Tomt

Ikväll är det tomt. Tomt inuti mitt huvud. Alldeles lugnt. Som lugnet innan stormen, för i min själ pågår ett krig. Ett krig som aldrig kommer att nå en vapenvila. Kriget om att hata sin egen kropp. Att må psykiskt dåligt och bli äcklad varje gång jag går i närheten av en spegel. "Min kropp är mitt tempel" - inte för mig. Min kropp är som ett mentalsjukhus jag sitter inspärrad i, komplett med vadderade väggar och tvångströja. Det är hemskt att känna sig inlåst i den kropp man aldrig själv får välja. Därför hatar jag den. Därför straffar jag mig själv. Jag måste tvinga mig själv att lida varje vaken sekund. Det är därför jag ser ut som zebraflickan.