Uppmuntran..

Jag ock Jönsson var ute och gick en sväng innan, kallt och ruggigt och jag kände mig verkligen inte på topp. Då mötte vi G, en av byns lokala "celebriteter". Tvunget skulle han ju stanna och snacka. Helt plötsligt vänder han sig till mig och utbrister;

- Du är så söt att man skulle kunna äta upp dig och då ska vi inte börja prata om dina urgulliga smilgropar.

Jag blev så sjukt tacksam mot G för att han sa så. Jag behövde verkligen få höra något sådant idag. En sådan komplimang gör det definitivt lättare att stå ut i vinterrusket.