23/3

I kväll hände det som inte var meningen skulle hända. Jag skar för djupt, man såg hur jag precis missat de stora ådrorna och det blödde mycket. Jag ringde någon som kunde följa med mig in på akuten. Fick en massa skäll på vägen dit, men det fick jag ta. Det var ju mitt eget fel. Läkaren på akuten var en stor fet idiot. Hans enda komentarer var ”gjorde du det här för att du skulle komma hit och vi skulle tycka synd om dig?” och ”Har du kunnat göra såhär mot dig själv behöver du inte få någon bedövning när vi syr heller”. Fick prata med jourhavande psykolog också, men det gjorde varken till eller ifrån. Jag satt mest och öste galla över läkaren. Men jag fick lite tabletter som skulle göra att jag kände mig lugnare. Sen åkte jag hem till en tom lägenhet och tillbringade resten av kvällen gråtande på toaletten. Jag mår mycket sämre än vad jag orkar låtsas om. Jag vill inte må dåligt längre. Jag behöver hjälp.