Julstämning..

Jag hatar julen.. Jag hittar ingen stämning eller glädje överhuvudtaget.. Jag vill bara försvinna bort, eller i värsta fall kan jag nöja mig med att bara få krypa undan i ett hörn med en filt, några värmeljus och en bok.. Jag vill inte vara med längre..

När jag var liten hade inte julhatet hunnit rota sig särskilt djupt, men jag förstod ändå inte riktigt allt det härliga folk pratade om, för det fanns inte hos mig.. Vi hade en gran, klappar och julmat precis som alla andra och även hos oss var "Kalle och hans vänner" obligatoriskt.. Men hos oss var det den dagen på året då vi bråkade mest.. Stundvis var stämningen så tät att man kunnat skära den med kniv..

Det började tidigt på morgonen, redan då var mamma så stressad att hon snäste och skällde på oss hela tiden, oftast var det jag som fick ta smällarna för att skydda min lillasyster.. Hon hade ju inte gjort något ont.. Bråket fortsatte hela dagen och hela tiden kom det små "stick" från mamma som fick mig att känna att jag var totalt värdelös och så fort jag fick en möjlighet försvann jag in på mitt rum för att få slicka mina sår och gråta ifred..

Jag jobbar hellre över julen.. Jag vet att min sambo hatar att jag tycker så, eftersom han älskar julen och vill fira den med mig.. I år ska jag verkligen göra ett försök, men förvänta er inte för mycket..

Men jag har ingen rätt att sitta och tycka synd om mig själv, det finns dom som varken har något hem eller mat, så vad gnäller jag för..