Play..

Det känns som om masken sakta spricker och trillar av. Den mask jag drar på varje morgon för att ingen ska få komma tillräckligt nära för att kunna trampa på mig, Såra mig, krossa mitt hjärta. Det är slut nu. Masken ska aldrig mer få åka på. Det är dags att visa mitt rätta jag, på gott och ont. Här är jag - take it or leave it. Ni ska inte kunna trampa på mig mer.

Mina rörelser är sävliga och jag är disträ, men inom mig är det som om jag sakta men säkert blommar igen. Jag känner hur jag långsamt kommer till liv igen och när jag möter min spegelbild kan jag nästan skymta ett leende. Det är inte säkert att detta milda tillstånd av eufori tänker hålla i sig, men jag vet att oavsett vad som händer kan jag inte låta mig själv trasas samman till oigenkännlighet igen. Just nu tänker jag kämpa för mig själv. Jag måste få låta mig själv försöka vara lycklig.

Oavsett vad som krävs.