Pause

Jag är tillbaka. Eller åtminstone ibland. Har inte kunnat skriva på ett tag, varit utan internet.

Jag mår inte bra. Absolut inte. Hela jag väntar på att svämma över av känslor och allting känns så fruktansvärt. Panikångesten bara lägger sig över mig som ett tungt sjok och dom jag trodde tyckte om mig bara leker med mig och gör det onda, ondare. Det smärtar så att inte vara omtyckt på rätt sätt. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Jag trodde aldrig att man kunde må såhär.

Jag tar en paus. Återkommer när känslorna svalnat och förnuftet återvänder.