Kaksmulor

Jag tror att jag äntligen börjar få lite perspektiv på tillvaron. Bara en aning, men en aning är bättre än inte alls. Om man bortser från alla vikt issues som jag uppenbarligen har och fokuserar på annat, så kan det faktiskt för en sekund eller två kännas som om allting verkligen håller på att gå åt rätt håll just nu. Alltså motsatsen till käpp rätt åt helvete.

Men lika snabbt kan det ändras igen. Det har jag varit med om förr. Men om jag bara försöker att inte tänka på mina inre demoner så tror jag att jag ska kunna stå upp stadigt ett litet tag till.