Då gick jag vilse,
mina fotspår försvann och jag famlade i mörker.
Men jag fann något annat,
något bättre, något viktigt.
Jag fann det något jag inte visste att jag sökte.
Jag fann läppar som hörde samman med mina.
En famn som höll mig tryggt.
Allt som blev till ett tredje hjärtas slag,
detta helt underbara som är mitt.

Jag fann mitt liv, igen.
Jag tog tillbaka en del av det jag skänkt bort,
som folk tagit för givet.
Jag tog resan tillbaka mot att bli hel.
Hoppet värmde som en filt om vinternatten.

Jag har allt jag behöver.
Jag har allt det underbara som är mitt.
Aldrig kan jag någonsin drömma om mer.
Det är detta som kallas för eufori.
Det är såhär lyckan smakar.