en LÅNG runda med busungarna. Det var superskönt väder och vi bara njöt.

När vi kom hem hade älsklingen städat. Underbart!

Bakade ut bröden jag hade satt degen till innan vi stack ut och lagade thai inspirerad kycklingrisotto. Mums!

Det har varit en helt wunderbar dag.

Snöoväder

Förutom att det snöar som bara den är det helt ok väder. Hade tänkt ta Skrutten i vagnen och promenera en lång runda, men pga snön får vi nog avstå. Massa bök bara med att dra på regnskydd och försöka ta sig fram i drivorna. Visst är det typiskt att när man väl verkligen vill gå ut så hindrar vädret en.

Blev inbjuden till ljusparty på söndag av en mamma från föräldragruppen (mys), men jag fick hoppa över. Älsklingen ska ju spela innebandy då och jag kan ju inte ta med mig Lucas dit. Men hon lovade att höra av sig nästa gång det var dags.

Nu ska vi snart äta lite, sen ska vi mysa hela dagen lång.

Det dinglar istappar från öronen

Idag är det ruggigt kallt här hemma. Fötterna känns nästan som isbitar och man känner hur det drar från fönsterna. Tur att man kan krypa ihop med en filt och mysa i soffan.

Jag längtar efter solen och värmen, nu får vintern gärna ge upp.

Ny bebis

Vi var och hälsade på L och J på BB igår och beundrade deras lilla underverk. Hon var så liten och söt. När jag höll henne förundrades jag över hur pyttig hon var, vägde nästan ingenting och då var Lucas ändå nästan ett kilo lättare när han kom till världen. Tänk så fort man glömmer hur små dom varit!

Han är underbar min lille kille. Ibland ligger jag och snusar på han lilla duniga huvud och bara njuter av stunden. Han lucktar skogsbär av alvedonen han har fått eftersom han har ont av tandsprickning och han är varm och mjuk. Det är lugnt och tyst fast han sparkar med benen där han ligger bredvid mig i sin prickiga pyjamas och jollrar(vilket löjligt ord egentligen) i mellan åt. Han är underbar. Alldeles perfekt. Och han är min.

Ont om tid

Det finns mycket som jag inte riktigt hinner med längre. Duscha när jag vill, äta i lugn och ro och skriva här exempelvis. Min lille påg tar upp all min tid, precis så som det ska vara och jag har aldrig varit lyckligare än jag är just nu.

Vacc

Just det. Skrutten har varit och fått sin första vaccination. Det gick bra, vi överlevde båda två. Jag var stark och grät inte ens. Så fick han ett sött litet plåster på sitt lilla ben och gnällde och kinkade i ett par dagar, men nu tror jag att det värsta är över.

God fortsättning

Ja, då var storhelgernas storhelg över. Vi har ätit gott och myst med nära och kära och såklart fått och gett massor av julklappar. Det har varit härligt, men det är också skönt att det är över. Julstressen är slut och man kan återgå till det normala.

Nu känns det bra att låta julen flytta ut ur lägenheten och få ordning igen. Jag har många projekt som ska komma igång - och avslutas. Här ska storstädas hade jag tänkt. Hoppas att Skrutten tänker vara sammarbetsvillig nog för det. Kläder som tar upp plats i Skruttens rum ska återlämnas, hans korg ska skickas iväg och jag tänker smita iväg till IKEA en dag för att handla lite smått så att det kommer in lite färg här.

Sen dröjer det inte många månader innan jag kan sätta igång och mysa till uteplatsen. Planter och växter och dynor och mys. Underbart. Jag längtar mot varmare tider.

Jag och F har lovat varandra att försöka komma ut och promenera så ofta som det är möjligt. Det mår vi bra av alla fyra och här hemma ska det fortsättas äta ordentligt och försöka dra ner på sötsakerna. Så att man kan komma i form lite till sommarsäsongen. Den är här fortare än man kan tro.

Det kommer att bli ett bra år. Det känner jag på mig.

Och jag hoppas att bloggandet kommer att bli mindre sporadiskt.