Broken dreams

Det är jag som velar fram och tillbaka och inte kan bestämma mig för vad jag ska göra av mitt liv. Det är jag som inte vet vad jag vill så det är ganska ironiskt att det är jag som sitter här nu ensam med tårarna rinnande nerför kinderna. Det känns som om hela mitt innersta lider av en fruktansvärd bultande huvudvärk och det är jag själv som har satt mig i denna situationen. Denna gången finns det ingen annan att skylla på. Jag skadar mig själv om och om igen och det är en kvävande ond cirkel som jag inte klarar av att ta mig ur.

Sitter och älter gamla misstag, försöker analysera och bryta ner hela situationen i små, små partiklar för att det ska bli lättare att hantera men det hjälper inte. Det känns som om jag ska kvävas och ångesten hotar att ta över totalt trots att jag har gjort allt jag kan för att motverka den. Ingenting hjälper idag.

Idag känns det som om jag sitter och skriver på sista kapitlet i boken om mitt liv och det är en aning skrämmande. Nej inte en aning. Det gör mig livrädd. Jag håller på att tappa kontrollen helt.

Hur kunde jag förlora alla mina drömmar så? Hur blev jag så fruktansvärt trasig inombords? Hur ska jag orka ta mig ur det här med livet i behåll?