IKEA problematik..

Var och handlade på IKEA häromdagen.. Vi handlade MYCKET.. Flera stora tunga paket, platta såklart, men otympliga ändå.. Kommer hem glada och trötta, upp med lådorna för alla trapporna.. Börjar skruva ihop alla delar som ska skruvas ihopa från det första paketet.. Jag älskar att skruva ihop möbler.. Jag tycker att det är skitkul.. Jag växte upp med föräldrar som alltid svor och kastade iväg delarna när det skulle monteras, men ändå har jag lyckats bli precis tvärtom.. Fast det är jag ju klart när det gäller många saker och tur är väl det..

I alla fall så skruvade vi ihop den förvaringsmöbeln och skulle börja på nästa.. Åtta konstiga skruvar fattades.. Tänkte att det gör väl inte så mycket, kan ju kila ner till järnaffären imorgon och fixa ett par stycken.. Öppnade nästa paket, sängstommen, den var alldeles trasig vid ena kanten, givetvis den som skulle synas.. Då hördes det ett antal svordomar i lägenheten.. Nåja, det var väl trist tänkte jag, försökte hålla humöret uppe, det är väl bara att åka in och byta den då.. Öppnar det sista paketet och där är den viktigaste delen helt felborrad.. Jag trodde att jag skulle bryta ihopa totalt.. Jag var så trött på allt den kvällen när jag gick och lade mig.. Skänkte Kamprad ett par elaka tankar också måste jag medge (förlåt Kamprad)..

Nästa dag åkte vi in och fick allting bytat och rätt och jag skruvade ihop dom sista grejorna.. Som tur var hände det inte några fler missöden med mina IKEA möbler och jag kunde slappna av igen..

Egentligen är jag förvånad över att jag överhuvudtaget kan sitta och längta efter nya katalogen efter allt strul vi har haft, men jag antar att det bara är sån jag är..

Julglädje..

Julen är den värsta högtiden av alla ur viktsynpunkt, det kunde min våg sannerligen konstatera i morse.. Men jag antar att det bara ger mig ett bra nyårslöfte att försöka hålla..

Utgång ikväll.. Känner mest för att ligga i soffan och frossa, men vad gör man inte för att ställa upp för sina nära och kära.. Imorgon däremot är det ingen som kan få mig ifrån soffan.. Om jag ens orkar ta mig dit..

Ser ut som ett troll i håret, men förhoppningsvis är alla för onyktra för att lägga märke till det.. Fast å andra sidan hade dom säkert inte lagt märke till det i vanliga fall heller.. Brukar faktiskt känna mig ganska osynlig..

Hoppas att alla hade en trevlig jul, det hade i alla fall jag, mot alla förväntningar..

Speak for yourself..

Imogen Heap får tydligen mig att gråta alltid..

Sömnlöshet 04.19..

Det var så tyst och lugnt när jag promenerade hem från jobbet i natt, inte en människa ute, bara jag och natten.. J på jobbet undrade om jag inte var rädd för att gå hem själv, men det var bara skönt.. Rogivande..

Sen kom jag hem, lät bli att tända lamporna och kände en enorm rastlöshet kicka in.. Visste inte vad jag skulle ta mig till.. I alla fall så gick jag och lade mig och försökte sova.. Vände och vred på mig i två och en halv timme.. Kom på en massa saker jag glömt att göra.. Jag försökte få en av de härliga drömmarna jag haft senaste tiden att infinna sig, men icke..

Sömnlös..

Drömlös..

04.19..

Sen somnade jag äntligen..

Förlust..

Idag känner jag uppgivenhet och sorg..

Paper cut..

Imogen Heap - Speeding Cars, får mig att gråta.. Det bara är så..

Nattskift..

Ska snart iväg till jobbet.. Ska sitta vak.. Så många tankar som maler i mitt huvud just nu, men jag orkar inte ta tag i dom.. Jag vill inte.. Lika jobbigt varje gång, undrar om man någonsin vänjer sig.. Vänjer sig vid att människor man stundvis träffat dagligen, kan dö vilken minut som helst.. Ingen jag någonsin suttit hos har gått bort i min närvaro, men det kommer ju att inträffa någon gång om detta är vad jag väljer att fortsätta göra under resten av mitt liv.. Undrar om man någonsin vänjer sig..

Att sitta vak är jobbigt..

Lost in Dreamland..

I morse vaknade jag och mådde så jävla bra.. Allt kändes toppen och eftersom min natt var en aning förvirrad och smärtfylld var det skönt att vakna upp sådär.. Det som fick mig att må så förträffligt var den underbara drömmen jag tillbringat natten tillsammans med.. Jag befann mig i detta euforiskt tillstånd i ungefär 45 sekunder innan jag insåg att jag glömt bort vad drömmen handlat om..

Då blev jag på dåligt humör igen..

Baksmälla..

När ska jag lära mig att ta det lugnt när jag dricker? Ännu en kväll nästan helt utan minnen och en fruktansvärd baksmälla idag.. Jag har ont överallt.. Jag blir så fruktansvärt trött på allt..

Knäppgökar..

Äntligen hemma från jobbet, sista kvarten kändes det som om jag hade kunnat somna stående..

Vi hade besök idag.. En grupp från Hässleholm som skulle sjunga lite för de äldre.. Det uppskattades säkert, dom var ju faktiskt ganska bra.. Men en av killarna blev lite smått nervös av min och Jönssons blotta närvaro.. Vi kan ju verka ganska skrämmande ibland, men jag tyckte att det var väldigt kul att han började låta som klämd katt så fort vi kom inom synhåll.. Han blev även väldigt röd i ansiktet och flackade nervöst med blickan.. Stackars kille..

Jag hade lite svårt för att koncentrera mig på framträdandet.. Den killen som pratade mellan låtarna lät nämligen exakt som en av karaktärerna i ett barnprogram om naturen som min lillebror brukar titta på.. Detta ledde till att jag hela tiden satt och försökte föreställa mig honom ute i skogen, berättandes om vilda djur för 4 åringar, vilket i sin tur bidrog till att jag och fnissade som en helidiot för mig själv hela tiden.. Dom måste ha undrat vilket dårhus dom hamnat på..

Men jag och Jönsson hade i alla fall väldigt roligt..

All work, no play..

Ska snart krypa till sängs.. Ska upp klockan sex imorgon och kommer inte hem från jobbet förrän vid halv 10 eller så.. Längesedan sist jag jobbade heldag, så jag ifrågasätter hur jag ska orka.. Lär vara ett vrak när jag kommer hem.. Men om bara allt kan hålla sig ifrån att gå åt skogen så ska det nog gå bra.. Jag hade ju inte tänkt göra något jag inte gjort förut..

Jullov..

Min dator behöver semester.. Akut.. Jag har sett tecken på det den senaste veckan, men jag har valt att inte lyssna.. Nu strejkar den helt.. Gör precis vad den själv vill och får skärmen att svartna i ett.. Har hotat med att skaffa en laptop, men det blir ingen reaktion.. Kanske är det dags att göra allvar av hoten..

One more day..

Telefonen ringde och väckte mig idag igen.. Fick fram ett ganska yrvaket "Hallå"..
"Kan du jobba idag?"
Nej jag orkar inte, jag vill bara sova, jag kan inte, jag vill inte, lämna mig ifred..
"Ja, när behöver jag vara där?"
"Halv ett till halv tio, hade du andra planer idag?"
Nej det är väl klart att jag inte har, jag gör väl aldrig något, hur kan du ens tro att jag faktiskt har ett liv..
"Nej, jag kommer då, inga problem.."

När jag lagt på luren började jag gråta, kunde inte sluta.. Idag orkar jag inte, vill inte, kan inte jobba och ändå är jag för svag för att säga nej, vilket innebär att jag hasar mig upp ur sängen och gör mig klar för att gå till jobbet om två timmar..

Jag kommer att ta på mig jackan, tända en cigg och skynda iväg till jobbet.. Klistra på leendet samtidigt som jag kränger på mig arbetskläderna.. Jag kommer att skratta och skämta tillsammans med vem det nu är som jobbar idag och jag kommer att verka precis som vanligt.. Folk kommer att se en tjej som verkligen älskar sitt jobb och det gör jag ju faktiskt.. Men när jag kommer hem kommer jag att lägga mig på sängen och gråta igen och tänka att nu orkar jag faktiskt inte mer..

Ruskväder..

Idag har varit en rörig dag..

Chefen ringde och väckte mig 12.14 ( ja, jag tycker om att sova länge när jag är ledig) och det vara bara att gå direkt från sängen till jobbet så att jag kunde börja 12.30.. Fick lite dåligt samvete för att jag slösade tid på att sminka mig innan jag gick dit.. Regnade och blåste kallt hela vägen, fast den som frös mest var nog han som fick byxorna nerdragna av sina kamrater på Bangatan..

Har befunnit mig i någon sorts dimma hela dagen, hoppas att allt har gått rätt till i jakten på julgranar, matvagnar och tablettpåsar.. Tror faktiskt att jag lyckades ställa in rätt grader på tvättmaskinen och förhoppningsvis ligger alla och sover lugnt nu, efter att yrvädret har gått hem och lagt sig på soffan..

Somnade en liten stund på soffan när jag hade rast och vaknade av att någon dreglade ner min kind, det var katten.. Jo vi har faktiskt en katt på jobbet, vi har faktiskt två.. Kelig som aldrig förr.. Nu när jag tänker efter har det flesta jag träffat idag betett sig en aning underligt.. Kanske är det bara jag som ser det.. Det är kanske bara i mina ögon som alla är helknasiga idag..

Det skulle faktiskt inte förvåna mig ett dugg..

Ordinary..

Jag är en vanlig människa.. Jag lagar mat ibland, jag älskar choklad, jag dricker öl direkt ur burken, eftersom det är godare så och jag röker vit prince, eftersom det känns lite snällare än den röda.. Jag har inte matchande BH och trosa, jag fejkar solbrännan med BUS eftersom det är mitt i vintern och jag inte har råd att sola solarium.. Jag älskar mina jeans även om de ger mig "muffintop".. Jag är missnöjd med min kropp och jag sliter på min jävla stepper tills svetten rinner utan att gå ner ett hekto.. Jag måste sminka mig innan jag går utanför dörren eftersom jag känner mig "naken" annars och jag hatar när människor tittar på mig (oftast något som jag tror även om det inte är så)..

Jag är en tråkig människa..

Tacksamhet..

Idag var det en människa som fick mig att tänka efter.. Fick mig att inse hur tacksam jag är mot alla dom som på ett eller annat sätt varit en del av mitt liv och satt sina spår, gjort mig till den människan jag är idag.. Oavsett om dom har stannat kvar eller gått, om dom har bidragit till positiva eller negativa erfarenheter så är jag evigt tacksam.. Utan dom hade jag inte varit den jag är idag..

Jag ångrar ingenting i mitt liv, jag tillåter mig inte att göra det.. Jag ångrar ingenting jag har varit med om eller någon jag har känt.. Allt som har hänt i mitt liv har ju hjälpt till att forma mig och jag är tacksam..

Bara tanken på vad som har hänt i mitt liv, vem jag har träffat och vad jag har gjort, gör mig lycklig.. Idag mår jag bra..

Telefonterror del. 2

Vaknade av ett otroligt hatiskt sms klockan sex imorse.. Det stod ingenting elakt som jag inte redan hört förut, men det sårar ändå.. Jag må vara en hemsk människa i vissas ögon, men det är ändå inte på det viset jag föredrar att vakna..

Vad hände egentligen med ett enkelt "Godmorgon"?

Telefonterror..

Har precis lagt på telefonluren, pratade i två timmar, om allt och lite till.. Kändes skönt att rensa upp lite bland tankarna, få ordning på allt.. Prata av sig.. Höll låda så att jag nästan blev hes, men det är priset man får betala för lite sinnesro..

Vi pratade om det mesta, ovilliga rykten, sex, psykisk ohälsa och allt annat viktigt.. Kändes som att gå tillbaka i tiden, det var så längesedan vi pratade sist.. Kändes konstigt att tänka sig att våra tjugoåriga jag har legat och sovit tillsammans på en trappa vid ett torg eller kedjerökt i en trappuppgång med en påse chips en gång för längesedan.. Hur gick det till när vi växte ifrån allt det där.. Hur kom det sig att vi började fokusera på framtiden vi som så totalt hade fastnat i nuet..

Vi lever fortfarande det vilda livet, vissa stunder mer än andra.. Men någonstans tog vi ändå tag i våra liv och började prioritera och bygga upp en framtid.. Ta ansvar..

Oj, vad tråkig man blivit..

Syskonkärlek..

Syster yster är här.. Hos mig.. Hon sitter precis bredvid, kan knappt tro det.. Hon skulle ha kommit hit igår men hon fick inte.. 14 år gammal händer det ibland att man gör dumma saker som föräldrarna tycker att man borde straffas för (jag vet, jag var nämligen väldigt mycket värre än vad hon är nu).. Har inte träffat henne sen i somras, så det känns väldigt konstigt att ha henne så nära..

Hon har förändrats sen sist.. Jag visste att hon hade gått och blivit blond, men hur gick det till när hon blev så lång.. Hon är nästan längre än mig och det är inte riktigt rättvist.. Fast jag har mindre fötter än henne, så jag antar att det är naturens sätt att jämna ut spelfältet lite..

Tänkte dra med henne in till grannen sen, det är ju tråkigt att bara sitta här hemma.. Får se om jag vågar, hon verkar dra till sig killarna som flugor till en sockerbit.. Lite taskigt att hon blev den snygga av oss två.. Inte riktigt rättvist det heller..

Dofter ur det förflutna..

Jag har ingenting att skriva.. Varje gång jag öppnar ett tomt dokument är det som om någonting låser sig.. Orden försvinner och det blir alldeles dimmigt.. Istället sitter jag bara och stirrar på skärmen och känner hur ont det gör.. Har fortfarande problem med min arm.. Känner hur pulsen dunkar och sticker.. Hur det svider till och ibland är smärtan så djup att det svartnar för ögonen.. Jag försöker att inte tänka på det.. Det går ganska bra, tills jag rör mig och det börjar pulsera igen..

Jag borde gå och kolla det, men jag vill inte veta om det är något som är fel, jag går hellre och har ont.. Jag är livrädd för läkare och doften inne på sjukhuset kväver mig.. Tiden löses upp och helt plötsligt står jag där igen, 10 år gammal och undrar om min pappa håller på att dö.. Det gör han inte säger läkaren, men hur ska jag kunna tro på ett ord av vad han säger när min pappa ligger där i sängen med en massa sladdar och skakar.. Tittar på mig som om han inte kan minnas vem jag är..

Jag vet att jag är löjlig..

Jag kan bara inte hjälpa det..

Tomorrow is a whole new day..

Imorgon kan jag börja oroa mig.. Imorgon orkar jag kanske bry mig.. Imorgon vill jag kanske veta, vad jag har gjort, sagt och skickat för konstiga sms och dyligt inatt.. Men imorgon är en helt ny dag och just nu orkar jag inte bry mig..

Jag är fortfarande kvar..

I dimman..

Så inte just nu..

A totally drunk confession..

Jag duger aldrig i mina ögon.. Det är jobbigt att alltid tycka illa om sig själv.. Jag är en hemsk människa och jag hatar mig själv, min kropp, allt.. Ibland känns det bra att skriva av sig lite.. Även om det sker på fyllan och villan..

I dimman..

Mår jag bäst..

Då är jag nästan nöjd..

The difficult kind..

Jag är jävligt svår att älska..

Men jag kan inte hjälpa det..

Foggy weather..

Ibland undrar jag varför jag skriver här.. Ingen annan än jag själv läser vad jag skriver här ändå och även om någon annan hade läst det har dom ingen större nytta av mina tankar ändå..

Bara en liten tanke, en torsdagkväll i öldimman..

Behov..

Jag har saknat det.. Det är bara två veckor sen sist, men jag har saknat den sköna tröttheten som infinner sig efteråt.. Känslan av att få känna sig till nytta..

Att behövas..

Har inte känt mig särskilt behövd på sista tiden, som om alla andra klarar sig utan mig.. Som om livet hade kunnat förtsätta precis likadant utan mig.. Det är inte sant, det vet jag, men det är så jag har känt..

Jag måste erkänna att det kändes motigt att stiga upp klockan sex efter två veckor fulla av sovmorgnar, men när jag väl kom till jobbet hade jag inte mycket tid över att känna mig trött och hängig.. Ibland är det bara stress..

Men det ska kännas att man lever.. Annars har livet ingen mening..

Syster Yster..

Syrran kommer hit i helgen.. Det var hennes idé.. Hon frågade vad vi skulle göra.. Jag har inte den blekaste.. Här händer ju inte så mycket och hon är inte tillräckligt gammal för att jag ska kunna dra med henne ut.. Få se om hon kan fundera ut nåt att hitta på..

I vilket fall som helst så är jag glad att hon kommer hit, hon kanske kan hjälpa till att skingra mina tankar lite.. Har fått lite tråkiga besked denna veckan och har fått en hel del att tänka på.. Hoppas att det snart vänder, man orkar inte med hur många nederlag som helst..

Fast jag vet ju innerst inne att jag klarar av bra mycket mer än jag tror..

Black is back..

Måndag middag 11.15 gick jag tillbaka till det svarta.. Känns underbart.. Förstår inte ens varför jag började experimentera med håret från början.. Fast jag antar att det är sån jag är.. Jag måste testa på nya saker lite då och då för att slippa undan tristessen..

Undrar vad jag kommer att hitta på nästa gång.. Fast det är klart.. Det ligger ju ingen spänning i att veta det i förväg..

Ut med det nya, in med det gamla..

Jag ger upp.. Blondiner har säkert inte mycket roligare, jag känner mig inte roligare.. Jag saknar mitt gamla jag.. Känns som om jag försvunnit lite i allt det nya.. Som om min persolighet på något vis suddats bort och ersatts av något annat, något nytt jag inte gillar alls.. Jag vet att det säkert inte är så, men tro mig, det är så det känns..

Nej tillbaks med det gamla.. Det var då jag mådde bäst, så jag hoppas att det hjälper att gå tillbaka till det svarta.. Det är ändå sexigast med svart..

Appropå förändring, så bråkar jag och vågen dagligen.. Går snarare upp än ner, men den måste ju vara trasig, det kan ju inte vara så egentligen så hårt som jag kämpar.. Nej just det, vågen är trasig, lika bra att kasta ut den också..