Jag är sugen på att bli med hus. Det hade varit underbart. Men jag har en känsla av att jag inte hade stått ut med att bo mer än 200m från F med familj. Vad skulle jag gjort om dagarna, var skulle jag vänt mig när jag har akut slut på socker, eller våtservetter, eller när jag helt plötsligt kommer på att vår gratängform visst var helt för liten för det den skulle fyllas med just nu?

Man kan träffas ändå, det vet jag, men ändå.

Det hade inte varit något kul. Alls.