Oh please, hit me

Du sliter sönder mig inombords. Allting du någonsin sagt spelas upp i mitt huvud om och om igen. Minsta lilla ord analyseras. Varenda beröring återupprepas i mina drömmar. Så patetiskt. Så fruktansvärt löjligt och väldigt, väldigt onödigt. Jag behöver inte det också just nu. Jag behöver inte tänka mer. Jag behöver inte må sämre.

Varenda dag kämpar jag för att orka stanna kvar. Jag kämpar för att inte önska att jag nästa gång jag korsar en väg ska bli överkörd av en långtradare och dö. Jag kämpar hårdare än vad som kan anas. Jag försöker verkligen.