Du är arg på mig. Jag förstår varför, jag klandrar dig inte. Jag var för mycket. Igen. Du har det jobbigt nu och jag vill så gärna vara ett stöd, men istället är jag tyngden som drar ner dig i de mörkaste vatten. Jag vill kyssa dig på kinden och säga att jag förstår.
Ingen tycks kunna vara lycklig tillsammans med mig längre. Så jag antar att jag ska hålla mig borta. Det är bäst så.
Saturday, September 15, 2007
Tyngdpunkt
klockan 9:49 AM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 kommentarer:
Post a Comment