Inatt fanns det inget ljus. Inatt var livet ohyggligt. Ångesten skar igenom min kropp och det fanns inget som kunde hjälpa mig. Tårar i ögonen. Hela natten var jag vaken, sprang hit och dit, rastlös som aldrig förr. Dimmig. Ur kontroll. Hela jag var i ett panikartat tillstånd. Till slut fick jag lyfta luren. Jag klarade inte mer. Jag var för svag. Misslyckad. Ett vrak.
Thursday, August 30, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 kommentarer:
Post a Comment