Beware the stare of Mary Shaw
She had no children, only dolls
And if you see her in your dreams
Be sure you never, ever scream

Onda drömmar

Jag drömmer mardrömmar. Om mina nära och kära. Hur dom vänder mig ryggen, går ifrån mig. Det skrämmer mig.

Jag förtjänade bättre, eller vänta, var det du som förtjänade bättre? Nu är jag förvirrad igen. Fast vad jag har förstått har vi det ganska bra på olika håll. Ibland blir det bra ändå fast det inte blir som man hade tänkt sig. Nu är jag trött, ska trilla i sängen och vila en stund. Jag är en sådan obotlig latmask.

Blommande maskrosor i slutet på oktober. Vart är världen på väg?

Statement

Jag revolterar. Fast egentligen är det bara inför mig själv jag gör det, ingen annan bryr sig och speciellt inte den människan det är riktat åt. Egentligen är det himla löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Detta är mitt sätt att frigöra mig själv från de senaste fem åren.

Han tyckte så bra om mina långa, fina och målade naglar.
Så jag kapar dom, filar ner dom till max.

Han hatade tanken på att jag skulle sätta en piercing i tungan, det var äckligt och fult.
Så jag går och gör det.

Han tyckte om mitt mörka hår och var inte så förtjust när jag lekte med tanken att bli blond.
Så jag blonderar mig.

Han kommer inte att märka ett dugg, hur frigörande är det?

Ystad - Lund - Hörby

Imorgon bär det av. Jag behöver komma bort från allt och känna av värmen hos mina vänner. Tankarna blir för djupa här på hemmaplan. Efter besöket hos sjukgymnasten sätter jag mig på bussen mot Lund. Där ska jag möta underbara H och fika och skvallra. Det var ett bra tag sen sist. Har saknat henne riktigt mycket. Sen ska jag vidare mot Hörby, där jag hoppas att M möter upp. Sen ska vi göra Hörby riktigt, riktigt osäkert, min dödskalleälskande prinsessa och jag.

Vad som ska händer i helgen? Det får jag berätta på söndag kväll..

Jag mår så fruktansvärt illa..

Mörker

Det är faktiskt jävligt jobbigt att kämpa. Alla har vi våra personliga sorger och ofta kryper dom fram från det undermedvetna nu när det går mot mörkare tider. Vi är många som mår dåligt just nu. Vi borde bilda klubb. Dom närmsta åtta-tio månaderna kommer att bli ett rent helvete.

Orkar vi verkligen kämpa?

Beslutsångest

Usch, vilka hemska beslut man måste fatta ibland. I flera timmar har jag suttit på sängen och bara låtit tårarna rinna. Vad är rätt och vad är fel? Vilket val ska jag göra. Jag vet att det finns så många som stöttar mig, men det är ju ändå jag som fatta det slutgiltiga beslutet.

Varför nu?

Har jag inte tillräckligt ändå?

Kraftuttryck

Just nu sitter jag och försöker komma på massor med svordomar. Hemläxa från sjukgymnasten för att jag lättare ska kunna sätta ord på min ilska. Det går inte så bra. Jag tycker att det är tråkigt. Skittråkigt.

Jag måste spy

Jag mår illa. Från det att jag stiger upp på morgonen och fram till kvällen mår jag illa. Ser jag en överkörd katt måste jag springa till närmsta buske och kräka. Doften av hårspray och kaffe får det att vända sig i magen. Det är jobbigt. Det känns inte längre som att det är min egen kropp jag lever i. Jag hoppas att det vänder snart.

Det är bevisat, blondiner har roligare..

Blondes have more fun, right?

Lifetimes

She's sick of being late, she knows she's second rate
She wonders if you'll stay, and love her anyway
She's crawling back again, it's such a bitter end
She knows she don't belong, she screams a children's song

And it ain’t no way, to live a lifetime
Ain’t no way, to live at all
Ain’t no way, to live a lifetime
It just ain’t no way darling, to live at all

112

Igår kom jag till akuten. Jag blödde ner golvet och sov på en bänk i väntrummet.

Jag försökte ta livet av mig. Jag misslyckades. Jag har misslyckats med att leva mitt liv, med att bli lycklig, jag har misslyckats med det mesta. Allt faktiskt. Men det största nederlaget är ändå när jag misslyckades med att ta livet av mig. Inte nog med att jag inte klarar av att göra någonting rätt, jag kan inte ens lyckas ta livet av mig. Jag lyckades knappt orsaka så mycket skada att det blev mer än två stygn.

Misslyckad..

Och så var det över

Så. Nu är det borta. Jag tvingar bort det onda. Jag lägger besvikelsen åt sidan. Du är bara en människa. Jag är en människa. Det ska inte vara vi, du förstår jag ska hitta någon annan. Någon som kan tycka om mig för den jag är. Respektera och uppskatta mig.

Du var bara tillfällig sinnesförvirring från min sida. Lustigt, inte sant? Du har en fin personlighet, du är trevlig, sympatisk, omtänksam och du ser inte alltför dum ut, men hey, det finns miljoner människor som passar in på den beskrivningen.

Jag önskar dig lycka till och hoppas att du blir lycklig.

Och du, jag hoppas att du förstår vad du gick miste om..

Rootless tree

This one's for you, and you only..

Fuck you, fuck you, fuck you
And all we've been through
I said leave it, leave it, leave it
There's nothing in you
And did you hate me, hate me, hate me, hate me so good
That you just let me out, let me out, let me out
Of this hell when you're around
Let me out, let me out, let me out
Hell when you're around
Let me out, let me out, let me out

Cuts of life

Nej jag gör inte det för nöjes skull. Jag gör inte det för att få sympati eller för att jag på något vis tror att det imponerar på någon. Jag gör det för att det är det enda sätt jag känner till. Det är det enda sätt för mig att lätta på den ohyggliga smärtan som brinner inuti. Det får er att må dåligt, jag vet det. Men tänk då hur dåligt jag mår och hur fruktansvärt det måste kännas för att jag ska göra sådana hemska saker med mig själv.

Destruktivt. Javisst, det är jag fullt medveten om. Ge mig andra sätt att hantera livet på och jag lovar att försöka. Tills dess tänker jag fixa det på mitt eget sätt.

I'm making big mistakes..

Tacksägelsedagen

Jag antar att jag borde vara tacksam över något. I själva verket finns det mer för mig att inte vara än att vara tacksam för. Däremot är jag väldigt tacksam för de underbara människor jag har runt omkring mig och som verkligen tycker om mig för den jag är. Trots alla mina fel och brister.

Jag är så tacksam att jag har er vid min sida när det blåser upp till storm eller jag gör mig själv illa om nätterna.

Jag är tacksam.

Accidental babies

Det är såhär det är..



Well I held you like a lover
Happy hands and your elbow in the appropriate place

And we ignored our others, happy plans
For that delicate look upon your face

Our bodies moved and hardened
Hurting parts of your garden
With no room for a pardon
In a place where no one knows what we have done

Do you come
Together ever with him?
And is he dark enough?
Enough to see your light?
And do you brush your teeth before you kiss?
Do you miss my smell?
And is he bold enough to take you on?
Do you feel like you belong?
And does he drive you wild?
Or just mildly free?
What about me?

Well you held me like a lover
Sweaty hands
And my foot in the appropriate place

And we use cushions to cover
Happy glands
In the mild issue of our disgrace

Our minds pressed and guarded
While our flesh disregarded
The lack of space for the light-hearted
In the boom that beats our drum

Well I know I make you cry
And I know sometimes you wanna die
But do you really feel alive without me?
If so, be free
If not, leave him for me
Before one of us has accidental babies
For we are in love

Do you come
Together ever with him?
Is he dark enough?
Enough to see your light?
Do you brush your teeth before you kiss?
Do you miss my smell?
And is he bold enough to take you on?
Do you feel like you belong?
And does he drive you wild?
Or just mildly free?

What about me?
What about me?

I don't need to be fixed

Ok, jag förstår att du inte kände att du orkade. Jag kan vara för mycket ibland. Jag har för många problem, jag är en aning för trasig. Problemet är bara att jag inte behövde bli lagad av dig. Jag behövde inte att du skulle lägga ner kraft och energi som du inte kände att du hade på att "fixa" mig. Jag behövde ditt stöd, en axel att gråta ut mot och en famn att vila i. Det var vad jag behövde. Då hade jag långsamt kunnat bli starkare och modigare. Då hade jag till slut hittat kraften att laga mig själv.

Jag antar att det var det du inte förstod. Men det gör inget. Jag förstår.

Jag är så besviken på mig själv just nu..

Saturday in hell

Jag vet att jag inte borde. Jag vet att jag inte får. Men ikväll är det så svårt att låta bli. Det gör så ont. Så fruktansvärt ont, jag står inte ut. Du får inte tycka illa om mig för att jag inte kan hantera det på något annat sätt.

Jag vet att jag är svår och att du aldrig kommer att kunna älska mig. Det är det som gör att smärtan bli överväldigande. Jag önskar att drömmar kunde bli verklighet för då hade jag sluppit detta. Nu är det inte så och verkligheten är värdelös.

Nu ska jag gå och tillbringa lite tid under sängen med att göra mig illa och hoppas att du kan förlåta mig för att jag är så svag.

I'm the one who failed you..

I want you to give me a reason to stay. A real reason. Please give me a reason.

"Do you know what it feels like, to have your heart broken into a million pieces. Do you know what it feels like, lying in a cold and empty bed, night after night, without someone to hold your hand. Do you know how it feels to fall flat on the floor, with a pain so intense you wish you could just die. Do you know, what it feels like whan love has turn its back on you. Do you know. Do you eally, really know. Can you understand the emptiness. The tears. Can you really relate to what it feels like when happiness disappears.

I do.."

Oh please, hit me

Du sliter sönder mig inombords. Allting du någonsin sagt spelas upp i mitt huvud om och om igen. Minsta lilla ord analyseras. Varenda beröring återupprepas i mina drömmar. Så patetiskt. Så fruktansvärt löjligt och väldigt, väldigt onödigt. Jag behöver inte det också just nu. Jag behöver inte tänka mer. Jag behöver inte må sämre.

Varenda dag kämpar jag för att orka stanna kvar. Jag kämpar för att inte önska att jag nästa gång jag korsar en väg ska bli överkörd av en långtradare och dö. Jag kämpar hårdare än vad som kan anas. Jag försöker verkligen.

Ännu en natt ensam på tältsängen. Jag kan inte beskriva med ord hur värdelöst det känns.

Person

Alla människor har en person. En viktig sådan. Den människa som ska meddelas om någonting händer, man råkar ut för en olycka eller dör. Den människa som alltid finns vid ens sida, i vått och torrt. Som stöttar en när livet känns meningslöst och tomt. Som är den som saknar en om man skulle försvinna.

Vem är min person?

Vem skulle överhuvudtaget märka om jag försvann spårlöst? Vem skulle ens bry sig om jag dog? Var finns min person? Finns det någon åt mig?

Hope floats

Idag är ytterligare en sådan dag då jag mest känner för att ligga på havets botten. Låta livet sakta försvinna. Känna hur kroppen blir tyngre och lungorna fylls med vatten. Att sakta ge upp och känna hur man äntligen slipper den molnande värken inombords.

Det sägs att efter regn kommer solsken. Jag vet att det bara är en lögn. I mitt liv skiner inte solen längre. Det är bara grått och deprimerande. Som en oljemålning av ett stormigt hav.

I was yours to hold - but you threw me away

Det senaste året har ingenting blivit som jag hade tänkt mig. Jag levde i ett förhållande där ingen av oss var särskilt lyckliga. I själva verket gick vi bara och trampade på varandra. Gjorde varandra illa i jakten på den enskilda lyckan. När jag äntligen tog mod till mig att gå därifrån trodde jag verkligen att jag hade hittat någon som kunde få mig att må bra igen. Någon som gjorde mig glad och fick mig att tänka på annat när jag mådde som sämst. Egentligen är det väl tack vare honom som jag tog mig i kragen och började leva igen. Jag trodde att jag betydde något för någon igen. Men ack som jag bedrog mig. Smärtan i att känna att man inte är bra nog och att man inte duger eller räcker till kan få den starkaste att bryta ihop i sina beståndsdelar.

När man väl har börjat lita på sin förmåga att orka ta sig an livet igen och man än en gång bryts ner, då är det svårt att finna kraft att lita på någon igen. Trots att det egentligen inte är någons fel, man kan ju inte hjälpa vad ens hjärta känner, vill man hata den andra för att ha orsakat en så fruktansvärt mycket smärta. Men man kan inte. Det är ju ingens fel. Ingen är skyldig till den andras olycka.

Även om man hade fått en ursäkt hade det inte hjälpt. Ett krossat hjärta läks inte av; Förlåt. Lidandet mildras inte av; Jag kommer alltid att vara din vän. Smärtan försvinner inte. Aldrig någonsin.

Någon gång i framtiden minskar smärtans styrka, men aldrig glömmer man helt ett svek.

Det är inte ditt fel och jag kommer aldrig att anklaga dig. Det var jag som var dum nog att tro på en illusion jag själv byggt upp. Jag gjorde misstaget att tro att lyckan kommer enkelt.

Jag är ett misslyckat vrak och jag har mig själv att skylla.

Jag återkommer till livet när jag orkar ta tag i sorgen igen, tills vidare tänker jag parkera mig själv i sängen och låta tårarna rinna fritt. Glömma bort den verklighet jag lever i och som gör så ont. Som är så ensam.

Att låta någon uppta mina innersta känslor kommer jag aldrig att tillåta igen. Kärlek är ett avslutat kapitel för mig.

Looking for my knight in shining whatever..

Lågvattenmärke

Jag är ingen god dotter. Jag är i själva verket en väldigt hemsk sådan. Delar ut besvikelser som om vore dom trumfkort. Jag förtjänar inte de underbara människor jag har runt omkring mig när jag bara begår fatala misstag hela tiden. Det är inte rätt mot dom. Det är inte rätt mot någon.

The dark envy

Jag är svartsjuk, och jag hatar det. Det är den värsta känslan som finns och jag vill bara skaka av mig den som en hund efter ett bad. Men det går inte. Känslan klamrar sig fast som en blöt filt över mitt hjärta och gör det svårt att andas.

Jag vet, jag borde skämmas, men Gud, jag vill verkligen också ha dom där skorna..

Heartbroken?

Man vill alltid ha den man inte kan få, nå, that's the way of life. Det kommer att hända mer än en gång och det gör lika jävla ont varje gång det sker, så det är lika bra att man ser till att vänja sig. Det är bara att ta sig i kragen, sluta gråta över spilld mjölk och plocka upp skärvorna efter det brustna hjärtat och fortsätta framåt. Man har inget val helt enkelt.

Vart var det nu jag hörde hemma nu igen?

Kära vän

Herregud gumman, vakna upp. Att ge mig nålstick där det svider mest hjälper inte ett dugg. Du kallar mig hård och okänslig, så är det inte. Jag är bara härdad. Jag är inte heller så negativ som du vill ha det till, det kallas att vara realist. Det är dags att du öppnar dina ljusblå och verkligen ser världen för vad den är. Din alternativa verklighet har inte ett dugg med sanningen att göra. Det är nog dags för dig att växa upp och ta ett steg bort från din överdrivet beskyddande omgivning och lära dig ett och annat om livet.

Förlåt, men det är ju så det är.

Ett kilo lättare - eleven to go..

Jag kan inte förändra någonting

Gör inte misstaget att fästa dig vid mig. Det är inte lönt. Du gör dig själv en otjänst och drar på dig onödig sorg. Du förstår, jag har inte tänkt stanna kvar här mycket längre. Verkligheten är för tung för mig att hantera. Jag vill inte vara den som sviker, ty sviken har jag blivit alldeles för många gånger, därför varken kan eller tänker jag ge dig några löften. Du gör bäst i att glömma mig redan nu. Ju mindre plats jag tar i ditt liv, desto mindre blir tomrummet när jag lämnar dig.

Se detta som ett tecken på min styrka och inte som en svaghet, ty jag är modig nog att lämna det jag inte vara med om längre. Jag är redo att ta steget bort från det som gör så ont, det som kväver hela mitt inre väsen.

Jag kommer aldrig att bli nöjd och jag kommer aldrig att få ro, så vad är meningen med att kämpa, jag kan ju inte leva mitt liv för någon annans skull.

Jag tänker inte längre fästa mig vid någon, det ligger nämligen i människans natur att svika förr eller senare. Jag gör mig själv och mina nära en tjänst. Ni ska inte behöva straffas för att jag inte kan vara den ni önskar att jag vore. Jag gör lidandet kort och jag förebygger alla mina misslyckande.

Jag låter människor starkare än mig ta min plats.

Nya äventyr väntar, I can't wait!

Jag måste läka mina sår. Är det så? Måste jag komma över och gå vidare från allt det svåra? Måste jag glömma och förlåta? Tänk om jag inte kan.

Konståkning

Jag ska börja måla. För att få ut alla tankar och frustrationer inombords. Jag tänkte mig något i stil med två svarta streck och en röd prick, det illustrerar verkligen det som finns inuti mig. Jag kanske borde ge det ett försök.

Glädjebesked

Fick ett sms nyss:

"Hmm.. Fy för "normalt" folk, med ica-kassar fyllda av potatissallad, kassler, brustna drömmar, och blek framtid.. I sina vita tubsockor, fyllda av missnöje och avundsjuka, stirrar de med livlös, matt, men dömande blick på mig, för.. Jag "ser ju inte olycklig ut!" "Vilken kuf!" Måhända passar jag inte in, men det leende du lämnat kvar på mina läppar, den dimmigt drömmande blicken, den puls som får deras att invänta sin dödsförklaring, doften av dig över hela mig, ett hån då stanken av avsaknad kärlek inte längre är den enda lukt som fyller kupén.. De har rätt.. Jag passar inte in! Jag har inte förlorat allt.. Jag är på god väg att ha allt, allt de önskar sig!"

Det gör mig så lycklig..

Fan också. Det ville jag inte höra.

Jag lovade dig ingenting vackert.
Ingenting jag inte är.
Jag stryker pärlor av svett från din panna.
Du fylls av allt du inte kan hantera,
ge det till mig.
Lid inte i tysthet, ensamhet.
Låt mig få vara dig nära.
Alltid.

Har lyckats bli av med två kilo, det känns underbart.

What happend with all those dreams?

Det känns lite förvirrat idag. Jag vet inte riktigt vad det är som snurrar i huvudet och jag orkar inte sätta mig ner och analysera det. Jag är trött på att tänka en massa. Jag vill bara slappna av och flyta med ett tag. Slippa tänka på sånt som gör så fruktansvärt ont.

Hade någon frågat mig för ett par år sedan om jag trodde att det var så här jag skulle leva mitt liv hade jag skrattat dom rakt upp i ansiktet. Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär av alla mina högtflygande framtidsplaner. Platt fall. Jag trodde att jag skulle sitta där i förortsidyllen med mina 2,1 barn, volvo och en lurvig liten hund. Nu sitter jag själv i en tvåa i byns skabbigaste kvarter och längtar bort. Efter något annat.

Det är så komplicerat allt..