Shoppingterapi

Idag drog jag och S iväg på shoppingterapi. Till viss del hjälpte det, men det ligger fortfarande något och gnager i huvudet. Det får mig att må dåligt. Jag tror att jag innerst inne vet vad det är som är fel men jag vill inte dra i det, för då kommer det fram och jag vill inte behöva inse felet. Jag vill inte behöva se vad det är som gör att jag mår dåligt och får mig att ligga sömnlös om nätterna, gråtandes.

Igår var vi ute och körde lite, S och jag. Vi träffade "Nya killen". Man märkte så tydligt hur mycket han tycker om henne. Han kan inte hålla fingrarna borta, man ser hur gärna han vill röra vid henne, smeka hennes kind. Det gjorde så fruktansvärt ont att se. Jag är glad för hennes skull, tro inget annat. Glad att hon har kommit över allt som har hänt, men det gjorde ont.

Jag undrar om det någonsin kommer att sluta göra ont att se sådan ömhet..