Solsken och depression

Varje dag när jag vaknar försöker jag intala mig själv att det måste vara nog nu. Jag måste ta tag i mitt liv. Sluta leva i den gråzonen som bara jag ser. Jag bestämmer mig för att gå upp, duscha och ta tag i det. Livet alltså. Sen händer något och jag trillar sakta samman i miljoner bitar utan att orka ta tag i något.

Idag måste det bli ändring. Jag orkar inte göra särskilt mycket men jag ska iaf ta mig in i duschen, leta fram lite kläder jag känner mig glad i och sen.. Jag jag vet inte vad jag ska göra sen. Små steg annars går det inte. Jag måste ta det lugnt.

Detta är inte vad jag vill. Jag vill ta telefonen och ringa dig, komma till dig genast och bara få ligga hos dig, nära, nära. Men jag får inte. Jag måste hålla mig stark och sval. Ingen älskar någon som försöker för mycket. Ingen älskar någon som är som jag. Ingen älskar mig.