Gårdagskvällen var ett fiasko. Skulle vara så duktig men jag bara strulade till det. Så patetisk jag måste ha sett ut när jag låg och spydde över toalettstolen. Så misslyckad. Totalt värdelös. Jag får ju inte, jag vet ju om det och nu är det ännu värre. Jag har ju gett bort det enda som ger mig lindring, det enda som gör honom nöjd när jag har misslyckats så fatalt i hans ögon. Hans röst maler i huvudet men han berättar ingenting som jag inte redan vet. Jag vet ju hur äcklig och värdelös jag är.

Han behöver inte berätta det.

Det gör så ont.