Vargatimmen

Ibland får jag en känsla av att jag borde vara försedd med en varningsskylt. Typ, detta bagage överskider maxvikten. Eller, detta gods har hanterats ovarsamt och har fått permanenta defekter. Det känns som om jag borde varna alla innan dom kommer för nära, jag vet ju hur besvikna dom kommer att bli när sanningen väl uppdagas. Jag är ett totalt vrak och inte ens det bästa superlimmet i världen kan laga mig.

Det gör ont inombords när jag tänker på hur många människor jag kommer att fästa mig vid den närmsta tiden som kommer att ge upp och fly när dom konfronteras med mitt röriga inre.

Jag har inte känt mig såhär deprimerad på ett bra tag. Luften har liksom gått ur mig och jag orkar inte tänka. Jag vill ha stöd.