Mamma..

Jag drömde om mamma inatt..

Egentligen minns jag knappt något av drömmen, jag minns bara att mamma var där.. Det kändes som om all smärta hon åsamkat mig genom åren fanns i min dröm och det gjorde så ont att jag hade svårt att andas.. Allt var precis som vanligt, bara en massa bråk och sårande ord..

Smärta..

Egentligen är det hemskt att allt jag kommer ihåg av mamma gör ont på något vis.. Det är faktiskt inte så många år sedan vi gick skilda vägar och jag lovade mig själv att aldrig ha med den människan att göra igen.. Men ändå har alla fina minnen som måste ha funnits, hunnit försvinna.. Pressats åt sidan av de dåliga..

Jag vet att jag mår bättre utan henne och att hon inte förtjänar att ha mig som sin dotter efter allt hon har gjort mot mig.. Ibland kan det gå veckor utan att jag tänker på henne.. Därför hatar jag att hon nästlar sig in i mitt undermedveta och att hon t.o.m får mig att må dåligt och gråta genom mina egna drömmar..

Jag vill bli lämnad ifred..