Mitt omdömme sviktar. Vem är jag och var tar du vid? Mina drömmar grumlas av tårar. Blåmärket på min höft ömmar. Sprutan i mitt armveck är bara en illusion, vad tror ni egentligen om mig? Allting är avigt och räta är skevt. Ett minne av lycka suddas ut i dimman. Ligger på soffan och livet rinner ifrån mig. Jag behöver dig nära.
Friday, September 28, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 kommentarer:
Post a Comment