Telefonterror..

Har precis lagt på telefonluren, pratade i två timmar, om allt och lite till.. Kändes skönt att rensa upp lite bland tankarna, få ordning på allt.. Prata av sig.. Höll låda så att jag nästan blev hes, men det är priset man får betala för lite sinnesro..

Vi pratade om det mesta, ovilliga rykten, sex, psykisk ohälsa och allt annat viktigt.. Kändes som att gå tillbaka i tiden, det var så längesedan vi pratade sist.. Kändes konstigt att tänka sig att våra tjugoåriga jag har legat och sovit tillsammans på en trappa vid ett torg eller kedjerökt i en trappuppgång med en påse chips en gång för längesedan.. Hur gick det till när vi växte ifrån allt det där.. Hur kom det sig att vi började fokusera på framtiden vi som så totalt hade fastnat i nuet..

Vi lever fortfarande det vilda livet, vissa stunder mer än andra.. Men någonstans tog vi ändå tag i våra liv och började prioritera och bygga upp en framtid.. Ta ansvar..

Oj, vad tråkig man blivit..