Sunday, September 02, 2007

When love slips away

Sen seperationen har jag varit ensam. I själen har jag varit så ensam att det gör ont. Är, så ensam att det gör ont. Jag vet att det är för att jag är för svår. Jag har för mycket problem som kretsar runt mig för att någon annan ska orka ta tag i mig. Ibland träffar jag någon, någon som blir ett ljus i mitt liv bara ett litet ögonblick för att sedan slockna. Dom inser vad dom ger sig in på och det är för mycket, för skrämmande så dom går. Dom går ifrån mig. Lämnar mig. Lämnar mig ännu trasigare än förut.

Det är därför jag alltid sitter i mörkret.

Ensam.

0 kommentarer: