Does my fairytale have a happy ending?

Ibland undrar jag hur det hade varit om inte allt hade hänt. Jag plågar mig själv med minnen från förr. Jag gråter i i det tomrum som finns kvar, det är det enda som finns kvar.

Jag märker själv hur jag har förändrats från självsäker och social, till en inåtvänd och rädd själ. Någon som sällan går utanför dörren om jag inte är i sällskap med någon annan för jag är rädd för något oförklarligt. Jag är svag och hatisk. Hatisk mot min egen kropp för att den inte kan forma sig efter den mall jag har. Jag är ensam och förvirrad. Ett vrak i andras ögon och i mina egna också för den delen.

Jag önskar att jag kunde sluta tvivla och bara försöka vänja mig. Jag önskar att jag kunde förstå vad som händer nu och jag önskar att jag kunde spå framtiden. Men mest av allt önskar jag att jag bara kunde få lov att sova bort livet, för i mina ögon är det inte mycket värt.