Twist and turn

Det ösregnar ute och åskan hänger liksom i luften. Det speglar mitt inre exakt. Jag vet varken upp eller ner. Egentligen vet jag nog det, men jag är trött på att få mitt hjärta krossat, time and time again.

Det har kommit nytt ljus i mitt liv. Saker och ting börjar kännas en aning enklare. Det är svårt att hela tiden behöva försvara att jag inte mår bra, men jag biter ihop och kämpar vidare. Någon gång kommer jag att bli frisk men det måste få lov att ta tid. Jag måste läkas från djupet, det hjälper inte att bara plåstra om och säga att allt är bra nu.

Jag är osäker på allt som är just nu. Jag vill att det ska vara något varaktigt men jag är rädd att jag trillar för djupt och blir den som mår dåligt sen. Gud vad jag är förvirrad.

Kommer det att bli bra?