Besvikelser

Min pappa jobbar som försäljare. En gång trodde jag att han ville att jag skulle följa i hans fotspår. Jag trodde att det var det enda sättet att få honom att känna stolthet över mig, men jag valde att gå min egen väg.

Han ville nog inte att jag skulle sälja utomhusbelysning för något medelstort företag med försäljare runt om i landet. Han ville nog inte heller att jag skulle ha mitt kontor i en byggnad i vid kanalen full med olika belysningsinstallationer. Men något liknande.

Så har det inte blivit. Men jag tror att han är nöjd ändå. Jag tror att han ändå känner en aning stolthet vid tanken på att jag är lycklig. För det tror han nog att jag är. Jag vill inte att han ska tro annat.

Till viss del är jag nog lycklig, men jag föredrar att inte fundera på det alltför mycket, för då finns risken att jag inser att jag lever i en lögn.