IKEA problematik..

Var och handlade på IKEA häromdagen.. Vi handlade MYCKET.. Flera stora tunga paket, platta såklart, men otympliga ändå.. Kommer hem glada och trötta, upp med lådorna för alla trapporna.. Börjar skruva ihop alla delar som ska skruvas ihopa från det första paketet.. Jag älskar att skruva ihop möbler.. Jag tycker att det är skitkul.. Jag växte upp med föräldrar som alltid svor och kastade iväg delarna när det skulle monteras, men ändå har jag lyckats bli precis tvärtom.. Fast det är jag ju klart när det gäller många saker och tur är väl det..

I alla fall så skruvade vi ihop den förvaringsmöbeln och skulle börja på nästa.. Åtta konstiga skruvar fattades.. Tänkte att det gör väl inte så mycket, kan ju kila ner till järnaffären imorgon och fixa ett par stycken.. Öppnade nästa paket, sängstommen, den var alldeles trasig vid ena kanten, givetvis den som skulle synas.. Då hördes det ett antal svordomar i lägenheten.. Nåja, det var väl trist tänkte jag, försökte hålla humöret uppe, det är väl bara att åka in och byta den då.. Öppnar det sista paketet och där är den viktigaste delen helt felborrad.. Jag trodde att jag skulle bryta ihopa totalt.. Jag var så trött på allt den kvällen när jag gick och lade mig.. Skänkte Kamprad ett par elaka tankar också måste jag medge (förlåt Kamprad)..

Nästa dag åkte vi in och fick allting bytat och rätt och jag skruvade ihop dom sista grejorna.. Som tur var hände det inte några fler missöden med mina IKEA möbler och jag kunde slappna av igen..

Egentligen är jag förvånad över att jag överhuvudtaget kan sitta och längta efter nya katalogen efter allt strul vi har haft, men jag antar att det bara är sån jag är..

Julglädje..

Julen är den värsta högtiden av alla ur viktsynpunkt, det kunde min våg sannerligen konstatera i morse.. Men jag antar att det bara ger mig ett bra nyårslöfte att försöka hålla..

Utgång ikväll.. Känner mest för att ligga i soffan och frossa, men vad gör man inte för att ställa upp för sina nära och kära.. Imorgon däremot är det ingen som kan få mig ifrån soffan.. Om jag ens orkar ta mig dit..

Ser ut som ett troll i håret, men förhoppningsvis är alla för onyktra för att lägga märke till det.. Fast å andra sidan hade dom säkert inte lagt märke till det i vanliga fall heller.. Brukar faktiskt känna mig ganska osynlig..

Hoppas att alla hade en trevlig jul, det hade i alla fall jag, mot alla förväntningar..

Speak for yourself..

Imogen Heap får tydligen mig att gråta alltid..

Sömnlöshet 04.19..

Det var så tyst och lugnt när jag promenerade hem från jobbet i natt, inte en människa ute, bara jag och natten.. J på jobbet undrade om jag inte var rädd för att gå hem själv, men det var bara skönt.. Rogivande..

Sen kom jag hem, lät bli att tända lamporna och kände en enorm rastlöshet kicka in.. Visste inte vad jag skulle ta mig till.. I alla fall så gick jag och lade mig och försökte sova.. Vände och vred på mig i två och en halv timme.. Kom på en massa saker jag glömt att göra.. Jag försökte få en av de härliga drömmarna jag haft senaste tiden att infinna sig, men icke..

Sömnlös..

Drömlös..

04.19..

Sen somnade jag äntligen..

Förlust..

Idag känner jag uppgivenhet och sorg..

Paper cut..

Imogen Heap - Speeding Cars, får mig att gråta.. Det bara är så..

Nattskift..

Ska snart iväg till jobbet.. Ska sitta vak.. Så många tankar som maler i mitt huvud just nu, men jag orkar inte ta tag i dom.. Jag vill inte.. Lika jobbigt varje gång, undrar om man någonsin vänjer sig.. Vänjer sig vid att människor man stundvis träffat dagligen, kan dö vilken minut som helst.. Ingen jag någonsin suttit hos har gått bort i min närvaro, men det kommer ju att inträffa någon gång om detta är vad jag väljer att fortsätta göra under resten av mitt liv.. Undrar om man någonsin vänjer sig..

Att sitta vak är jobbigt..

Lost in Dreamland..

I morse vaknade jag och mådde så jävla bra.. Allt kändes toppen och eftersom min natt var en aning förvirrad och smärtfylld var det skönt att vakna upp sådär.. Det som fick mig att må så förträffligt var den underbara drömmen jag tillbringat natten tillsammans med.. Jag befann mig i detta euforiskt tillstånd i ungefär 45 sekunder innan jag insåg att jag glömt bort vad drömmen handlat om..

Då blev jag på dåligt humör igen..

Baksmälla..

När ska jag lära mig att ta det lugnt när jag dricker? Ännu en kväll nästan helt utan minnen och en fruktansvärd baksmälla idag.. Jag har ont överallt.. Jag blir så fruktansvärt trött på allt..

Knäppgökar..

Äntligen hemma från jobbet, sista kvarten kändes det som om jag hade kunnat somna stående..

Vi hade besök idag.. En grupp från Hässleholm som skulle sjunga lite för de äldre.. Det uppskattades säkert, dom var ju faktiskt ganska bra.. Men en av killarna blev lite smått nervös av min och Jönssons blotta närvaro.. Vi kan ju verka ganska skrämmande ibland, men jag tyckte att det var väldigt kul att han började låta som klämd katt så fort vi kom inom synhåll.. Han blev även väldigt röd i ansiktet och flackade nervöst med blickan.. Stackars kille..

Jag hade lite svårt för att koncentrera mig på framträdandet.. Den killen som pratade mellan låtarna lät nämligen exakt som en av karaktärerna i ett barnprogram om naturen som min lillebror brukar titta på.. Detta ledde till att jag hela tiden satt och försökte föreställa mig honom ute i skogen, berättandes om vilda djur för 4 åringar, vilket i sin tur bidrog till att jag och fnissade som en helidiot för mig själv hela tiden.. Dom måste ha undrat vilket dårhus dom hamnat på..

Men jag och Jönsson hade i alla fall väldigt roligt..

All work, no play..

Ska snart krypa till sängs.. Ska upp klockan sex imorgon och kommer inte hem från jobbet förrän vid halv 10 eller så.. Längesedan sist jag jobbade heldag, så jag ifrågasätter hur jag ska orka.. Lär vara ett vrak när jag kommer hem.. Men om bara allt kan hålla sig ifrån att gå åt skogen så ska det nog gå bra.. Jag hade ju inte tänkt göra något jag inte gjort förut..

Jullov..

Min dator behöver semester.. Akut.. Jag har sett tecken på det den senaste veckan, men jag har valt att inte lyssna.. Nu strejkar den helt.. Gör precis vad den själv vill och får skärmen att svartna i ett.. Har hotat med att skaffa en laptop, men det blir ingen reaktion.. Kanske är det dags att göra allvar av hoten..

One more day..

Telefonen ringde och väckte mig idag igen.. Fick fram ett ganska yrvaket "Hallå"..
"Kan du jobba idag?"
Nej jag orkar inte, jag vill bara sova, jag kan inte, jag vill inte, lämna mig ifred..
"Ja, när behöver jag vara där?"
"Halv ett till halv tio, hade du andra planer idag?"
Nej det är väl klart att jag inte har, jag gör väl aldrig något, hur kan du ens tro att jag faktiskt har ett liv..
"Nej, jag kommer då, inga problem.."

När jag lagt på luren började jag gråta, kunde inte sluta.. Idag orkar jag inte, vill inte, kan inte jobba och ändå är jag för svag för att säga nej, vilket innebär att jag hasar mig upp ur sängen och gör mig klar för att gå till jobbet om två timmar..

Jag kommer att ta på mig jackan, tända en cigg och skynda iväg till jobbet.. Klistra på leendet samtidigt som jag kränger på mig arbetskläderna.. Jag kommer att skratta och skämta tillsammans med vem det nu är som jobbar idag och jag kommer att verka precis som vanligt.. Folk kommer att se en tjej som verkligen älskar sitt jobb och det gör jag ju faktiskt.. Men när jag kommer hem kommer jag att lägga mig på sängen och gråta igen och tänka att nu orkar jag faktiskt inte mer..

Ruskväder..

Idag har varit en rörig dag..

Chefen ringde och väckte mig 12.14 ( ja, jag tycker om att sova länge när jag är ledig) och det vara bara att gå direkt från sängen till jobbet så att jag kunde börja 12.30.. Fick lite dåligt samvete för att jag slösade tid på att sminka mig innan jag gick dit.. Regnade och blåste kallt hela vägen, fast den som frös mest var nog han som fick byxorna nerdragna av sina kamrater på Bangatan..

Har befunnit mig i någon sorts dimma hela dagen, hoppas att allt har gått rätt till i jakten på julgranar, matvagnar och tablettpåsar.. Tror faktiskt att jag lyckades ställa in rätt grader på tvättmaskinen och förhoppningsvis ligger alla och sover lugnt nu, efter att yrvädret har gått hem och lagt sig på soffan..

Somnade en liten stund på soffan när jag hade rast och vaknade av att någon dreglade ner min kind, det var katten.. Jo vi har faktiskt en katt på jobbet, vi har faktiskt två.. Kelig som aldrig förr.. Nu när jag tänker efter har det flesta jag träffat idag betett sig en aning underligt.. Kanske är det bara jag som ser det.. Det är kanske bara i mina ögon som alla är helknasiga idag..

Det skulle faktiskt inte förvåna mig ett dugg..

Ordinary..

Jag är en vanlig människa.. Jag lagar mat ibland, jag älskar choklad, jag dricker öl direkt ur burken, eftersom det är godare så och jag röker vit prince, eftersom det känns lite snällare än den röda.. Jag har inte matchande BH och trosa, jag fejkar solbrännan med BUS eftersom det är mitt i vintern och jag inte har råd att sola solarium.. Jag älskar mina jeans även om de ger mig "muffintop".. Jag är missnöjd med min kropp och jag sliter på min jävla stepper tills svetten rinner utan att gå ner ett hekto.. Jag måste sminka mig innan jag går utanför dörren eftersom jag känner mig "naken" annars och jag hatar när människor tittar på mig (oftast något som jag tror även om det inte är så)..

Jag är en tråkig människa..

Tacksamhet..

Idag var det en människa som fick mig att tänka efter.. Fick mig att inse hur tacksam jag är mot alla dom som på ett eller annat sätt varit en del av mitt liv och satt sina spår, gjort mig till den människan jag är idag.. Oavsett om dom har stannat kvar eller gått, om dom har bidragit till positiva eller negativa erfarenheter så är jag evigt tacksam.. Utan dom hade jag inte varit den jag är idag..

Jag ångrar ingenting i mitt liv, jag tillåter mig inte att göra det.. Jag ångrar ingenting jag har varit med om eller någon jag har känt.. Allt som har hänt i mitt liv har ju hjälpt till att forma mig och jag är tacksam..

Bara tanken på vad som har hänt i mitt liv, vem jag har träffat och vad jag har gjort, gör mig lycklig.. Idag mår jag bra..

Telefonterror del. 2

Vaknade av ett otroligt hatiskt sms klockan sex imorse.. Det stod ingenting elakt som jag inte redan hört förut, men det sårar ändå.. Jag må vara en hemsk människa i vissas ögon, men det är ändå inte på det viset jag föredrar att vakna..

Vad hände egentligen med ett enkelt "Godmorgon"?

Telefonterror..

Har precis lagt på telefonluren, pratade i två timmar, om allt och lite till.. Kändes skönt att rensa upp lite bland tankarna, få ordning på allt.. Prata av sig.. Höll låda så att jag nästan blev hes, men det är priset man får betala för lite sinnesro..

Vi pratade om det mesta, ovilliga rykten, sex, psykisk ohälsa och allt annat viktigt.. Kändes som att gå tillbaka i tiden, det var så längesedan vi pratade sist.. Kändes konstigt att tänka sig att våra tjugoåriga jag har legat och sovit tillsammans på en trappa vid ett torg eller kedjerökt i en trappuppgång med en påse chips en gång för längesedan.. Hur gick det till när vi växte ifrån allt det där.. Hur kom det sig att vi började fokusera på framtiden vi som så totalt hade fastnat i nuet..

Vi lever fortfarande det vilda livet, vissa stunder mer än andra.. Men någonstans tog vi ändå tag i våra liv och började prioritera och bygga upp en framtid.. Ta ansvar..

Oj, vad tråkig man blivit..

Syskonkärlek..

Syster yster är här.. Hos mig.. Hon sitter precis bredvid, kan knappt tro det.. Hon skulle ha kommit hit igår men hon fick inte.. 14 år gammal händer det ibland att man gör dumma saker som föräldrarna tycker att man borde straffas för (jag vet, jag var nämligen väldigt mycket värre än vad hon är nu).. Har inte träffat henne sen i somras, så det känns väldigt konstigt att ha henne så nära..

Hon har förändrats sen sist.. Jag visste att hon hade gått och blivit blond, men hur gick det till när hon blev så lång.. Hon är nästan längre än mig och det är inte riktigt rättvist.. Fast jag har mindre fötter än henne, så jag antar att det är naturens sätt att jämna ut spelfältet lite..

Tänkte dra med henne in till grannen sen, det är ju tråkigt att bara sitta här hemma.. Får se om jag vågar, hon verkar dra till sig killarna som flugor till en sockerbit.. Lite taskigt att hon blev den snygga av oss två.. Inte riktigt rättvist det heller..

Dofter ur det förflutna..

Jag har ingenting att skriva.. Varje gång jag öppnar ett tomt dokument är det som om någonting låser sig.. Orden försvinner och det blir alldeles dimmigt.. Istället sitter jag bara och stirrar på skärmen och känner hur ont det gör.. Har fortfarande problem med min arm.. Känner hur pulsen dunkar och sticker.. Hur det svider till och ibland är smärtan så djup att det svartnar för ögonen.. Jag försöker att inte tänka på det.. Det går ganska bra, tills jag rör mig och det börjar pulsera igen..

Jag borde gå och kolla det, men jag vill inte veta om det är något som är fel, jag går hellre och har ont.. Jag är livrädd för läkare och doften inne på sjukhuset kväver mig.. Tiden löses upp och helt plötsligt står jag där igen, 10 år gammal och undrar om min pappa håller på att dö.. Det gör han inte säger läkaren, men hur ska jag kunna tro på ett ord av vad han säger när min pappa ligger där i sängen med en massa sladdar och skakar.. Tittar på mig som om han inte kan minnas vem jag är..

Jag vet att jag är löjlig..

Jag kan bara inte hjälpa det..

Tomorrow is a whole new day..

Imorgon kan jag börja oroa mig.. Imorgon orkar jag kanske bry mig.. Imorgon vill jag kanske veta, vad jag har gjort, sagt och skickat för konstiga sms och dyligt inatt.. Men imorgon är en helt ny dag och just nu orkar jag inte bry mig..

Jag är fortfarande kvar..

I dimman..

Så inte just nu..

A totally drunk confession..

Jag duger aldrig i mina ögon.. Det är jobbigt att alltid tycka illa om sig själv.. Jag är en hemsk människa och jag hatar mig själv, min kropp, allt.. Ibland känns det bra att skriva av sig lite.. Även om det sker på fyllan och villan..

I dimman..

Mår jag bäst..

Då är jag nästan nöjd..

The difficult kind..

Jag är jävligt svår att älska..

Men jag kan inte hjälpa det..

Foggy weather..

Ibland undrar jag varför jag skriver här.. Ingen annan än jag själv läser vad jag skriver här ändå och även om någon annan hade läst det har dom ingen större nytta av mina tankar ändå..

Bara en liten tanke, en torsdagkväll i öldimman..

Behov..

Jag har saknat det.. Det är bara två veckor sen sist, men jag har saknat den sköna tröttheten som infinner sig efteråt.. Känslan av att få känna sig till nytta..

Att behövas..

Har inte känt mig särskilt behövd på sista tiden, som om alla andra klarar sig utan mig.. Som om livet hade kunnat förtsätta precis likadant utan mig.. Det är inte sant, det vet jag, men det är så jag har känt..

Jag måste erkänna att det kändes motigt att stiga upp klockan sex efter två veckor fulla av sovmorgnar, men när jag väl kom till jobbet hade jag inte mycket tid över att känna mig trött och hängig.. Ibland är det bara stress..

Men det ska kännas att man lever.. Annars har livet ingen mening..

Syster Yster..

Syrran kommer hit i helgen.. Det var hennes idé.. Hon frågade vad vi skulle göra.. Jag har inte den blekaste.. Här händer ju inte så mycket och hon är inte tillräckligt gammal för att jag ska kunna dra med henne ut.. Få se om hon kan fundera ut nåt att hitta på..

I vilket fall som helst så är jag glad att hon kommer hit, hon kanske kan hjälpa till att skingra mina tankar lite.. Har fått lite tråkiga besked denna veckan och har fått en hel del att tänka på.. Hoppas att det snart vänder, man orkar inte med hur många nederlag som helst..

Fast jag vet ju innerst inne att jag klarar av bra mycket mer än jag tror..

Black is back..

Måndag middag 11.15 gick jag tillbaka till det svarta.. Känns underbart.. Förstår inte ens varför jag började experimentera med håret från början.. Fast jag antar att det är sån jag är.. Jag måste testa på nya saker lite då och då för att slippa undan tristessen..

Undrar vad jag kommer att hitta på nästa gång.. Fast det är klart.. Det ligger ju ingen spänning i att veta det i förväg..

Ut med det nya, in med det gamla..

Jag ger upp.. Blondiner har säkert inte mycket roligare, jag känner mig inte roligare.. Jag saknar mitt gamla jag.. Känns som om jag försvunnit lite i allt det nya.. Som om min persolighet på något vis suddats bort och ersatts av något annat, något nytt jag inte gillar alls.. Jag vet att det säkert inte är så, men tro mig, det är så det känns..

Nej tillbaks med det gamla.. Det var då jag mådde bäst, så jag hoppas att det hjälper att gå tillbaka till det svarta.. Det är ändå sexigast med svart..

Appropå förändring, så bråkar jag och vågen dagligen.. Går snarare upp än ner, men den måste ju vara trasig, det kan ju inte vara så egentligen så hårt som jag kämpar.. Nej just det, vågen är trasig, lika bra att kasta ut den också..

Gråsten..

Varför är det så fruktansvärt svårt att komma över det faktum att man lämnat en människa man borde älska, till det förflutna.. Att man tagit steget att aldrig mer ha någon kontakt.. Bara lagt locket på och gått vidare..

Jag saknar henne inte, det kan jag ärligt stå för.. Jag saknar den personen hon borde ha varit för mig och ja, jag har rätt att ställa det kravet..

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att komma över henne riktigt.. Jag önskar ärligt att jag kunde säga att hon inte betyder något alls för mig, men det är inte sant.. Hon har sårat mig så djupt att jag aldrig kan glömma.. Jag kan aldrig glömma att hon inte kunde vara den människa hon borde varit..

Jag är ledsen för att jag saknar dig, du borde inte få lov att såra mig mer än du redan har gjort.. Det här är det sista erkännande jag kommer att ge dig, det är sista gången jag kommer att nämna ditt namn.. Jag är trött på att känna mig mindervärdig när jag tänker på dig, att jag inte duger alls i dina ögon.. Innan året är slut ska jag gå vidare och du ska inte få uppta mina tankar igen..

Jag tänker inte gråta för din skull något mer..

Det är över nu..

Adjö mamma..

Julstök..

Ja, då var vi nästan klara, i alla fall nu på ett par veckor.. Storstädat och fint.. Köket riktigt skiner.. Men blir ju riktigt lycklig.. Stakar i alla fönster, redo för helgen.. Gardiner på plats, lysande röda, och väldigt juliga.. Kvar är bara att införskaffa lite dukar och annat smått och jultomteaktigt..

Jag börjar känna av julstämningen en aning, har t.o.m matchande tomteluveröda naglar.. Shh, berätta det inte för någon, det får vara vår lilla hemlighet..

Pippi Långstrump..

Ja, just nu är jag väldigt lik min barndomshjältinna Pippi, önskar att jag hade bildbevis så att ni fick en chans att se själva, men icke..

Sprickor..

Har fortfarande problem sen jag gick och gjorde illa mig en natt när jag var ute.. Trodde att det skulle vara borta vid det här laget, det är ju många veckor sedan, men icke.. Måste ha slagit ögonbrynet ganska ordentligt eftersom jag har en broskknuta kvar som minne.. Vänstra handleden är totalt kass, det är ett under att jag har klarat mig på jobbet.. Har svårt att greppa, och för den delen, att hålla kvar.. Mitt ena knä är fortfarande ömt och axeln knakar oroväckande ibland..

Det jobbiga är att jag fortfarande inte kan minnas vad det var som hände..

Ångest..

Rökruta..

Träffade en gammal kompis från skolan häromdagen.. Kändes konstigt att vara "vi" igen.. Det tog två sekunder sen var vi tillbaka där vi slutade.. Visst man har ju träffats ibland när man varit ute, men det är ju inte direkt en plats för djupare diskussioner.. Inte för mig i alla fall..

Vi rökte för mycket och pratade om livet, om framtiden och om vad som ska hända nu.. Det var längesedan jag kände mig så bekväm i någons sällskap, någon man inte träffat på länge alltså..

Det får vi göra om..

Hoppas att vi ses snart..

Extreme makeover del 2..

Förhoppningsvis är det dags för nästa etapp med håret imorgon.. Vet inte säkert och det gör mig egentligen ingenting..

Det duger som det är..

Men det hade varit kul att se hur det blir efter nästa omgång snart..

Var fanns du då?

För två och ett halvt år sedan, var var du då Nick Lachey.. det var då jag hade behövt höra "Can't hate you anymore".. Då hade det kanske varit lättare att gå igenom mitt personliga lilla helvete.. Men inte..

Nå, jag klarde ju mig ändå..

Tur är väl det..

På väg åt rätt håll..

Snart har det gått en hel vecka då jag bara levt på nyttiga saker och tro det eller ej, jag mår bra.. Lite huvudvärk då och då, förmodligen för att jag äter lite dåligt ibland, men nu har det varit mycket på jobbet och då har man inte alltid tid att äta..

15 minuter på steppern idag och jag var redo att tuppa av.. Men det känns bra nu efteråt.. Jag är verkligen på väg att lyckas och det är inte så jobbigt som jag trodde..

Jag kan bara jag försöker..

Ett par veckor till sen är jag nere på min ideal vikt, (ok ideal vikt i mina ögon) det spelar ingen roll vad andra tycker om det, så länge jag mår bra.. Och jag tror faktiskt att jag är på väg att göra det..

Hård dag..

Det var jobbigare på jobbet än vanligt idag.. Det var inte särskilt stressigt och inte väldigt mycket att göra egentligen, det var bara jobbigt.. Mycket nytt att lära sig och saker att göra alldeles ensam för första gången..

Ansvar tar verkligen på en, man måste vara beredd på allt, veta vad man ska göra om olika situationer uppstår.. Det går inte att stå handfallen om någon verkligen behöver en..

Det har varit en hård dag..

Back to work..

Nu märks det att det är influensa tider igen.. För nu ringer telefonen så gott som varje dag med förfrågningar om man kan jobba.. Jag tackar givetvis inte nej.. Jag älskar mitt jobb, så varför skulle jag och dessutom behöver jag pengarna..

Dags igen imorgon bitti..

Klockan står på 06.00..

Det kommer att bli en lång dag, har inte stigit upp tidigare än tio den närmsta veckan.. Men det är bara att bita ihop och hälla i sig kaffe, sätta leendet på plats och på med arbetskläderna..

Godmorgon..

Julhysteri..

Snart dags.. Har en lång lista på vad som måste handlas hem innan nästa helg.. Gardiner, ljus, dukar, osv.. Jag ska behöva ge mig ut bland tusentals (känns det som) människor som armbågar sig fram för att få tag i just den där jävla ljusstaken, eller den där otroligt fula julgransfoten..

Man försöker åka till affären när man tror att det finns minst människor ute, men man misslyckas alltid.. För om man inte råkar komma mitt i PRO's förmiddagssamling, så är det en massa skolungdomar som försöker fördriva sina håltimmar, eller mitt i alla människors lunchtimme.. Till slut ger man upp och känner att man lika bra kan sticka dit när människor har slutat jobba, strax efter fyra..

Det kvittar hur man gör.. Affären är aldrig lagom tom för min del..

Tomtar och troll..

Behöver nya gardiner.. Julgardiner.. Jag tycker inte om julen, men jag tycker om att pyssla hemma så nya gardiner kan jag tänka mig.. Men överallt där jag letar hittar jag bara paneler med hjärtan, tomtar och änglar på.. Jag vill inte ha en massa konstiga troll och skit på mina gardiner.. Hur svårt ska det vara egentligen?

8th and Ocean..

Massor av vackra människor..

Vita leende..

Smala kroppar..

Perfekt hud..

Svallande hår..

Inte alls som jag..

Irritationsmoment..

Lade precis in bilderna från kameran i datorn.. Bläddrar igenom dom för att hitta bilden.. Bilden med stort B, från B's dop.. Jag vet att den ska finnas där, den som blev helt perfekt.. Bläddrar, bläddrar.. Alla bilderna är alldeles suddiga, ingen går att använda till någonting.. Alla mina bilder är alldeles förstörda..

Alla inställningar jag gjorde, alla försök att hitta det perfekta ljuset, den perfekta bakgrunden, till ingen nytta.. Jag känner hur irritationen stiger, hur viljan att kasta kameran i väggen blir starkare och starkare..

Varför händer sånt alltid mig?

Varning för Trollungen..

När jag mår dåligt visar det sig på många olika sätt, ofta beror det på varför jag mår dåligt och hur dåligt jag mår..

Ibland kulminerar smärtan i olika manier..

Städmani; Händer inte särskilt ofta men när det väl inträffar brukar det börja med en extrem energi för vad jag håller på med som slutar med att jag ligger storgråtande under täcket en kvart senare..

Kroppsfixeringsmani; Jag måste fixa allt som är fel med mig själv, jag måste tvätta håret, raka benen, noppa ögonbrynen, måla naglarna, göra pedikyr, träna pilates, gå ut och gå och så vidare.. Det tar inte slut förrän jag somnar av total utmattning, eller blir helt förkrossad över min spegelbild och hamnar i sängen (läs under "Städmani")..

Matmani; Jag kan helt enkelt inte låta bli att äta, vilket leder till att jag står och ulkar över närmsta toalettstol..

Ibland får smärtan mig att försvinna in i mig själv totalt.. Jag har ingen ork överhuvudtaget och vill bara vara för mig själv, samtidigt som jag behöver omtanke och ömhet, vilket brukar göra min omgivning väldigt förbryllade och irriterade eftersom dom inte riktigt vet hur dom ska göra för att det inte ska bli fel..

Jag får väldiga humörsvängningar när jag mår dåligt, detta går alltid ut över mina nära och kära och när dom fräser tillbaka blir jag alldeles förkrossad och känner att ingen tycker om mig..

Under dessa perioderna borde jag vara försedd med en varningsskylt..

Mamma..

Jag drömde om mamma inatt..

Egentligen minns jag knappt något av drömmen, jag minns bara att mamma var där.. Det kändes som om all smärta hon åsamkat mig genom åren fanns i min dröm och det gjorde så ont att jag hade svårt att andas.. Allt var precis som vanligt, bara en massa bråk och sårande ord..

Smärta..

Egentligen är det hemskt att allt jag kommer ihåg av mamma gör ont på något vis.. Det är faktiskt inte så många år sedan vi gick skilda vägar och jag lovade mig själv att aldrig ha med den människan att göra igen.. Men ändå har alla fina minnen som måste ha funnits, hunnit försvinna.. Pressats åt sidan av de dåliga..

Jag vet att jag mår bättre utan henne och att hon inte förtjänar att ha mig som sin dotter efter allt hon har gjort mot mig.. Ibland kan det gå veckor utan att jag tänker på henne.. Därför hatar jag att hon nästlar sig in i mitt undermedveta och att hon t.o.m får mig att må dåligt och gråta genom mina egna drömmar..

Jag vill bli lämnad ifred..

Julstämning..

Jag hatar julen.. Jag hittar ingen stämning eller glädje överhuvudtaget.. Jag vill bara försvinna bort, eller i värsta fall kan jag nöja mig med att bara få krypa undan i ett hörn med en filt, några värmeljus och en bok.. Jag vill inte vara med längre..

När jag var liten hade inte julhatet hunnit rota sig särskilt djupt, men jag förstod ändå inte riktigt allt det härliga folk pratade om, för det fanns inte hos mig.. Vi hade en gran, klappar och julmat precis som alla andra och även hos oss var "Kalle och hans vänner" obligatoriskt.. Men hos oss var det den dagen på året då vi bråkade mest.. Stundvis var stämningen så tät att man kunnat skära den med kniv..

Det började tidigt på morgonen, redan då var mamma så stressad att hon snäste och skällde på oss hela tiden, oftast var det jag som fick ta smällarna för att skydda min lillasyster.. Hon hade ju inte gjort något ont.. Bråket fortsatte hela dagen och hela tiden kom det små "stick" från mamma som fick mig att känna att jag var totalt värdelös och så fort jag fick en möjlighet försvann jag in på mitt rum för att få slicka mina sår och gråta ifred..

Jag jobbar hellre över julen.. Jag vet att min sambo hatar att jag tycker så, eftersom han älskar julen och vill fira den med mig.. I år ska jag verkligen göra ett försök, men förvänta er inte för mycket..

Men jag har ingen rätt att sitta och tycka synd om mig själv, det finns dom som varken har något hem eller mat, så vad gnäller jag för..

Dammråttornas paradis..

Varför kan det inte bara vara roligt att städa.. Varför har man en massa skräp överallt.. Varför har jag en värdelös dammsugare.. Varför finns det en massa sladdar överallt.. Varför måste katterna dra runt dammtussarna i hela lägenheten.. Varför har jag ingen motivation.. Varför, varför, varför..

Går och lägger mig istället..

Komplex..

Det är dags att ta tag i det, jag orkar egentligen inte och fast jag borde ha motivationen så vill den inte riktigt infinna sig.. Kräkreflexerna när jag står framför helfigursspegeln i hallen borde vara nog motivation, men inte.. Beroende som jag är, hjälper det inte att sluta med choklad, fast det kanske hade kunnat underlätta en del.. Istället är det vad jag tar till när missnöjet kickar in.. Nej, det är dags att ta tag i det igen..

Träningen..

Egentligen är det hemskt att ha sådana komplex för sin egen kropp, något man tvingas se varje dag och som man går och står i hela dagarna.. Men jag kan inte hjälpa det.. Ibland går det så långt att jag knappt orkar stiga upp ur sängen, att jag äcklas över mig själv så totalt att jag bara vill ta på mig alla kläder jag äger och har för att dölja eländet.. Det är fruktansvärt.. Visst alla människor har något med sin kropp som dom är missnöjda med, det är ju normalt, men jag hatar allt.. Från hårrötterna till tåspetsarna.. Ingenting ser bra ut i mina ögon..

Min omgivning är så trött på mitt gnäll, men jag kan inte göra något åt det..

Vissa dagar kan jag knappt sluta gråta..

Jag antar att jag är sjuk..

Bildbesvis..

Min blogg är tråkig.. Bara en massa text, inget mer.. Tråkiga tecken överallt.. Jag behöver bilder.. Färg och liv, svart-vitt och stilfullt, fula, roliga, hemska bilder.. Men jag är tråkig, så inse sanningen.. Det kommer inga bilder..

Ångest..

Har varit iväg och shoppat idag, gjorde gång på alldeles för mycket pengar, precis som vanligt.. Men jag brukar inte få sån ångest över det som jag har idag..

Det går väl över.. Hoppas jag..

Shopaholic..

Just nu är jag riktigt lycklig.. Precis innan jag skulle gå till jobbet idag ringde brevbäraren på dörren med ett stort paket fullt med nya böcker åt mig.. Jag älskar nya böcker, det är någonting alldeles särskilt..

Doften..

Ovikta sidor..

Nya blänkande omslag..

Det är inte bara böcker jag älskar att köpa.. Tröjor, linnen, jeans, kjolar, smink, smycken och särskilt lycklig blir jag av att köpa skor och sexiga underkläder.. Jag har sådana otroliga komplex för min kropp och då finns det inget härligare än att ta på sig något som man känner sig verkligt snygg och sexig i.. Det gör under för självförtroendet..

Imorgon är det dags för en ny shoppingtur.. E och jag ska ta en runda till Lödde och handla.. Julklappar har vi sagt, men det är egentligen bara kod för att skämma bort oss själva riktigt ordentligt.. Egentligen har jag inte råd, men jag orkar inte tänka på det just nu.. Jag överlever och det är det viktigaste.. Som tur är, så är det inte jag som är den mest ekonomiske i familjen.. Vill inte ens tänka på hur det skulle gått då..

Nu ska jag krypa ner under täcket och skämma bort mig själv med en av mina nya underbart doftande böcker..

Att få lov att sörja ifred..

När någon nära går bort är det naturligt att sörja, ja det behöver inte vara någon som står väldigt nära heller, det räcker att man kände människan i fråga.. Att sörja är en naturlig del i att gå vidare.. Allmänheten förväntar sig att man ska sörja och man får lov att göra det.. Men hur länge?

När ett förhållande tar slut, oavsett hur länge man har varit tillsammans, får man också lov att sörja.. Fast om man är den som har avslutat det känns det inte lika tillåtet.. Samma sak här, hur länge får man lova att sörja..

Sorg är ju något induviduellt så det kan ju inte finnas några gränser, inte egentligen.. Men det känns alltid som om det blir fel..

När min morfar gick bort var jag inte ledsen särskilt länge.. Jag var 14 år gammal och vi hade inte träffats på nästan fyra år.. Den människan som gick bort kändes inte som den människan som var min morfar, honom hade jag ju förorat flera år tidigare, så jag hade redan sörjt färdigt på något vis.. Då kändes det som att min omgivning tyckte att jag var okänslig och att jag inte brydde mig.. Jag fick uppfattningen av att jag gjorde fel.. Jag var 14 år gammal och gjorde fel eftersom jag inte var tillräckligt ledsen över att min morfar hade dött..

När min sambo och jag separerade blev jag förkrossad.. Hela min värld rasade och jag kände att jag inte orkade leva längre (jag vet att det var fegt, men jag var verkligen helt förstörd).. Det var allmänt accepterat att jag var ledsen, dels för att jag verkligen älskade honom och dels för att det var han som lämnade mig, men gränsen gick när en månad hade gått.. Då började folk ifrågasätta varför jag inte tog itu med mitt liv, varför jag inte sysselsatte mig med något, gick ut och roade mig.. Några månader gick och jag mådde fortfarande väldigt dåligt, då blev det sura miner för att jag inte hade kommit över honom och gått vidare.. Det var inte acceptabelt att jag sörjde att mitt liv rasat samman och att jag förlorat någon jag älskat, i mer än en månad, kanske två..

Vem är det som sätter gränserna? Varför är det inte acceptabelt att sörja hur länge man vill..

Det är mina känslor, mitt liv och mina tårar och jag tänker fortsätta gråta tills dom tar slut, inte förr och ingen ska komma och opponera sig mot det! Min sorg är ingen annans, kan ni inte känna medkänsla och ställa upp för mig så länge jag mår dåligt, vill jag inte ha er i mitt liv!

Jag mår ju bra nu för detta var många år sedan, men anledningen till att jag drar upp det är att jag har en väninna som mår jättedåligt just nu och vi diskuterade det här med sorg och att man beräknas ha olika längd på sorgetiden beroende på vad det är som framkallar den och att det även finns någon sorts oskriven regel om hur länge man "får" lov att sörja i dom olika situationerna.. Diskussionen gjorde mig väldigt upprörd, det kanske märks..

Eldig..

Så, då var första biten på håret klart.. Det ser inte klokt ut, men jag älskar det faktiskt.. Just nu har jag fler nyanser än alla färgkartorna tillsammans hos färghandeln på hörnet.. Egentligen borde jag vara förtvivlad.. Gråta.. Skrika.. Ha ångest över hela proceduren.. Men inte.. Jag är stormförtjust.. Mitt hår är eldigt..

I'm on fire, honey..

Självklart undrar jag ju förstås hur det kommer att se ut imorgon när det är dags för nästa etapp, men jag tycker mest att det är kul.. Jönsson tycker nog inte att förvandlingen är lika roande.. Mest för att hon vill få ett färdigt resultat direkt men också för att hon efter att ha begett sig hem hade en dust med saxen och det blev visst inte riktigt jämnt, men nu har syster C åtgärdat problemet och jag är säker på att hon ser fantastisk ut..

Jag ska berätta hemligheten till varför jag inte är ett dugg orolig över hur resultatet kommer att bli.. Det är nämligen så att jag har en flaska av min vanliga svarta hårfärg undanstoppad i säkert förvar, så skulle det gå helt åt skogen (vilket jag inte tror, men om) så har jag räddningen inom räckhåll.. Lite fegt kanske, men mina backup planer har räddat mig ur jobbiga situationer förr, som t.ex. när klädvalet inför utgång blivit helt fel..

Stressa, stressa, stressa..

Hela dagen har varit ett extremt stressat kaos..

I mitt huvud..

Ingen annanstans..

Vaknade av att klockan ringde, då var det ju meningen att jag skulle stiga upp, men just då kände jag för att sova en timme till.. Vaknade när klockan ringde andra gången, slängde mig i duschen, pratade med en vännina och drack en kopp kaffe (nåväl, jag hade gjort det om jag inte hade mått så förbaskat illa).. Sminkade mig och torkade håret samtidigt och hade bekymmer med att hitta rätt kläder, stress, stress och ner till bilen och iväg till kyrkan..

B's dop..

Den lilla tjejen är så söt att man blir alldeles salig.. Kan inte sluta titta på henne.. Beundra hennes små händer och fötter..

Jag erkänner.. Jag är smittad.. Jag lider av extrem babylängtan..

När dopet var över hade jag helst åkt hem och vilat en stund (blir fortfarande alldeles vimsig i huvudet av medicinen, bara ett par dagar kvar, tack och lov) men då var det dags att åka till jobbet.. Nytt ställe - nya rutiner.. Dags igen imorgon, men det gick ju bra ikväll så jag antar att jag kommer att överleva.. Jag klarar av bra mycket mer än jag tror..

Extreme makeover..

Saken är den, att när jag pratade med lillsyrran igår och hon berättade att hon hade blonderat sig blev jag helt såld.. Har gått och funderat på det ett tag och mest oroat mig för hur jag ska få mitt kolsvarta hår att bli sådär fint och naturligt blont istället för en svintoliknande kycklingsvid, men så fort hon sa det blev jag helt såld, så nu ska här exprimenteras för fulla muggar.. Resultatet lär bli hemskt och risken finns att det faller en och annan tår om så blir fallet, men provar jag inte lär jag aldrig få reda på det..

Det där om att blondiner har roligare..

Hade tänkt ta tag i det imorgon men det kan bli svårt att få tiden att räcka till.. Ska iväg på dop till sambons kusinbarn och sen ska man hem om och sen iväg till jobbet ett par timmar.. Fast det blir kanske en snabb sväng in om till konsum efter jobbet.. Måste bara hitta någon som frivilligt ställer upp på att förstöra mitt hår.. Nåväl, skulle det bli alldeles för hemskt är det bara att slänga i den svarta färgen igen så är det löst.. Kan man hoppas i alla fall..

Så se upp, det är extreme makeover på gång i Trollungens lya..

(Lovar att ge er bildbevis så fort det blir något resultat..)

Ensam har tråkigt..

Att sitta hemma ensam är något av det tråkigaste som finns.. Visst, jag tackar inte nej till lite tid för mig själv att göra precis vad jag vill, men när man måste vara ensam finns det inget värre.. För det är ju alltid när man inte har något val som man saknar sällskap som mest..

Karriärbyte?

Det verkar som om det är dags för ett karriärbyte för min del, fast det blir inte förrän till våren och egentligen handlar det om en väntjänst, men ändå..

Trollungen ska gå och bli modell, jo ni läste rätt..

Skrattretande eller hur?

Såhär ligger det till.. Sambons kusin har en nätbutik där han säljer kläder och allehanda andra prylar och nu är han på jakt efter modeller som kan visa hans kläder på sidan så att dom får mer "liv".. Det handlar till största delen om goth liknande kläder och det är ju inte riktigt min stil, men det lät roligt och vad gör man inte för att ställa upp för en vän..

Men i hemlighet är jag riktigt orolig för resultatet.. Bilderna ska ju locka kunder att köpa kläderna, inte skrämma i väg dom.. Jo jag vet, jag har en aning för låga tankar om mig själv, men det är faktiskt medfött..

Nej, nu får jag försöka tänka på annat annars lär jag bara stirra upp mig i onödan, men när det väl är dags får ni gärna hålla tummarna för att det blir ett hyfsat resultat, jag vill ju inte förstöra bilderna för honom, eller för dom andra modellerna för den delen..

Crash, boom, bang..

Det har alltid slutat med att jag har kastat saker omkring mig i ren frustration medan min sambo suttit stum av förvåning bredvid och högt och tydligt har jag sedan deklarerat för alla som velat lyssna att det är helt värdelöst och att jag aldrig tänker befatta mig med det igen..

Vad jag pratar om?

Photoshop såklart..

Men nu har jag äntligen tagit mig i kragen och lånat en bok av en vän och nu ska jag lära mig vad jag sysslar med och aldrig mer ska jag sitta framför datorn och svära så det osar..

Men om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte att det dröjer mer än tio minuter innan det är boken som flyger all världens väg istället..

Jag lovar att uppdatera er om utgången..

Uppe bland molnen och svävar..

Ja så känns det just nu, är alldeles dimmig i blicken, har svårt för att koncentrera mig och det känns som om jag skulle kunna somna på stående fot.. En billig fylla.. fast egentligen inte så billig; 149 kronor på recept.. Närmare bestämt hostmedicin.. Verkar inte ha någon effekt alls på min hosta, hoppas att inte grannarna vaknar i natt..

Ger upp bloggandet för ikväll och väntar på att allting ska klarna till.. Förhoppningsvis imorgon..

Ny adress + Trollungen goes EGO..

Satt och stirrade på datorskärmen, blinkade, svalde, stirrade lite till.. Plötsligt kändes allt så gammalt, invant på ett jobbigt kvävande sätt. Tråkigt. Dags för ny adress. Dags för förnyelse. Så nu är jag här och lämnar ut mina tankar till allmän beskådan igen, fast på ny ort..


I nya numret av Plaza Kvinna står som följer i Frida Boisens krönika:

"Hej. Jag heter Frida Boisen och jag är ego. Ego som i egoist. Ego i ordets allra finaste betydelse. Det vill säga, ego på det där viset att man ser till att ha ett kul liv. Att man njuter,skrattar. Somnar på kvällen och mår bra. Att man unnar sig saker. En sann egoist som jag vet att det bästa man kan göra som egoist är att ge, vara generös och bry sig om. Det är då man får tillbaka."

Jag har bestämt mig, valet är klart.. Jag ska också bli egoist.. Det verkar vara ett bara sätt att spendera sitt liv.. Varför inte, ska man ändå leva livet kan man lika gärna göra det till fullo.. Ett kul liv har jag förvisso redan, visserligen kommer det i perioder men ändå, men jag tänker se till att njuta av det jag har, för vem kan egentligen svara på när det kan försvinna.. Hädanefter tänker jag inte gå miste om någonting, jag ska njuta, skratta och definitivt se till att somna på kvällen och må bra..

Det finns två saker jag tänker lova mig själv hädanefter;

1. Ta bättre hand om mig själv..

Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på det och jag måste verkligen försöka lära mig att tycka om mig själv.. Återstår att se om jag klarar av det, men så länge jag gör mitt bästa får det räcka.

2. Vara mer kärleksfull..

Visa min familj och mina vänner hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mig.. Tänker aldrig låta någon av dem tro att jag inte gör det, jag vet nämligen hur ont det kan göra..

Så nu kära vänner och bekanta, läsare av denna bloggen, är det bäst att ni ser upp, Trollungen is about to go EGO, big time..