I was yours to hold - but you threw me away

Det senaste året har ingenting blivit som jag hade tänkt mig. Jag levde i ett förhållande där ingen av oss var särskilt lyckliga. I själva verket gick vi bara och trampade på varandra. Gjorde varandra illa i jakten på den enskilda lyckan. När jag äntligen tog mod till mig att gå därifrån trodde jag verkligen att jag hade hittat någon som kunde få mig att må bra igen. Någon som gjorde mig glad och fick mig att tänka på annat när jag mådde som sämst. Egentligen är det väl tack vare honom som jag tog mig i kragen och började leva igen. Jag trodde att jag betydde något för någon igen. Men ack som jag bedrog mig. Smärtan i att känna att man inte är bra nog och att man inte duger eller räcker till kan få den starkaste att bryta ihop i sina beståndsdelar.

När man väl har börjat lita på sin förmåga att orka ta sig an livet igen och man än en gång bryts ner, då är det svårt att finna kraft att lita på någon igen. Trots att det egentligen inte är någons fel, man kan ju inte hjälpa vad ens hjärta känner, vill man hata den andra för att ha orsakat en så fruktansvärt mycket smärta. Men man kan inte. Det är ju ingens fel. Ingen är skyldig till den andras olycka.

Även om man hade fått en ursäkt hade det inte hjälpt. Ett krossat hjärta läks inte av; Förlåt. Lidandet mildras inte av; Jag kommer alltid att vara din vän. Smärtan försvinner inte. Aldrig någonsin.

Någon gång i framtiden minskar smärtans styrka, men aldrig glömmer man helt ett svek.

Det är inte ditt fel och jag kommer aldrig att anklaga dig. Det var jag som var dum nog att tro på en illusion jag själv byggt upp. Jag gjorde misstaget att tro att lyckan kommer enkelt.

Jag är ett misslyckat vrak och jag har mig själv att skylla.

Jag återkommer till livet när jag orkar ta tag i sorgen igen, tills vidare tänker jag parkera mig själv i sängen och låta tårarna rinna fritt. Glömma bort den verklighet jag lever i och som gör så ont. Som är så ensam.

Att låta någon uppta mina innersta känslor kommer jag aldrig att tillåta igen. Kärlek är ett avslutat kapitel för mig.