5/4

Jag är livrädd för att vara ensam. Bli ensam, vara ensam, samma sak för mig. Ändå tog jag steget ut i en okänd värld. Jag ska flytta och bo själv. Få min egen lilla lägenhet, med mitt egna lilla soffbord och säng och min egna lilla blomma, kaffekokare och soffa. Från och med ett par veckor tillbaka är jag singel, ensamstående mamma minus barn. Det får mig inte att joddla av lycka. Det får mig att ligga vaken om nätterna och gråta. Massor av salta mascaratårar rinner nerför mina kinder och fläckar mitt vita örngott. Detta var mitt eget val, det var jag som gjorde såhär mot mig själv. Det är mitt fel alltihopa. Ångrar jag mig? Jag vet inte riktigt. Jag orkar inte fundera på det. Jag tror att jag behöver detta. Växa själv. Men jag är rädd. Jag är rädd för att sitta där i min lilla lägenhet ensam och ledsen. Jag vill inte vara en sådan person. Jag vill leva livet nu.