Min kropp är konstig. Jag vet inte riktigt vad det är med den, men den beter sig helt fel.

Ett par veckor har magen varit lite konstig till och från, men det har liksom gått att leva med, men igår var det extremt. Jag hann knappt varken somna eller mata Skrutten förän jag var tvungen att uppsöka hemlighuset. Men det finns ju receptfria tabletter mot det, så jag försökte hålla ut tills Älsklingen steg upp och sedan fick han promenera till apoteket åt mig. Tabletterna hjälpte, men ett par timmar senare kom nästa smäll. Min magkatarr kom tillbaka och det med besked och när jag kollade på klockan insåg jag att det inte fanns en chans att apoteket hade öppet tjugo minuter efter stängningstid bara för min skull. Så jag fick knapra i mig den allra sista pepciden jag hade hemma och låtsas att den hjälpte. Det gjorde den inte. Men räddaren i nöden, min underbara F hade magiska medikament hemma och hon kom till undsättning.

Så jag överlevde kvällen.

Men idag sparkar kroppen bakut igen. Frukostmackan fick jag inte ner, det gick inte, jag tuggade bara avigt och det kändes som om någon stoppat en stor boll, modell fotboll i halsen på mig. Så det fick bli en youghurt, vilket inte mättade alls, så nu sitter jag här och mår knasigt illamående och hungrig utan att kunna göra ett dugg åt det.

Verkar som om det blir ytterligare en tur till apoteket för Älsklingen. För jag kryper ner under filten med Lucas och tvångsmyser med honom istället.