Upp och ner och rakt åt vänster

Jag är uttråkad, illamående och rastlös. En helt underbar kombination. Ibland undrar jag när jag ska sluta gnälla, ta mig i kragen och komma på fötter igen. Jag vet att det är fler än jag som undrar. Men det är inte så lätt. Jag har glömt bort hur det är att leva och få förstår att jag faktiskt är sjuk. Jag kan förstå dom, det ser ju inte direkt ut som om jag lider av ätstörningar. Men hur friskt är mitt beteende? Hur friska är mina tankar? Jag orkar inte ens älta allt om och om igen. Jag ställer mig på steppern och plågar mina stackars knän lite till istället. Lite smärta har ju ingen dött av, right?