Smolk i glädjebägaren

Håller nog på att bli dålig igen. Det är så frustrerande. Jag vill inte må så i huvudet, speciellt som ingenting har hänt som har kunnat utlösa det. Det gör mig så ledsen när älsklingen inte vet vad han ska göra för att ta bort det. Vill ju inte att han ska känna att det beror på honom för det gör det ju inte.

Jag kan inte sova ordentligt och det känns som om jag skulle kunna börja gråta vilken sekund som helst trots att jag inte vill, jag känner ju mig lycklig. Allt är ju bra.

Det finns ingenting att må dåligt över. Inte minsta lilla. Bevisen kommer snart och just nu håller vi på att flytta. Det kan ju inte bli bättre.

Blir så arg och ledsen på mig själv.

Det är inte bara ångesten och att jag inte kan sova som spökar. Igår var vi iväg i malmö och alla människor runt omkring var så så jobbigt. Skulle ringa på en annons på kvällen, men jag kunde inte. Helt plötsligt är människor jobbigt igen. Jag trodde att jag var förbi detta. Jag har inte tid att må dåligt.