6/4

Bara för att det var jag som gjorde slut betyder det inte att jag mår bra över det. På många sätt älskar jag honom fortfarande så fruktansvärt mycket att det gör ont att tänka på det, men jag behövde mer. Låter så ihåligt i mina öron nu. Vadå mer? Vad är mer? Var hittar jag det? Hur kunde jag vilja ha mer än det vi hade? Hur kan jag vilja ha något annat än oss? Men jag känner det fortfarande, inuti. Något som river och klöser för att komma ut. En viljan att finnas till, att vara älskad till hundra procent för den jag är. En vilja att vara med någon som kan säga att jag är det vackraste som finns när jag slår upp ögonen på morgonen, fast vi båda vet hur rufsig och hemsk jag ser ut. Men någon tycker verkligen att jag är vackrast just då. Någon älskar mig faktiskt.

Men hur vet man om man har hittat denna någon? Jag trodde ju att jag redan hade gjort det. Jag har sårat oss båda så fruktansvärt mycket under åren som har gått och jag önskar att jag kunde ta tillbaka allt. Men det går inte. Du har gått vidare. Ironiskt eller hur? Jag velar och vet inte hur jag ska ha det, men du, du går vidare och jag sitter kvar här. Det gör så ont att vara osäker. Det gör ont att vara såhär rädd och ledsen som jag är just nu. Tacka alla tabletter för att jag fortfarande är uppe och går, jag borde vara död, men dom håller mig vid liv. Håller galenskaperna på behörigt avstånd. Men hela tiden skrämmer jag mig själv med tankar på framtiden. Jag borde tycka att det är spännande, lite kul åtminstone och ibland kan jag det, men oftast är jag rädd. Rädd att vara ensam, att inte ha råd med hyran, att inte kunna betala räkningarna, att bli så deprimerad igen att jag inte kan stiga ur sängen för att ta mig till jobbet.

Jag hatar att jag låter rädslan ta över mig så totalt att den grumlar sikten och får allt att se grått och tråkigt ut, jag borde ju vara glad. Jag har fått som jag ville och ändå är det jag som ligger och gråter på badrumsgolvet med kniven mot armen, blodet rinnande. Oj jag skar för djupt, in till akuten. Oj jag skar för djupt, det är bäst att vi syr. Oj, vilka fula märken det blev, fula ärr. Hur ska jag kunna dölja dom sen. Oj, det är jag som mår fruktansvärt dåligt medan du dansar iväg med den nya i skymningen.