Mirror, mirror

Någonting inom mig håller på att förstöras helt. Det lilla uns av självförtroende jag har tvingat mig själv att uppbringa har förintats, det ligger i små, små skärvor kring mina fötter. Vågen, den förhatliga vågens siffror bara ökar hela tiden. Jag trodde att jag hade varit duktig, verkligen försökt att äta sunt och tvingat mig själv att inte utsätta min kropp för svält men det har misslyckats totalt. Jag är fetare än någonsin. Jag äcklas av den jävla spegelbilden och jag önskar att jag slapp lida.

Jag försöker verkligen, jag kämpar så hårt, varför kan det inte bara bli bra.

Jag borde verkligen försöka hålla humöret uppe, jag tror faktiskt att jag lyckas göra det också, utåt. Jag hoppas innerligt att ingen ser smärtan jag vet finns i mina ögon om man bara tittar noga. Jag hoppas att ingen ser. Jag vill att allt ska bli bra.

Om ni ser mig, snälla försöka att uppmuntra, försök hjälpa mig bli stark, jag vill ju inte tynga ner någon annan. Jag vill vara glad och sprallig, så som jag egentligen är. Jag vill slippa kännas vid den här masken jag bär. Jag vill vara den jag är. För jag vet att ni hade älskat henne.