Komplex..

Det är dags att ta tag i det, jag orkar egentligen inte och fast jag borde ha motivationen så vill den inte riktigt infinna sig.. Kräkreflexerna när jag står framför helfigursspegeln i hallen borde vara nog motivation, men inte.. Beroende som jag är, hjälper det inte att sluta med choklad, fast det kanske hade kunnat underlätta en del.. Istället är det vad jag tar till när missnöjet kickar in.. Nej, det är dags att ta tag i det igen..

Träningen..

Egentligen är det hemskt att ha sådana komplex för sin egen kropp, något man tvingas se varje dag och som man går och står i hela dagarna.. Men jag kan inte hjälpa det.. Ibland går det så långt att jag knappt orkar stiga upp ur sängen, att jag äcklas över mig själv så totalt att jag bara vill ta på mig alla kläder jag äger och har för att dölja eländet.. Det är fruktansvärt.. Visst alla människor har något med sin kropp som dom är missnöjda med, det är ju normalt, men jag hatar allt.. Från hårrötterna till tåspetsarna.. Ingenting ser bra ut i mina ögon..

Min omgivning är så trött på mitt gnäll, men jag kan inte göra något åt det..

Vissa dagar kan jag knappt sluta gråta..

Jag antar att jag är sjuk..