Old body

Shit, jag kan knappt fatta det, efter bara 7 dagar har jag fått min gamla kropp tillbaka. Ok, nu ljög jag lite, jag springer ju fortfarande runt i mjukisbyxor (mest för att det är skönt, det känns ju fortfarande som om allt mellan navel och knä är köttfärs) men alla gamla tröjor sitter perfekt och magen är puts väck (nästan). Midjemåttet är ju inte samma som innan och inte är den helt platt och något sex pack syns inte till, men den är borta ändå. Jag ser ut som en icke graviding ingen.

Visserligen spelar det ingen roll, jag har ju fått en bebis och ingenting är viktigare. Men det är skönt att känna att man är tillbaks på banan igen för att snart känna sig attraktiv. Melonerna gör ju sitt till också för att få magen att se mindre ut, men aldrig i livet att jag någonsin skaffar några sådana här jumbotuttar, ser ju helt groteskt ut.

Nu ska jag återgå till att studera mitt lilla mirakel. Kan inte se mig mätt på honom. Han är så underbar. Världens finaste, for sure.

Lilla Grodan

Är inte riktigt närvarande just nu. Huvudet befinner sig långt uppe bland molnen någonstans och kroppen är fylld av eufori. Det är ju inte så konstigt, äntligen är han här vår lille skrutt, vår älskade, efterlängtade lilla groda.

Allting gick så snabbt att jag knappt förstår någonting nu i efterhand.

Hela onsdagkvällen hade jag gick jag här hemma och hade en stickande smärta i magen, men det var ju ingenting nytt, det var väl inget att oroa sig för. Älsklingen däremot tjatade om sjukhus och blängde lite lätt under lugg varje gång jag sa att det säkert skulle gå över snart. Till slut gav jag efter och skickade ett sms till farmor och undrade vad hon tyckte att jag skulle göra. RING TILL FÖRLOSSNINGEN var svaret jag fick. Nåja sagt och gjort, det gjorde jag. Barnmorskan som svarade sa att det säkerligen var förvärkar, nähä sa jag. Jo, det trodde hon. Kanske lika bra att ni kommer in?

Jaha. Jag ringde upp farmor och hon satte sig i bilen för att köra oss till förlossningen. Jag skulle tvunget in i duschen först, man kan ju inte åka till sjukhuset och se ut hur som helst, eller?! Ren och fräsch klev jag ut ur duschen och kände att jag behövde hosta lite (dunderförkyld som jag har varit) och kapoff så var det som om en vattenballong exploderade mellan benen. Jisses vad det forsade. Det var bara att byta kläder och ta på en binda i samma storlek som afrika. Sen började jag känna av dom där förvärkarna.

När vi kom in på förlossningen satte dom CTG och allting såg bra ut. Barnmorskan S tyckte att allt var kanon och hon undrade lite försynt om jag kanske ville åka hem och vänta, som förstföderska kan det ta lång tid innan det sätter igång på riktigt, men nejdå, jag tyckte att det var bäst att stanna kvar, det är ju lite krångligt för oss att ta oss fram och tillbaka mellan hemmet och sjukhuset. Sen gick det med rekordfart (vilken tur att vi inte åkte hem, då hade han nog kommit i bilen). En kvart senare hade jag så ont så ont, fick akupunktur, men herregud, den smärtan var nästan värre än värkarna. Vi tjatade lite på barnmorska S att hon skulle kolla hur jag var öppen och på ingen tid alls hade jag gått från att vattnet gick till att vara öppen 8(!) cm. Sen ville jag bara krysta. Och ha lustgas. Vilken smärta det var. Gud alltså. Obeskrivligt. Lustgasen och älsklingens smekningar och hand blev mina bästa vänner där.

Vattnet gick 21.15
Vi kom in på förlossningen ungefär 22.00
00.35 torsdagen den 18:e september fick jag vår lille påg på magen och hela vår världsbild blev helt plötsligt komplett.


Men beskrivningen "att skita ut en dubbeldäckare" är ingen underdrift. Det kändes verkligen så.

Jag ska bespara er informationen om stygn hit och dit och om hur jag trodde att jag skulle skita på mig och dö om vart annat, Skrika hade jag sagt innan att det skulle jag minsann inte göra, jag skulle inte låta som en porrskådis eller en skadeskjuten hjort så som kvinnorna på förlossningsfilmerna, men om det kan ni ju fråga älsklingen.


Nu är han iaf här och han är underbar. Utan tvekan är han den vackraste bebisen som någonsin har sett dagens ljus, men bara lugn, detta kommer ni att få läsa om till förbannelse och kanske får ni fler smaskiga detaljer från tiden på förlossningen och BB så fort jag och min nya lilla, men ack så underbara familj har landat på jorden igen (om vi någonsin vill komma ner).

Fredag?!

Överallt läser jag en massa fredag. Fredagsmys, ut på krogen, fredag, fredag, fredag! Blir helt förvirrad. Vad är det med alla egentligen. Har dom inte uppdaterat på länge eller vad är det frågan om? Sen slår det mig. Det är ju faktiskt fredag! Det är jag som är helt ute och snurrar.

Men det känns inte rätt med fredag idag. Jag mår dåligt och har jättemycket att fixa nu i helgen. Ja redan nu faktiskt. Ska iväg och fixa en massa imorgon och på söndag måste jag måla möbler. Men jag är ju sjuk. Vad är detta för rättvisa.

Tog tempen, 34,9. Verkar inte stämma. Tar den igen, 35,2. Vad är jag för ett freak egentligen. Ingen feber men mår pyton.

Mobilen funkar inte och kundtjänst har en väntetid på 40 minuter. Orkar inte.

Nej det är onekligen synd om mig idag. Någon kan väl komma hit med lite kaffe och smulpaj och muntra upp, det behöver jag (och då kanske jag orkar stryka gardinerna sedan).

Stackars mig, och på en FREDAG!

BB visning

Vi var på BB visningen igår. En rent enorm grupp var vi och det var bara totalt slöseri. Både jag och älsklingen och F & D har ju redan varit inne så för oss kändes det mest som att bli bestulna på två timmar av vårt liv som vi aldrig får tillbaka. Ingen information var ny och barnmorskan var absolut hopplös, hoppas att jag inte stöter på henne när det är dags för då är risken stor att jag förlöser mig själv i hissen.

Nu ligger jag och väntar på människan som ska koppla in telefonen. Är riktigt sjuk idag. Har ont i magen och halsen och känner mig illamående och febrig. Undrar hur bra det går på förlossningen om man är sjuk.

Har en del att göra idag men jag vill bara bädda ner mig i sängen, men det ger mig så dåligt samvete. Vill ju få gjort det jag hade tänkt så att detta kan bli ett hem.

Får väl försöka lösa det med att hinka i mig te och vila lite på förmiddagen.

Idag har jag varit så slö, har inte orkat göra någonting. Känns lite överdrivet lyxigt egentligen eftersom det finns massor att göra i lägenheten (känns det som).

Kroppen känns helt konstig. Känner mig nästan sjuk emellanåt, för att sedan vara riktigt rastlös. Det knäpper och hugger så obehagligt i bäckentrakten och bebisen envisas med att möblera om för fullt där inne. Tror att han börjar bli lika rastlös som jag. Det är nog bara älsklingen som föredrar att han stannar inne tiden ut (och helst en tre veckor över tiden också). Men väskan är packad så han får gärna komma idag.

Nu.

Fan, trodde verkligen att det var på gång för en stund sedan. Hade onda sammandragningar trots att jag hade tagit panodil och dom kom regelbundet. Tänkte att jag skulle gå och duscha (man kan ju inte komma in på förlossningen och vara alldeles full av flyttsmuts) men då slutar det helt plötsligt. Blir så irriterad. Vill att det ska vara dags nu.

You came up I swear that it was just like something from a movie scene

When we met, we connected, I never expected

You'd be everything to me

You are

Everything I wanna say

Nothing that I wanna lose

Feel like I will never break

I've been mended by you

You're the reason that I wanna stay

The places that I wanna go

'Cos I know, I've been mended by you

Ingen bebis i sikte och jag håller på att bli galen. Vädret är totalt värdelöst och jag känner mig helt knäpp. Sur och irriterad inombords. Nu vill jag bara att någonting ska hända.

Ska väl snart till lägenheten så att jag får något att göra. Hade varit skönt att fått fixat gardinerna också, men det får nog vänta till nästa helg eller så. Fast då är förhoppningsvis bebisen här så det kanske får dröja ett tag.

Mission accomplished

Så då var det klart! Alla nära och kära finns nu i en liten lila adressbok som jag någon gång fått av mormor. Lite dåligt med plats var där, men den funkar hur bra som helst så länge. Känner mig riktigt duktig trots att älsklingen tyckte att det var ett totalt onödigt projekt. Jaha, som om CS skulle vara mer vettigt då? Nej nu var jag dum. Jag måste bara ha att göra annars blir jag knäpp. Bebisen verkar ju inte vilja komma ut och älsklingen nästan drog mig ifrån lägenheten innan och menade på att vi faktiskt kan fortsätta packa upp imorgon och det har han ju alldeles rätt i.

Så, vad ska man göra nu då? Ingenting bra på tv:n och jag är faktiskt inte det minsta trött.

Hopplöst.

Rastlös

Är så fruktansvärt rastlös att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Orkar inte göra något direkt ansträngande och allting annat bara går i stöpet.

* Tänkte skriva in alla man känner i adressboken så att jag vet allas adresser och så (jo det är sant, detta är superviktigt just nu), men jag har ingen adressbok, inte ens i kalendern.

* Sätta in lösa bilder i fotoalbumet, men jag har varken några lösa foton eller något album.

* Baka hade varit rogivande, men i vilken lägenhet (känns inte så kul att stöka till någonstans, det är redan alldeles kaos överallt).

Det finns fan ingenting att göra. Alla papper är klara till förlossningen. Imorgon kanske jag kan få lite gjort i lägenheten, för om inte idag så kommer i alla fall soffan dit då. Så skulle jag behöva komma till IKEA igen. Soffbord och gardiner så att det inte ser så jäkla nyinflyttat ut.

Märks det att jag lider av lite boa-noja och en aning panisk rastlöshet?

Kom ut nu!

Vilken hemsk mamma jag är som vill stressa ut vår lille påg, men seriöst, detta är fruktansvärt! Orkar inte mer.

Någon som vill byta?

Just det, fixade ögonbrynen på salongen igår så nu slipper jag se ut som världens bushman längre.

Träffade F på föräldrautbildningen igår och gud vad lika vi tänker angående graviditeten och allting efter. Känns så skönt att ha hittat någon att prata just sånt med. Dessutom kändes det ju lite kul att hennes största önskan just nu (liksom min) är att få knöla ner sig i ett par tajta jeans igen.

Undrar bara när det kan tänkas kunna inträffa.

Finally friday

Då så var det helg igen. Ibland känns det bara som om tiden rinner iväg. Undrar om bebisen hade tänkt komma nu i helgen, det hade ju inte gjort något och det hade varit skönt om han ville passa på när både mamma och älsklingen är lediga.

Vad ska man fördriva tiden med ikväll då? Ingenting bra på tv:n och egentligen är jag så trött att jag skulle vilja gå och lägga mig nu, men man kan ju inte gå och lägga sig 18.47 en fredag (eller någon annan dag egentligen). Dessutom är jag sjukt sugen på något, men jag kan inte komma på vad. Får nog fundera en stund till.

1h och 30 min tills mamma kommer, vad ska man hitta på nu då?

Föräldrautbildning igen

Imorgon är det dags för föräldrautbildning igen imorgon kväll. Trots att det var jättehärligt att vara i vattnet sist tror jag att jag hoppar över den delen imorgon, älsklingen ska jobba och jag vill inte kämpa i vattnet själv. Däremot får jag inte glömma att köpa äpplen. Hungriga gravidingar är inget att leka med (ja det är ett riktigt ord, bara så att ni vet det).

Ska till salongen imorgon också och pinas lite. Hoppas att resultatet är värt pengarna annars kommer jag att reta mig på att jag inte gjorde det hemma som jag brukar. Men syrran har lovat att jag kommer att bli nöjd, så vi vet vem vi ska halshugga om något blir fel.

Jag ska bli mamma. När som helst kan han komma. Ibland känns det bara så sjukt overkligt.

Spännande och skrämmande.

Hysteriskt helt enkelt.

Sitter i soffan och mår illa. Jag har ätit så det kan inte vara därför. Hade varit skönt att sova en stund, men illamåendet blir bara värre när jag ligger ner. Det får gärna gå över snart för efter jobbet kommer mamma och ska hjälpa mig packa det allra sista i gamla lägenheten och fixa lite i den nya. Vill inte må illa då.

Nya lägenheten börjar bli jättemysig. Nu ska bara älsklingens saker också komma dit. Och jag måste beställa gardiner eftersom det är så sjukt högt i tak att man inte hittar gardiner någon annanstans än i katalogerna.

Det är riktigt frustrerande att inte riktigt kunna göra allt man vill. Fast jag står på en stol når jag inte upp att sätta fast fästena till gardinstängerna. Jag får inte lyfta tunga lådor. Men det blir väl färdigt någon gång ändå. Det har ju redan blivit en sådan stor förbättring på bara ett par dagar.

Äntligen har vi vårt eget och det känns underbart.

Nu får han gärna komma ut lilla grodan. Är så sjukt trött på att vänta och gå och ha ont när ingenting händer. Är rastlös och trött omvartannat. Men säkerligen får jag gå 14 dagar över tiden innan han behagar komma ut. Lagen om alltings jävlighet skulle jag vilja påstå.