De senaste två dagarna har varit skitjobbiga. Jag är på super dåligt humör sådär lite i smyg. Tycker inte om när det märks att jag surar eller inte mår riktigt bra. Jag är fullständigt orkeslös, huvudet känns som om jag proppat det fullt av bomull, tålamodet är som totalt bortblåst, jag är irriterad och väldigt, väldigt rastlös.

Såklart så märker Lucas det och då blir han och så på dåligt humör. Vill inte äta ordentligt och bara tramsar när han ska sova, vilket inte gör att jag direkt mår bättre.

Så här vill jag inte ha det, för det är inget kul. Det innebär att jag måste försöka komma på vad det är som är fel. Men jag har ingen aning.

Det är inte för att jag är hungrig (jag kan bli bitchen from HELL, när jag är hungrig), jag äter regelbundet och tuggar maten sisådär trettiofyratusen gånger som man bör. Så ner, det är inte det.

Jag har inte sovit för lite, eller jo det har jag nog, men vad fan, det har jag ju gjort de senaste tio månaderna så det är ju ingen dundernyhet direkt.

Och ingenting annat har hänt som har kunnat få mig att må såhär.Nej jag vet verkligen inte vad det är, men jag är förbannad på det. Trött på det. Jag vill ha semester från det dåliga humöret.

NU.