I miss you love

Jag vill så gärna skriva positiva saker. Glada saker. Trevliga tankar. Men det går bara inte. Inte än i varje fall. Orden som formas i huvudet och sedan kommer på pränt är inte positiva och glada. Dom är nedstämda. Ledsna och deprimerade. Som om en liten, liten gubbe sitter i mitt huvud och gråter och tänker en massa sorgliga saker. Eller en gumma kanske det är. Kanske en liten ängel rent ut av.

Mina drömmar gör ont. Jag vill inte tänka på dom. Jag vill så mycket, men det finns så lite tid. Så lite tid. Jag hinner inte.

Jag måste få utlopp för alla dessa instängda känslor. Jag är som en vulkan nära ett utbrott. Kom inte nära, det finns en viss risk för brännskador och andra sår. Och kom inte nära och försök göra mig illa. Jag har en rustning ingen ser. Aldrig kan ni skada mig igen.