Skoskav och blåmärken

Jag har en dejt idag. Med en alldeles riktig och levande människa, av det motsatta könet tillockmed. Jag är själv förvånad. Fruktansvärt chockad om jag ska vara riktigt ärlig. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men någon följde mig till dörren igår och helt plötsligt stod jag och viskade mitt nummer i hans öra.

Jag var sårad och hade riktigt ont igår, jag såg något jag inte ville se. Nej, jag såg inte mitt ex med någon annan, det kan jag inte bry mig mindre om. Jag såg någon annan, tillsammans med någon annan och trots att denne någon skickade sms både i natt och nu på förmiddagen tror jag att det är dags att lägga locket på. Jag vill inte. Men det är nog säkrast om jag ska få behålla i varje fall ett litet uns av min självkänsla. Jag vill inte att han ska lämna mig ifred, jag vill att han ska tycka om mig lite,lite.

Åter till dejten. Jag har skoskav värre än om jag hade kört hälarna i en matberedare och det gör att det enda jag kan ha på fötterna är thongs. Inte sådär jätteupphetsande, men bättre det än att gå runt och se ut som om man har krossat glas i hela skon. Det enda rena jag hittade i garderoben var ett par jeans och en grå tröja, inte särskilt upphetsande det heller, men jag anar att han får ta mig som jag är.

Helt plötsligt insåg jag en sak.

Du vet att du älskar mig.

Ni vet att ni älskar mig.

Ni älskar mig, så är det bara..