Kaos

Nu känner jag mig bara så dum och besvärlig för att min panik är så irrationell och gör att jag prioriterar fel saker. Men paniken över att allt inte ska vara klart innan förlossningen gör mig knäpp. Jag har sådan ångest över allt och jag är livrädd, men det vill jag egentligen inte erkänna för någon.

Prioritera shopping framför flytt? Som vanligt gör jag det mesta fel. Om jag bara kunde gå och lägga mig och sova genom allt.

Så mycket oro och rädsla.

Hormonerna spökar loss som aldrig förr.

Men älsklingen försäkrar mig om att allt kommer att gå bra och innerst inne vet jag att han har rätt. Det har han alltid.